Vargen dröjer…

Har ju misstänkt att leveransdatumet för min hoj (den 1 september) var väl optimistiskt och häromdagen kom följande info i ett nyhetsbrev från Stark:

”Stark VARG delivery update.
Due to the current situation in Europe we will be postponing the delivery dates of the Stark VARG for orders originally scheduled for delivery between September and January by one to three months. In the coming days an updated delivery date will be shown on the order confirmation page of the Stark Future website for those affected. Stark Future is working hard to keep the delivery delays as minimal as possible.”

När jag kollade min leveransinformation på hemsidan hittade jag denna info:

Det blir nog att kränga på dubbdäck direkt vid leverans. Sextio hästar kanske blir kul på sjöis 🙂

Här bekantar sig Bikes testförare med Vargen

Man får väl trösta sig med att man snart får läsa några tester. Just idag (17 maj) är ett gäng motorjournalister på plats i Barcelona för de första testerna. Fr.o.m. den 10 juni kommer vi att få läsa dem.

Vargen kommer!

Det är drygt tre och en halv månad sedan jag lade beställningen på min nya Varg. Kommer jag att få den och kommer jag dessutom att få den i tid (1 september)?

Hoppas det. Massor av info har lagts ut på nätet sedan hojen presenterades i december och projektet verkar onekligen seriöst. Senaste intervjun på YouTube med Anton Wass hittar du här.

Idag kom dessutom den här trevliga beställningsbekräftelsen:

Ny hoj beställd!

På tisdag eftermiddag den 14 december kom det upp något intressant i mitt Facebookflöde. En ny hoj hade presenterats under dagen och den verkade ha gått helt under radarn i alla mc-medier, och ingen hade hört talas om den förut. Stark Varg hette hojen och företaget bakom heter Stark Future, bildat av Daniel Petersen och Anton Wass, grundarna till Pierce AB (24MX och XLMOTO) – varumärken som de flesta som kör hoj känner till.

Stark Future har sin bas utanför Barcelona i Spanien och de har jobbat på projektet Stark Varg sedan 2019. De har lyckats hålla detta totalhemligt för inte minsta rykte har nått ut. Flera kända crossåkare och dessutom folk som tidigare jobbat för amerikanska Alta har arbetat med projektet.

Hojen som jag läste om på tisdagen verkade vara något alldeles extra! Det var en eldriven fullvuxen  crosshoj med 80! hästkrafter, fjädring från Kayaba, bromsar från Brembo och ett batteripaket på 6 kWh.  Allt med en totalvikt på 110 kg! Efter att den presenterades i tisdags så har nätet svämmat över av info, så om ni inte hört talas om den så är det bara att ni surfar runt och läser på.

När man läser specen så verkar det för bra för att vara sant, speciellt för mig som nördat in mig på elfordon och kan en del om detta. Min KTM Freeride är lika tung som Vargen men har bara 3,9 kWh batteri, 24 hk och 85-kubikarens fjädring och bromsar.

Om något verkar för bra för att vara sant så brukar det ju också vara det och då skall man akta sig! I mitt fall tog dock habegäret över och hojen var ju dessutom skitsnygg så jag bestämde mig direkt för att beställa en.

Inte så enkelt skulle det visa sig då hemsidan hade kraschat. Det kanske berodde på att man sålde 800 cyklar på ett dygn!? Sent på kvällen lyckades jag dock ta mig in på sidan och beställde en hoj direkt. Det funkar ungefär som när man köper en Tesla eller Polestar på nätet: Man klickar i den utrustning och de varianter man vill ha, betalar en depositionsavgift och sedan får man vänta på leverans – i mitt fall till den 1 september 2022. Lång väntan, men jag kommer ändå att vara en av dem som får en ”tidig” leverans eftersom jag var snabb att beställa.

De val jag gjorde vid beställning var 18” bakhjul, sidostöd, röd färg, bakbroms på styret, fjädring för min vikt och 60 hk toppeffekt. Man kunde beställa 80 hästar men det kostade 10 000 extra och jag som knappt kan hantera Freeridens 24 hästar behöver inte 80.

Beviset!

Vargen är en ren crosshoj, men motorkaraktären kan anpassas på 100 olika sätt enligt företaget, allt från en 125:a till en 450 racehoj, och fjädringen kan ju shimsas om vid behov så hojen skall nog gå att köra på Björbybanan 😊

Det här var verkligen ett impulsköp… Har jag gjort bort mig?

