BEC med KTM Freeride e

Den 25 juli 2021 körde jag Billingen Enduro Challenge (BEC) med min eldrivna Freeride. Tanken var att testa av hur det skulle funka att köra elhoj på ett långlopp. Nu var inte den här tävlingen lika lång som t.ex. GGN, men sluttiden för mig blev ändå 2:10.

Bensin-Freeridens avgasskydd passar bra som nummerplåtar.

Det här var första gången som BEC kördes, men troligen återkommer tävlingen varje år vid den här tiden. Vi motionärer körde på söndag och dessförinnan hade det varit enduro-VM torsdag till lördag, till viss del i samma spår som vi körde. Det var spårigt och sönderkört och framför allt dammigt. Marken var snustorr och att tävlingen delvis gick i Cementas stenbrott gjorde inte saken enklare. Tidvis såg man absolut ingenting!

Slalombacken sedd från hotellrestaurangen.

Tävlingen var upplagd i tre heat och jag startade i andra heatet kl. 10:50. Starten gick längst ner i slalombacken och tanken var först att banan skulle gå uppför backen, runt hela banvarvet och sedan varva genom att åka nerför/uppför slalombacken igen. Slingan i slalombacken ströks dock av säkerhetsskäl och vi fick bara åka uppför backen i starten. Bra för mig skulle det visa sig.

Jag startade med fulladdat batteri förstås och hade ett batteri till i servicedepån. Enduroreglementet säger att det måste vara minst 100 meter mellan ”el-depån” och övriga depåer, så jag fick ha mina saker en bit vid sidan om övriga.

VM-åkarna hoppade utför slalombacken och när de lande var det full gas!

Redan i slalombacken blev det tjockt med damm och jag märkte inte när jag var uppe förrän jag var uppe, så att säga. Tog mig upp i alla fall, vilket inte alla gjorde vid första försöket. Därefter gick banan förbi hotell Billingehus och sedan ut i skogen. Det var stökigt på en del ställen och ganska brant, både uppför och nerför. När jag kom till skylten ”Ättestupan” tänkte jag att nu vill man väl bli av med oss långsamma 65-åringar i spåret, men det gick att komma ner där också. Det var dock dammet som var det största problemet och det gjorde också körningen farlig på vissa ställen. Kunde ändå glädja mig med att jag inte behövde bekymra mig för något luftfilter 😊. Tävlingsledningen beslöt senare att stryka tredje heatet av säkerhetsskäl. Rätt beslut!

Damm…

Hur gick det då? Ja, banvarvet var 15 km och jag hade räknat ut att det kanske skulle gå att köra två varv på ett batteri (fast det var på gränsen) och efter första varvet måste jag gå i depå och byta batteri. Då hade jag bara en grön laddstapel kvar och hade inte tagit mig runt ett varv till. Efter andra varvet var det dock mer kräm kvar i batteriet eftersom vi inte körde i slalombacken och därför körde jag ut på ett tredje varv och batteriet räckte precis i mål, men med blinkande röd lampa. Kan väl säga att målflaggan var välkommen på mer än ett sätt…

Dags att spola av dammet!

Det märktes tydligt att slalombacken tog en hel del ur batteriet och även vissa snabba delar av banan var el-krävande, t.ex. gräsgärdena, men det var slalombacken som var skillnaden mellan ett eller två varv/batteri. Jag är inte någon snabb förare så därför tog jag mig två varv på en laddning. En snabbare åkare hade inte gjort det.

Freeriden har kortare fjädringsväg än en vanlig enduro. Det bottnade rejält på sina ställen och bromsarna mattades av tydligt mot slutet – det är ju ändå 85cc -grejer. I branta backar och på längre rakor räcker inte heller effekten till mot övriga hojar. Detta kompenseras till viss del av att hojen är lättkörd när det är stökigt.

Freeride e har varit med länge nu och det är dags att KTM kommer med något nytt snart. Det kan dom förstås om dom vill. Frågan är – vill dom?

Bakdäcket var nytt innan tävlingen…

AdventureBike Wermland börjar köra igen – med nytt koncept

Nu återupptar jag grusturerna i Värmland efter fem års uppehåll och med nytt upplägg. Nu utgår vi från Gräsmark – mitt i grusparadiset.
Så här ser upplägget ut:

I upplevelsen ingår boende, alla måltider, all bensin som går åt under turerna och guide under körningen, dvs. ALLT. Det blir som All Inclusive fast på motorcykel. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott under hela vistelsen.

