AdventureBike Wermland – Sida 12

Körning med Ténéré Club Danmark

I maj hörde Allan Henneberg från Ténéré Club Danmark av sig. Det var ett gäng som skulle upp och köra deras traditionella ”Elgjakten” i Värmland och han undrade om jag kunde guida en dag i september. Det var inte svårt att tacka ja till det.

Ténéré är ett trevligt gäng och jag har träffat flera av dem förut. En heldag grusåka tillsammans med danskar är väl vad man skulle kunna kalla äkta ”hygge”.

Vi var en stor grupp som startade på lördag morgon den 27 september från Skogsgården utanför Torsby, 15 stycken närmare bestämt, och många körde stora maskiner som KTM 950, BMW 1150 och Cagiva Elefant. Min 350 var rena lättviktaren i sällskapet.

Vi körde till Torsby och sedan söderut på östra sidan av Fryken, åt lunch på Golfrestaurangen i Kil och körde sedan norrut på västra sidan. Trots att vi var så många så flöt det på förvånansvärt bra med högt tempo, relativt få stopp och helt utan incidenter.

De kan verkligen köra de här danskarna! Det gick undan ibland och vissa av vägarna var rena kostigarna, men alla hängde på, t.o.m. Bumsarna. Flera av förarna har erfarenhet från olika rallyn ute i världen och det märks.

Vi körde en slinga på ca 30mil och eftersom jag körde hojen upp från Karlstad och sedan hem igen på kvällen så blev det en nätt 55-milatripp för min del den här dagen. Det känns i kroppen just nu!

Hade köpt en ny Gopro hjälmkamera dagen till ära som jag skulle testa, men eftersom jag inte hann mer än packa upp den och snabbt montera på hjälmen så blev kameravinkeln helt fel och det mesta av filmen blev av framskärmen på min hoj. Har dock klippt ut några snapshots:

Grusbus med gubbs

Sista sommardagen för i år? – lördagen den 20 september 2014 – åkte jag och fyra andra gubbar grusvägar runt Gräsmark, Sunne och Torsby. Gôtt väder och fina vägar bidrog till en härlig dag som avslutades med bad i Grässjön.

En reflektion: Sällan man ser vilda djur trots alla mil man tillbringar på skogsvägar. Den här dagen körde jag snudd på 40 mil, men det var först när jag kom hem till min egen gata i Karlstad som två rådjur hoppade ut framför hojen. Bättre det kanske – i stan är det ju max 50 som gäller!

Inga vilda djur men vilda gubbs på safari. Royne skall byta däck tills nästa gång…

Honda Varaduro

Har nu hunnit åka ett trettiotal grusmil med Varaderon och efter att ha bytt däck till TKC80 fram och bak så tycker jag den funkar riktigt bra på grus – och däcken rullar bra på asfalt också.

Någon enduro är det ju inte, men vanlig någorlunda slät grusväg går jättebra att åka. Blir det för dåligt underlag så är fjädringsvägen för kortslagig, vikten för hög och framhjulet för litet, men som grustouringhoj funkar den. Den är bekväm också och man kan lätt klämma 20-30 blandade mil och känna sig ganska pigg efteråt. Att den funkar så bra att avverka mil på tror jag till stor del beror på fjädringen. Bak sitter en Öhlinsdämpare och framfjädringen lirar bra ihop med den. Känner att jag gjorde en bra affär när jag köpte denna för 20´ inklusive packväskor, toppbox, mm.
Har nu anpassat den någorlunda bra för grusåka, men funderar på att plocka bort de fula väskhållarna och byta avgassystem för att få bort litet vikt och få bättre gång i motorn. Vinterprojekt kanske?

Eftermiddagstur med Varaderon den 10 september

ENDURO!

Det har blivit en hel del enduroåkning på senaste tiden. Roligaste motionsformen som finns!

