Att byta fotpinnar är en av de viktigaste modifieringarna man kan göra på en grushoj som har smala gummifotpinnar som standard. På grus kör man ofta stående och om det är blött blir gummit dessutom halkigt. Med rejäla, taggade pinnar står man bekvämare och kan hjälpa till att styra med fötterna.
Touratech levererade.
Gruskonvertering av Varadero steg 3
Skall man köra grusväg kan det hända att det sprätter grus och även en del stenar. Oljetråget under motorn på Varaderon är helt oskyddat och däför har jag satt dit en skyddsplåt från Touratech. Det är en stabil sak i 4mm aluminium. Den var inte helt enkel att montera på en gammal Honda med sneda fästen, men nu sitter den där och olja/filter kan bytas med plåten på plats.
Grusåkning med Varadero
Vid Kristi himmelsfärdshelgen i slutet av maj är det dags för en ny körning med AdventureBike Wermland. Det blir två heldagar grusåka med ett gäng från Örebro. Eventuellt kommer vi att åka bortåt Glaskogen den ena dagen.
Det var länge sedan jag åkte i de här trakterna så idag tog jag en ledig dag och åkte runt och kollade på en del av vägarna. Alla är inte lämpliga varaderovägar, men på många av dem funkar Hondan ganska bra. Måste få på bättre däck bara. På körningen i slutet av maj blir dock KTM som gäller för min del.
32 mil blev det totalt idag varav de flesta på grus.

Snygg portal.

Fikapaus i Granmon, Glaskogen.

Lunch i Sandaholm.
Björbybanan har öppnat
Varaderon provkörd
Idag tog jag en 20-milasväng med Varaderon. Första riktiga provturen. Det blev mest asfalt, men även en del grusvägar.
Måste säga att hojen går riktigt bra – särskilt med tanke på att det är en årsmodell -00 och att den har gått 7500 mil. Den går bra i motorn, det är inget skrammel och den känns riktigt snabb. Allra mest nöjd är jag med fjädringen. Det sitter ju en Öhlinare bak och även framfjädringen känns bra. Hojen är bekväm och det känns ovant att ha sådan lyx som vindskydd, blinkers, mm. efter att ha kört enbart endurohojar ett tag.
Den funkar på grusväg också, men det är ju inget man grusbusar med så som man kan göra på en lättare hoj. Det gäller nog att hålla sig en bit innanför gränserna på grusvägen. Skulle tro att den kan vara svår att hämta hem om det börjar gå brett. Den är ju väldigt stor och klumpig jämfört med andra hojar jag haft, men den skall ju också användas på ett annat sätt.
Nu väntar montering av nya fotpinnar, hasplåt och bättre däck. Något jag också skulle vilja fixa är att minska turbulensen runt hjälmen i hög fart. Skall försöka göra något med den del av rutan jag kapat av. Skulle också vilja ha en sjätte växel, men det är nog svårare att fixa…
Gruskonvertering av Varadero steg 2
När jag köpte Varaderon satt det en förhöjd Giviruta på den och för att jag skulle se över kanten var jag tvungen att sträcka på mig rejält annars hamnade överdelen av rutan mitt i synfältet. Funkar kanske på större vägar, men om man skall ut på grusvägen känns det viktigt att ha ”närsyn” på körbanan. Därför har jag kapat av rutan en dryg decimeter.
Har också fixat elanslutning och fäste till gps:en. Har monterat ett eluttag på panelen och ett RAM-Mount-fäste på styret. Har skruvat fast ett RAM round ball base på gps-hållaren så att jag lätt kan flytta gps:en mellan hojarna.

Kapad ruta och gps i blickfånget.

Universalfäste på undersidan av gps-hållaren gör den enkel att flytta.
Årets första grustur
Idag den 13 april blev det en traditionell grustur tillsammans med Eje och Sven-Olov. Rena gubbmaffian alltså!
Vi utgick från Sven-Olovs stuga i V. Ämtervik och åkte runt ett par timmar i området kring Fryksdalshöjden. Vi åkte en hel del vägar som var nya för mig. Kul!
Det här var första riktiga grusturen för i år och den första på 350:n. Kan konstatera att den funkar utmärkt på grusvägen.
Gruskonvertering av Varadero steg 1
Farlig höjning
När jag hade Husa 570:n så hände det vid två tillfällen att något av överfallen som håller styret gick av. Ingen som jag märkte vid körning som tur var, men jag upptäckte det då jag skruvade och det är ju ett riktigt läskigt fel. Tänk om man plötsligt håller styret löst i händerna när det går riktigt fort!
Visste aldrig vad detta berodde på, men idag skulle jag flytta över styrhöjarna som jag använt på Husan till min nya KTM. När jag skulle skruva dit överfallen så märkte jag att styret inte låg riktigt rätt i styrhållarna utan den högra satt litet snett. Skulle tro att dettta var orsaken till att överfallen gick sönder tidigare. Dålig passning på styrhöjarna har gjort att överfallen belastats snett och spruckit. Farligt i så fall. Dessa styrhöjare hamnar i återvinningen!
Kopplingsbyte på 350:n
Beställde en Rekluse automatkoppling när jag köpte den nya endurohojen och nu har jag monterat den. Visserligen är det väldigt fin koppling original på KTM 350, men jag har haft Rekluse på både Superenduron och Husan och man blir lätt bortskämd med det. Den koppling jag monterat nu är den senaste varianten EXP 3.0 som levereras med justerbar slavcylinder.
Att byta själva kopplingen var mycket enklare än den variant jag använt tidigare (Z-start pro), men eftersom även slavcylindern skall bytas blir det en del pyssel ändå och man måste lufta kopplingen ordentligt. Fördelen med att byta ut slavcylindern är att kopplingen kan justeras utifrån med en insexnyckel.
När jag provkörde efter montering verkade allt funka som det skulle och känslan i kopplingen kändes precis som med original. Handtaget blev inte ”dött” som med Z-start. Det enda jag märkte var att den verkade slira litet på de högre växlarna. Skall säkert gå att justera när jag fått provköra ordentligt.

Om man lägger hojen på sidan slipper man tömma ut oljan.

Här är själva ”hjärtat” i Rekusen – centrifugalkopplingen.

Kopplingen i nya 350:n har inga vanliga fjädrar utan en diafragmafjäder.

Follow