Vi kommer att åka ca 25 mil/dag mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer. Fokus ligger på lugn körning på fantastiska grusvägar med fina vyer och upplevelser längs vägen.

Säkerheten kommer att vara i fokus. Det handlar inte om ”grusbus” i traditionell bemärkelse. Jag kommer att undvika svåra sträckor och tempot kommer att anpassas för alla. Vi kör inte förbi låsta bommar och vi håller oss på rätt sida om terrängkörningslagen.

Jag passar in tankstopp och lunch på trevliga ställen.

Vi kommer att bo på Naturcamping Lagom i Gräsmark. Frukost och middagar äter vi i Naturcampings matsal.

Även om det handlar om lugn körning bör du ha viss vana av körning på grusväg. On- offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.

Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man hela tiden får byta plats i gruppen och risken att åka vilse är minimal.

Turerna arrangeras enligt önskemål vad gäller datum, antal dagar, mm. med reservation för att ledigt boende finns.

Pris enligt överenskommelse efter att jag fått er förfrågan.

Låter det spännande? Anmäl dig till mig på anders56jonsson@gmail.com

Kolla också min sida på Facebook.

Välkomna!
Anders Jonsson

Någonstans i Värmland den 5 juli 2021

Budgetuppgradering av fjädring

Fjädringen på min Honda CRF 250L är litet väl svampig och mjuk, men Öhlins och motsvarande uppgraderingar kostar ju en del och detta är trots allt en budgethoj. Men som sagt – fjädringen är inget vidare – så nu har jag uppgraderat den med en budgetlösning.

Det började med att ett av gaffelbenen läckte olja och bladmåttstricket hjälpte inte. Bestämde mig därför för att uppgradera hela fjädringen när man ändå måste börja skruva.

Beställde ett ”combikit” från HyperPro med progressiva fjädrar för gaffel och dämpare samt deras specialolja. Köpte också nya packboxar och skrapringar till båda gaffelbenen. Jörgen S hjälpte mig med gaffelbenen. Bakdämparen fixade jag själv.

En längre provkörning återstår, men hojen känns klart fastare i fjädringen och hänget minskade från 60 till mer rimliga 35 mm.

Stadigare grejer (nya till höger)
Biltemas fjäderspännare var en bra investering.
Dämparen klar. Passade på att ge länkaget en omgång fett också.

Fulkörning

Fulkörning är kanske inte ok, men med en elhoj blir det plötsligt litet mindre fult och när marken är frusen och ingen skog tar skada så känns det plötsligt ganska o-fult.

Kul var det också med fantastiskt vårvinter-väder den sista februari. Var så gott som ensam i skogen och de som jag såg vikade glatt!

AdventureBike Wermland (kanske) börjar köra igen

2016 slutade jag med grusturerna i Värmland. Svårigheter att kombinera arrangemangen med jobbet och en viss känsla av att förnyelse behövdes var anledningar till att jag lade ner.

2021 blir det litet lugnare på jobbfronten eftersom jag går i pension 🙂 så jag har planer på att starta verksamheten igen – dock med ett annat koncept.

Det jag tänker mig är att köra mindre grupper (max sex deltagare) och koncentrera körningen på litet lugnare körning i två dagar på grusvägar passande för de flesta äventyrshojar. Boende, lunch och middag blir i lägenhet i mitt eget hus i Karlstad. I övrigt ser körningarna ut som tidigare med ”fullservice” under hela dagen.

Vad tror ni om detta? Om intresse finns kommer jag att planera för de första turerna i början av hösten 2021.

Kom gärna med feedback!

/Anders J.

Fjärde-advents-enduro

Inga dubbdäck behövdes idag den 20 december när jag åkte ut till endurobanan. Den här vintern liknar så här långt de flesta vintrar vi haft de senaste 30 åren. 8 plusgrader fyra dagar innan julafton och ingen kyla i sikte.