Idag var jag och Kim Johansson ute på Björbybanan och körde ett par varv. Det var perfekt väder med ca 15C och sol och i banan var det gott om vattenpölar och lera, vilket vi pojkar alltid tycker är kul.

Kim pustar ut i depån efter långvarvet.

Tennisbollarna? Ja, KTM är ju så vanliga att man måste märka ut sin egen på något sätt…

Gruskonvertering av Varadero steg 5

Det har inte blivit så mycket åkt som jag trodde på Varaderon jag köpte i våras, och det är klart… har man en KTM 350 i garaget också så blir det nog oftast att man väljer den roligare av de två när man skall ut.
Nu har jag dock fått på grusdäck på Varan så litet roligare har den blivit. Har tänkt mig en litet längre grustur med den snart. Jag skall ut och guida en stor grupp danskar i slutet av september i norra Fryksdalen och det finns nog behov av att reka innan dess – ligger det inte träd över vägen så är väl vägen bortspolad på många ställen, så vägarna behöver nog kollas. Kanske någon som vill med ut och reka i så fall?

TKC 80 fram och bak ser bra ut, eller hur?

Grusåka!

Den 30 juli var det dags för en traditionell grustur. Det var ett tag sedan.

Vi var fem pers (Gribbe, Andreas, Eje, Nilsson och jag) som drog iväg uppåt Fryksdalen. Körde västra sidan uppåt, tankade i Sunne och drog vidare mot Gräsmark. När vi kom ner från skogen norr om Gräsmark blev det litet besvärligare än jag hade tänkt för här hade en tromb dragit fram och det låg träd kors och tvärs över vägen på flera ställen, men vi tog oss fram. Vi stannade till vid Grässjön där Eje och Nilsson valde att lägga sig på beachen medan vi övriga tre drog vidare mot Torsby.

I Torsby åt vi lunch och betraktade trafiken, vilket var ett nöje som vanligt. Det senaste bland dem som cruisar runt torget är tydligen att få sina dieslar att ryka så mycket som möjligt…

Efter lunchen drog vi en sväng norr om Torsby och sedan söderut igen på östra sidan av Fryken. Hittade några riktigt trevliga nya sträckor (det är väl sådant som kallas kvalitetsutveckling?) att lägga in i kommande turer, men dessa är nog inget inför höstens tur där några stor-BMW GS skall med.

Vi kom hem till slut utan större missöden och det hade blivit ett rejält träningspass. 35,4 mil och 6,6 timmars aktiv körning stod trippen på. Kul!

Andreas och Gribbe poserar längs Vargåsensträckan.

Battle of Vikings 2014

Idag den 26 juli var jag och Kim J. till Storstenshöjden utanför Örebro och kollade på extremendurotävlingen Battle of Vikings.

Tävlingen är brutal och att det var 30 grader varmt och stekande sol gjorde nog inte saken lättare för dem som körde.

Banan innehåller förutom extremparker med lastbilsdäck, väggar, mm. flera väldigt branta och steniga partier och körning över stockar och stora stenar. Man blir imponerad när man kollar och förundrad över att det faktiskt går att ta sig fram med hoj på sådana ställen.

Tävlingen vanns av Jonny Walker med Joakim Ljunggren som tvåa. Fd hockeyspelaren Emil Kåberg var med och klarade ett drygt varv. Strongt!
Nedan finns en film och några bilder. Det är faktiskt ännu brantare än det ser ut på bilderna!

Årets varmaste dag (hittills)

Trots att termometern närmade sig 30-strecket redan på förmiddagen idag den 24 juli så drog jag och Kim Johansson iväg en sväng till Björbybanan och körde några varv.

Banan var torr och (relativt) lättkörd men det var hett! Vi var dock inte de de enda stollarna där utan det var faktiskt flera andra ute och plågade sig i värmen. Det var egentligen för varmt, men det var ändå bra att få en förförståelse för hur de som skall köra Battle of Vikings i helgen kommer att ha det – en tävling som jag åka iväg och se på lördag.

