Idag den 25 oktober -22 ringde en kille från Stark Future. Han ville kolla om jag kände till att leveransen av min Stark Varg var försenad till 30 juni (och det visste jag ju).
Han sade att produktionen i princip kommit igång och att jag kommer att vara en av de första som får en Stark Varg levererad. Kul!
Han sade också att han återkommer med mer detaljer kring leverans, betalning, mm. när det börjar dra ihop sig.
Någon som snart vill köpa en gubbkörd och nästan ny 150 TPi?
Nu har jag hunnit köra drygt tre timmar med min nya 150 TPi, dels litet körning på grus och ett par kortare pass på Hynboholm och Björby.
I början kändes det ganska ovant eftersom man hela tiden måste jobba med kopplingen. Har ju kört el tidigare och dessförinnan fyrtaktare med Rekluse. På Hynbo (som var väldigt sönderkört och stalpigt) kände jag mig som en nybörjare.
På Björby var det inte så mycket lättare – blött och halkigt – och jag var nog den förste att köra där efter uppehållet för älgjakten. Såg förresten två älgar som tydligen överlevt den gångna veckan. De stod och glodde bara några meter från spåret och brydde sig inte värst mycket om en 150-kubikare.
Kommer nog att vänja mig vid hojen efter ett tag. Den känns kul att köra och redan nu kan jag nog säga att chassit är bättre än på Freeriden. Tror det går att köra snabbare på den här när man vant sig. Får ser hur van jag hinner bli innan Vargen kommer…
För några dagar sedan fick jag meddelande från Stark Future att min Stark Varg blir ytterligare försenad – nu med åtta månader – och det nya leveransdatumet är den 30 juni 2023.
Inte för att jag är särskilt förvånad Att bygga en ny fabrik och få igång leveranser i dessa tider är nog inte det lättaste, men nog är det surt 🙁
Tyvärr hade jag redan sålt Freeriden när beskedet kom och att vara utan endurohoj i åtta månader är ju inte särskilt lämpligt, så jag har köpt en tillfällig hoj som får funka under tiden: En 2022 KTM 150 TPI.
Hojen är en tvåtaktare som bluddrar och ryker, dock bara på 150 kubik så jag hoppas nioliterstanken skall räcka ganska många timmar. Får väl ursäkta miljösamvetet med det…
Skall bli kul att testa den på endurobanan. Den är lätt – bara 96 kg – och har rimlig effekt som passar en gubbe. Trots den lilla motorn är hojen fullstor i övrigt.
När det gäller körningen blir det att lära nytt nu. På Freeriden var det broms o gas på styret och den hade inga fotreglage. Den här 150:n har ”normala” reglage och man lär få växla om man skall hålla tempot uppe.
Hoppas den blir kul att köra. Sanningen att säga hade jag börjat tröttna litet på Freeriden, så det här blir nog bra. Recension kommer!
Har ju misstänkt att leveransdatumet för min hoj (den 1 september) var väl optimistiskt och häromdagen kom följande info i ett nyhetsbrev från Stark:
”Stark VARG delivery update.
Due to the current situation in Europe we will be postponing the delivery dates of the Stark VARG for orders originally scheduled for delivery between September and January by one to three months. In the coming days an updated delivery date will be shown on the order confirmation page of the Stark Future website for those affected. Stark Future is working hard to keep the delivery delays as minimal as possible.”
När jag kollade min leveransinformation på hemsidan hittade jag denna info:
Det blir nog att kränga på dubbdäck direkt vid leverans. Sextio hästar kanske blir kul på sjöis 
Man får väl trösta sig med att man snart får läsa några tester. Just idag (17 maj) är ett gäng motorjournalister på plats i Barcelona för de första testerna. Fr.o.m. den 10 juni kommer vi att få läsa dem.
Det är drygt tre och en halv månad sedan jag lade beställningen på min nya Varg. Kommer jag att få den och kommer jag dessutom att få den i tid (1 september)?
Hoppas det. Massor av info har lagts ut på nätet sedan hojen presenterades i december och projektet verkar onekligen seriöst. Senaste intervjun på YouTube med Anton Wass hittar du här.
Idag kom dessutom den här trevliga beställningsbekräftelsen:
På tisdag eftermiddag den 14 december kom det upp något intressant i mitt Facebookflöde. En ny hoj hade presenterats under dagen och den verkade ha gått helt under radarn i alla mc-medier, och ingen hade hört talas om den förut. Stark Varg hette hojen och företaget bakom heter Stark Future, bildat av Daniel Petersen och Anton Wass, grundarna till Pierce AB (24MX och XLMOTO) – varumärken som de flesta som kör hoj känner till.
Stark Future har sin bas utanför Barcelona i Spanien och de har jobbat på projektet Stark Varg sedan 2019. De har lyckats hålla detta totalhemligt för inte minsta rykte har nått ut. Flera kända crossåkare och dessutom folk som tidigare jobbat för amerikanska Alta har arbetat med projektet.
Hojen som jag läste om på tisdagen verkade vara något alldeles extra! Det var en eldriven fullvuxen crosshoj med 80! hästkrafter, fjädring från Kayaba, bromsar från Brembo och ett batteripaket på 6 kWh. Allt med en totalvikt på 110 kg! Efter att den presenterades i tisdags så har nätet svämmat över av info, så om ni inte hört talas om den så är det bara att ni surfar runt och läser på.
När man läser specen så verkar det för bra för att vara sant, speciellt för mig som nördat in mig på elfordon och kan en del om detta. Min KTM Freeride är lika tung som Vargen men har bara 3,9 kWh batteri, 24 hk och 85-kubikarens fjädring och bromsar.