Det här är förstås inte normalt även om vi börjar bli vana.De flesta verkar idag förstå att en klimatförändring pågår. Visst finns det de som förnekar det eller påstår att den klimatförändring som sker är något ”naturligt” och inget som har med vår livsstil att göra. Majoriteten av oss förstår ändå vad som är på gång – vetenskapen är tydlig – men vi lever ändå våra liv som vanligt.

Jag lever också mitt liv som vanligt. Så, vad kan vi ”vanliga” göra som gynnar klimatet? Ja att konsumera mindre, flyga mindre (eller sluta flyga) och sluta köra fordon som drivs med fossila bränslen förstås. Det vet vi alla att vi borde göra.

Som enduroförare känns det då bra att köra eldrivet i skogen. Önskar att fler skulle göra det, men så länge ingen efterfrågan finns lär det dröja innan alternativen kommer.

KTM kom med sin Freeride e 2015 och inte så mycket har hänt sedan dess. Svenska Cake är ett intressant företag och de har en del nyheter på gång under 2021, men i övrigt ser det tunt ut. Både inom motocross, speedway och till viss del enduro borde elhojar vara stort redan idag om intresset fanns, men motorsporten känns ibland som konservatismens högborg tyvärr. T.o.m. ljudet används som ett försvar för att låta saker förbli som de är. ”Vem vill se racing när det inte låter?”

Tvärtom tror jag att det är avsaknaden av ljud och avgaser som kan bli motorsportens räddning. Tänk bara på hur svårt det är att få tillstånd för motorbanor idag. T.o.m. Hynboholm var det bråk om fast det ligger i en grusgrop i skogen…

Det var sådana här tankar som for genom huvudet när jag plaskade fram genom vattenpölarna på Björbybanan idag. Det var blött och lerigt och mörkt fast det var mitt på dagen. Längtar efter snö och is!

Jag tror vi måste ta till betydligt hårdare åtgärder för att vända det här. Förbjud försäljning av nya fossildrivna fordon inom ett par år – inte 2030. Förändra processer i industrin som bidrar till stora koldioxidutsläpp, t.ex. inom stålframställning, cementindustri och raffinaderier. Stoppa genast all ny prospektering av olja, kol och gas och sätt ett slutdatum för användning av dessa energikällor globalt.

Tror också att vi måste satsa på att återföra koldioxid från atmosfären och lagra den där den inte gör skada. Även om vi skulle sluta alla utsläpp inom bara några år har vi redan gjort alltför mycket skada.

Det här var en litet dyster betraktelse, men egentligen är jag optimist – teknikoptimist. Vi har redan mycket av den teknik som behövs för att vända det här. Solen vräker ner energi över jorden varje dygn, mer än vi någonsin kommer att behöva. Det handlar ”bara” om att fånga in den. Energilagring är nyckeln till att lösa det här och jag tror att lösningar kommer, men det är bråttom.

Greta Thunberg hade en intressant reflektion i sitt sommarprogram där hon jämförde världens reaktion på corona med hur vi reagerar på klimatförändringarna. När corona drabbar oss märker vi det direkt och då finns det plötsligt hur mycket pengar som helst för att rädda företag, betala för arbetslöshet och överskrida budgetar.

Man kanske ändå kan se med en viss optimism på politiken. Fler och fler förstår vad som är på gång och igår presenterade Joe Biden en plan för ”Clean Energy Revolution”. Om USA åter kommer med i racet kanske det kan hända saker…

Elfordon…

Nu börjar det hända saker när det gäller elfordon – åtminstone på bilsidan. Under 2021 kommer det bara att smälla till och elbilarna kommer att ta över på bred front.

Var inne på Polestars showroom i Göteborg och provsatt och klämde. Fin bil, men dyr! Får bli en provkörning framöver. Polestar samarbetar med Cake som också fanns på plats. Snygg kombo!

Har också börjat kolla på en ersättare för vår BMW i3 där leasingen går ut om ett drygt halvår. Kanske får bli en Honda e? Har provkört och jag gillade den! Snygg och med massor av kul teknik.

Honda CRF 250L ”Adventure”

Nu är Hondan preppad för grusåkning. Nya styret känns bra, Giant Loop-väskorna är på plats och GPS är monterad.

Hojen är fin att köra på små grusvägar, men den är slö…

Fjädringen behöver också bytas, men det är en dyrare operation så det avvaktar jag med tills jag vet om jag kommer att behålla Hondan någon längre tid.