Termometern på husväggen när jag kom tillbaks från banan…

Provkörning Yamaha XT1200ZE SUPER TÉNÉRÉ

För fyra år sedan provkörde jag SuperTénérén när den var helt ny på marknaden. Nu har det kommit en uppdaterad version med litet mer effekt, aktiv fjädring, ställbar ruta, mm. och Yamaha Center i Karlstad har ett demoex som jag passade på att testa.

Hojen har ett stort antal olika inställningar för traction control, motormappning och fjädring, men jag ändrade inget under den här korta provturen utan körde med fjädringen i ett ”standardläge” och jag vet faktiskt inte vilket effektläge jag hade, men hojen hade kraft så det räckte gott och väl.

Jag körde min egen gamla Varadero ut till provkörningen och klev direkt över från den till Yamahan. Hojarna är ganska lika i storlek, men Yamahan kändes litet mindre fast den egentligen är ganska mycket tyngre än Hondan och den lätta känslan förstärktes när man körde. Den är verkligen välbalanserad och känns väldigt lättkörd. Att motorn är en stor twin märks när man kör och faktum är att motorkaraktären är ganska lik Hondans.

Jag körde några mil på småvägar runt Karlstad och även en del grus. Testade både ABS och traction control i lösgruset och det går säkert att köra både fort och ganska säkert på grus med den här. Stående körning funkar bra och jag fick faktiskt litet ”Africa Twin-känsla” på grusvägen.

Det som jag klagade på vid förra provkörningen var framför allt turbulensen bakom rutan. Nu var detta mycket bättre och dessutom är rutan ställbar så det problemet verkar vara löst.

Blev litet sugen på Yamahan och den dagen det blir dags att köpa ny offroadare så kanske SuperTénérén är ett alternativ. Känner litet mer för den här än för BMW 1200 faktiskt. Vet inte varför, men kanske för att den ser ut som en ”vanlig” – om än litet förväxt – offroadhoj.

Nypriset är dock högt – 144 900 – mer än sju ggr så mycket som jag gav för Hondan, men då är det ju också en bättre och modernare hoj och kardan känns ju gôtt om man skall åka långt.

Grusåkning med AdventureBike Wermland 30-31 maj 2014

Under Kristi Himmelsfärdshelgen var fem hojåkare från Örebro på besök här i Värmland och körde grus på fredag och lördag.

Vi körde olika rutter uppåt Fryksdalen båda dagarna och allt flöt på bra, ingen åkte vilse och inga vurpor (förutom några obligatoriska vältningar). Enda krånglet var väl att vädret var för bra så det dammade rejält på sina ställen – men det slapp ju jag som åkte först 🙂

Jag har ju kört de här vägarna ett antal gånger, men man slås ändå av hur fina de är! Krokiga kuperade grusvägar blandas med traktorvägar och en och annan icke-väg. Jag försöker dra rutter som är blandade och som passar de flesta hojar och förare. Den här gången var det XR650, BMW 650 X-Challenge, 800GS, KTM 990 och 950 SE (min gamla) med tillhörande chaufförer som deltog. Min egen 350 var klart minst i gänget men funkade imponerande bra till grusåkning tycker jag. Hade monterat väskor med extra bensin, Airhawkdyna för att motverka babianrôv och GPS på styret. Drevade upp den bak från 52 till 50 kugg men kunde gott ha satt på ett ännu mindre bakdrev för jag var ändå tvungen att kapa kedjan.

Körningen gick som sagt bra och jag har flera förfrågningar om liknande turer i år. Får se vad tiden räcker till…

Paus vid Ängssjön. Alla verkar laddade av ansiktsuttrycken att döma.
Hojarna. Min gamla 950 Super Enduro syns till vänster om mitten – still going strong!

Touringkittad KTM 350 innan start.