Hoppas inte det. Hur som helst verkade förhandsinformationen alltför bra för att man inte skulle riskera en tusenlapp i deposition. Hojen kostar 123 000 i mitt utförande. Mycket pengar men jag tycker ändå inte det är svindyrt eftersom allt är dyrt i den här branschen (dyraste KTM-tvåtaktaren kostar faktiskt mer och för en KTM Freeride e får man punga ut 125 900 på JE68). Dessutom är det smart att kunna skräddarsy på nätet innan köp. Hade jag köpt en ny hoj i butik hade jag direkt fått lägga ut ett par tusen på hårdare fjädrar, t.ex.

Jag har tidigare skrivit här om att utvecklingen går sakta i elhojsbranschen, men nu verkar det hända saker. Det är väl ganska typiskt att det är en startup som presenterar en konkurrenskraftig hoj medan de traditionella tillverkarna verkar leva kvar på 1900-talet. Skall bli spännande att se vad som händer. Äger jag en Stark Varg i september eller var det bara en dröm?

Bromsmek – igen

Jag har lagt ner en hel del arbete (och pengar) på att få till en bättre bakbroms på min Freeride-e. Originalbromsen (samma som på 85SX) är alldeles för klen och för att förbättra bromsförmågan bytte jag till ett ok från Moto-Master. Blev något bättre, men inte tillräckligt tyckte jag.

Uppdatering 1

På Freeride 2021 och framåt har hojarna fått ett nytt bromsok där backarna (i motsats till originalet och Moto-Master) är rörliga i sidled som på övriga KTM och därför har jag nu skaffat ett sådant.

Uppdatering 2

Det var dock inte bara att byta ok. Skivan på 2021 är mindre (220 mm. mot tidigare 230) och därför fick jag slipa ner diametern på originalskivan så att den skulle passa.

Dessutom har banjobulten vid oket en annan vinkel så därför fick fixa en annan slang också. Stort tack till Jonas på Hydroscand för bra service!

Stålomspunnen!

Hur blev det då? Nja, är inte helt nöjd… Efter att ha luftat igenom nästan en hel burk bromsvätska har jag fått skaplig bakbroms, men den borde vara ännu bättre.

Tror att problemet med att få bra bakbroms på Freeride-e delvis beror på att bromsen sitter på styret. Bromsslangen blir väldigt lång och man får inte samma kraft i handen som man får med en fotbroms. Kanske är den så bra den kan bli? Är väl bortskämd med mountainbiken, kanske…

Honda CRF 250L Adventure

Nu börjar Hondan bli klar som Adventure-hoj. I våras bytte jag till progressiva fjädrar från Hyperpro fram och bak och de funkar jättebra. Hojen blev betydligt stabilare med bibehållen komfort. En budgetuppgradering som rekommenderas!

Nu har jag också gjort något åt vindskyddet. Har monterat en ”mini-fairing” från Adventure Spec och satt på spoilers från Acerbis på handskydden. Avlastar kroppen från fartviden på ett bra sätt.

Snyggt? Funkar bra iaf…

På baksidan av ”mini-kåpan” finns ett antal möjligheter att fästa GPS, USB-uttag, mm.

Gott om fästhål.

Budgetuppgradering av fjädring

Fjädringen på min Honda CRF 250L är litet väl svampig och mjuk, men Öhlins och motsvarande uppgraderingar kostar ju en del och detta är trots allt en budgethoj. Men som sagt – fjädringen är inget vidare – så nu har jag uppgraderat den med en budgetlösning.

Det började med att ett av gaffelbenen läckte olja och bladmåttstricket hjälpte inte. Bestämde mig därför för att uppgradera hela fjädringen när man ändå måste börja skruva.

Beställde ett ”combikit” från HyperPro med progressiva fjädrar för gaffel och dämpare samt deras specialolja. Köpte också nya packboxar och skrapringar till båda gaffelbenen. Jörgen S hjälpte mig med gaffelbenen. Bakdämparen fixade jag själv.

En längre provkörning återstår, men hojen känns klart fastare i fjädringen och hänget minskade från 60 till mer rimliga 35 mm.

Stadigare grejer (nya till höger)
Biltemas fjäderspännare var en bra investering.
Dämparen klar. Passade på att ge länkaget en omgång fett också.