Om något verkar för bra för att vara sant så brukar det ju också vara det och då skall man akta sig! I mitt fall tog dock habegäret över och hojen var ju dessutom skitsnygg så jag bestämde mig direkt för att beställa en.
Inte så enkelt skulle det visa sig då hemsidan hade kraschat. Det kanske berodde på att man sålde 800 cyklar på ett dygn!? Sent på kvällen lyckades jag dock ta mig in på sidan och beställde en hoj direkt. Det funkar ungefär som när man köper en Tesla eller Polestar på nätet: Man klickar i den utrustning och de varianter man vill ha, betalar en depositionsavgift och sedan får man vänta på leverans – i mitt fall till den 1 september 2022. Lång väntan, men jag kommer ändå att vara en av dem som får en ”tidig” leverans eftersom jag var snabb att beställa.
De val jag gjorde vid beställning var 18” bakhjul, sidostöd, röd färg, bakbroms på styret, fjädring för min vikt och 60 hk toppeffekt. Man kunde beställa 80 hästar men det kostade 10 000 extra och jag som knappt kan hantera Freeridens 24 hästar behöver inte 80.
Vargen är en ren crosshoj, men motorkaraktären kan anpassas på 100 olika sätt enligt företaget, allt från en 125:a till en 450 racehoj, och fjädringen kan ju shimsas om vid behov så hojen skall nog gå att köra på Björbybanan 😊
Det här var verkligen ett impulsköp… Har jag gjort bort mig?
Hoppas inte det. Hur som helst verkade förhandsinformationen alltför bra för att man inte skulle riskera en tusenlapp i deposition. Hojen kostar 123 000 i mitt utförande. Mycket pengar men jag tycker ändå inte det är svindyrt eftersom allt är dyrt i den här branschen (dyraste KTM-tvåtaktaren kostar faktiskt mer och för en KTM Freeride e får man punga ut 125 900 på JE68). Dessutom är det smart att kunna skräddarsy på nätet innan köp. Hade jag köpt en ny hoj i butik hade jag direkt fått lägga ut ett par tusen på hårdare fjädrar, t.ex.
Jag har tidigare skrivit här om att utvecklingen går sakta i elhojsbranschen, men nu verkar det hända saker. Det är väl ganska typiskt att det är en startup som presenterar en konkurrenskraftig hoj medan de traditionella tillverkarna verkar leva kvar på 1900-talet. Skall bli spännande att se vad som händer. Äger jag en Stark Varg i september eller var det bara en dröm?
Jag har lagt ner en hel del arbete (och pengar) på att få till en bättre bakbroms på min Freeride-e. Originalbromsen (samma som på 85SX) är alldeles för klen och för att förbättra bromsförmågan bytte jag till ett ok från Moto-Master. Blev något bättre, men inte tillräckligt tyckte jag.
På Freeride 2021 och framåt har hojarna fått ett nytt bromsok där backarna (i motsats till originalet och Moto-Master) är rörliga i sidled som på övriga KTM och därför har jag nu skaffat ett sådant.
Det var dock inte bara att byta ok. Skivan på 2021 är mindre (220 mm. mot tidigare 230) och därför fick jag slipa ner diametern på originalskivan så att den skulle passa.
Dessutom har banjobulten vid oket en annan vinkel så därför fick fixa en annan slang också. Stort tack till Jonas på Hydroscand för bra service!
Hur blev det då? Nja, är inte helt nöjd… Efter att ha luftat igenom nästan en hel burk bromsvätska har jag fått skaplig bakbroms, men den borde vara ännu bättre.
Tror att problemet med att få bra bakbroms på Freeride-e delvis beror på att bromsen sitter på styret. Bromsslangen blir väldigt lång och man får inte samma kraft i handen som man får med en fotbroms. Kanske är den så bra den kan bli? Är väl bortskämd med mountainbiken, kanske…
Nu börjar Hondan bli klar som Adventure-hoj. I våras bytte jag till progressiva fjädrar från Hyperpro fram och bak och de funkar jättebra. Hojen blev betydligt stabilare med bibehållen komfort. En budgetuppgradering som rekommenderas!
Nu har jag också gjort något åt vindskyddet. Har monterat en ”mini-fairing” från Adventure Spec och satt på spoilers från Acerbis på handskydden. Avlastar kroppen från fartviden på ett bra sätt.
På baksidan av ”mini-kåpan” finns ett antal möjligheter att fästa GPS, USB-uttag, mm.
Fjädringen på min Honda CRF 250L är litet väl svampig och mjuk, men Öhlins och motsvarande uppgraderingar kostar ju en del och detta är trots allt en budgethoj. Men som sagt – fjädringen är inget vidare – så nu har jag uppgraderat den med en budgetlösning.
Det började med att ett av gaffelbenen läckte olja och bladmåttstricket hjälpte inte. Bestämde mig därför för att uppgradera hela fjädringen när man ändå måste börja skruva.
Beställde ett ”combikit” från HyperPro med progressiva fjädrar för gaffel och dämpare samt deras specialolja. Köpte också nya packboxar och skrapringar till båda gaffelbenen. Jörgen S hjälpte mig med gaffelbenen. Bakdämparen fixade jag själv.
En längre provkörning återstår, men hojen känns klart fastare i fjädringen och hänget minskade från 60 till mer rimliga 35 mm.
Nu är Hondan preppad för grusåkning. Nya styret känns bra, Giant Loop-väskorna är på plats och GPS är monterad.
Hojen är fin att köra på små grusvägar, men den är slö…
Fjädringen behöver också bytas, men det är en dyrare operation så det avvaktar jag med tills jag vet om jag kommer att behålla Hondan någon längre tid.
Follow