Honda CRF 250L ”Adventure”

Nu är Hondan preppad för grusåkning. Nya styret känns bra, Giant Loop-väskorna är på plats och GPS är monterad.

Hojen är fin att köra på små grusvägar, men den är slö…

Fjädringen behöver också bytas, men det är en dyrare operation så det avvaktar jag med tills jag vet om jag kommer att behålla Hondan någon längre tid.

Nya sulor och sadel till CRF 250L

Har börjat modifiera min lilla Honda litet grand. Den har fått en en högsadel och nya däck – Michelins nya Tracker, deras ersättare till AC 10.

Tracker är ett landsvägsgodkänt allround cross/endurodäck. Bakdäcket är betydligt fetare än orginalet fast det är samma dimension. Ser i alla fall bra ut på bild!

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.

Giant Loop Mojavi väskorna passar. I dem få jag plats med 4 liter extra bensin. Kan vara bra med tanke på originaltankens 7,5.

Nu väntar jag på styrhöjarna som beställts på eBay.

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.
Plats för bensin, verktyg och första förband.

Första turen med nya CRF 250L

Idag den 29 juni tog jag en drygt 20 mil lång tur med den nya (för mig) Hondan. Turen gick mest på grus. Första intrycket är övervägande positivt.

Hojen känns gedigen överlag och det känns som om den lilla motorn kan plågas rejält utan att den klagar. Den känns lättare än den är (”confidence inspiring”) och jag tror att det här är en hoj som man vågar ge sig ut på upptäcktsfärd med.

Fjädringen är väldigt mjuk och följsam och därmed energibesparande för föraren. Att köra grusväg är bekvämt, som att åka Citroën ungefär.

Fjädringen är som sagt mjuk och bekväm, men inget för mer inspirerad körning på sämre underlag. Framför allt bakdämparen börjar leva sitt eget liv då och bakändan (hojens alltså) dansar omkring litet som den vill.

Det som jag måste modifiera först är dock ergonomin. Det känns om att avståndet mellan fotpinnar, sadel och styre är alldeles för ”litet” trots att jag själv inte är mer än 173 cm lång. Fick med en högsadel till hojen och den skall jag montera. Sedan måste styret uppåt/framåt ett par cm och fotpinnarna skall bytas till bredare (kanske skall testa Pivot Pegz?).

Att hojen är slö det visste jag ju innan, men den pinnar ändå på ganska bra och den lugna gången i motorn gör att man får ett bra flyt i körningen.

Behåller nog den här ett tag 🙂

Ännu en Honda!

Under en period ägde jag en Honda Varadero -00 som användes som grus-/landsvägshoj, men jag sålde den för ett par år sedan. Det blev inte så mycket åkt på den och den var ärligt talat för tung och gammalmodig.

Hade tänkt använda min KTM 350 som grushoj efter att jag kompletterat med en elhoj för enduron, men 350:n bara stående och det är ju synd på en sådan fin hoj. Kanske blev den stående för att en ren endurohoj egentligen inte är så kul på grus. Det finns ju inte ens ett tändningslås om man vill parkera och ta en pizza, så den fick också gå.

Nu har jag istället köpt en Honda som är i motsatt ände av spektrat jämfört med Varaderon, nämligen en CRF 250L -14. Hade tittat efter en grushoj på Blocket ett tag och när jag fick syn på Hondan slog jag till. Den hade rätt pris och mycket av den utrusning som jag vill ha på en grushoj: Arrow helsystem, moddad luftburk, EJK dator för insprutningen, ordentlig hasplåt, packhållare, offroad-däck, miniblinkers, tail-tidy, ledbakljus, handskydd och handtagsvärme.

Nybesiktad. Betyg: u.a.

CRF 250L är en hoj som gått litet under radarn för mig. Kanske för att den har en beskedlig effekt: 22 hk. Vi får se hur mycket den kommer att gå, men det lilla jag testat hittills känns positivt. Den går helt vibrationsfritt, är bekväm och känns väldigt lättkörd. Den har också sex växlar, vilket är bra på landsvägen.

En längre provtur återstår, men den känns väldigt gedigen på något slags Honda-vis. Den ser litet ut som en CRF crosshoj men är mycket mer landsväg. Motorn kommer från en landsvägshoj och har dubbla överliggande kamaxlar – och oljan behöver bytas efter 1000 mil!

Det jag förmodligen kommer att göra något åt är fjädringen, vilken känns alldeles för mjuk. Öhlins har fina grejer till de här…