I september i år kommer Adventure Days till Sunne med Selma Spa som bas. Det här eventet har tidigare arrangerats i Säfsen under ett antal år. Jag har själv deltagit där en gång med min Honda Varadero.
Adventure Days är ett stort arrangemang med många deltagare, ett stort antal arrangerade turer, utställningar, mm. Man gör reklam för turer på både grus och asfalt samt några extra utmaningar i bl.a. skidbackar och crossbanor.
Datum för detta är den 11-14 september. Tur att vi flyttade höstturen till helgen innan. Töligt att fastna i någon kö!
Skämt åsido, några längre köer blir det nog inte, men jag har lite blandade känslor inför detta. Kul att många får köra grus i vackra Fryksdalen, men det lär också bli väldigt mycket kört på ”mina” vägar. Hoppas folk sköter sig och inte kör sönder vägar och stôllkör i största allmänhet. Det är ju tyvärr så att antalet bommar och förbudsskyltar blir fler hela tiden. Området kring Sunne är också mer befolkat än det är runt Säfsen.
Den 8 mars besökte jag Adventuremässan i Stockholm. Den hölls i Magasin 9 i Frihamnen och det var första gången den anordnades (tror jag).
Det märks att adventurehojar är den stora trenden inom mc just nu, för den relativt lilla mässhallen var packad med folk. Det var nästan svårt att komma fram och kolla på saker ibland. Kommer ihåg en mc-mässa i Sthlm eller GBG för många år sedan där halva mässområdet bestod av HD:s monter – kändes det som iaf. Det är andra tider nu.
Nu var ju detta inte en mc-mässa utan en adventuremässa och det var betydligt fler utställare som visade tillbehör än det var som visade hojar.
Vad fanns det för intressant att se då?
Stark hade en relativt stor monter trots att de är ett utpräglat MX-/enduromärke. Man visade upp den nya enduromodellen Varg EX som har fler förändringar än det som syns på ytan. Förutom ljus, blinkers och nummerplåt har den ett nytt och lättare elsystem, annorlunda flex i ramen, större batterikapacitet, en bättre telefon/instrument, mm.
Jag pratade med Starkrepresentanten och han antydde att det kanske kommer en ny uppdatering under året som ska ge våra Vargar ytterligare lite räckvidd. Han sade också att batteripacket i EX (enduromodellen) skiljer sig från MX-modellen på det sättet att på MX kan man ta ut mer effekt under korta stunder medan batteriet i EX är mer ”uthålligt”. Om jag nu fattade rätt.
CF Moto från Kina är ett intressant märke, speciellt deras 450 MT. Det är en adventurehoj med en 450 parallelltwin, Kayaba fjädring, 21/18 hjul och massor av modern elektronik. Pris 74 900. Detta är mycket konkurrenskraftigt! Honda 300 Rally t.ex. kostar 89 900 t.ex. Kvaliteten på CF Moto verkar också helt i nivå med Européer och japaner, åtminstone när man klämmer och känner.
Kove är ett annat Kinamärke som kommit de senaste åren och de visade rallyhojen Kove 450 Rally SD som ser ut som vilken KTM rallyhoj som helst med 30 liters bränsletank(ar), mm. Pris 119 900.
Kan man acceptera att köpa Kinesiskt så verkar det vara bra hojar till väldigt bra priser.
Snyggast på mässan var Ducati, men vill man ha en sådan så kostar det också. Deras DesertX Rally går loss på 239 000.
Lyssnade också på några intressanta föresläsningar om att köra GGN med adventurehoj, vilka prylar som behövs vid mc-camping, mm.
En kul mässa, men jag skulle ha önskat fler mc-märken på plats och en större lokal. Men jag åker säkert dit igen om den anordnas nästa år…
* Öppna arrangemang på beställning Förutom arrangemanget i september som beskrivs nedan kan jag ordna körningar enligt liknande koncept på andra datum och dagar som passar för både er och mig. Pris enligt överenskommelse. Hör av er på mail: anders56jonsson@gmail.com
Så här ser upplägget ut i september:
Turen genomförs torsdag – söndag den 4 – 7/9. Ni anländer på torsdag eftermiddag, installerar er i vårt B&B och sedan har vi gemensam middag/försnack på kvällen.
Vi åker hoj hela fredagen och lördagen, drygt 30 mil/dag. Frukost och middag på kvällen äter vi i huset och lunch fixar vi längs vägen.
Frukost och hemfärd på söndag förmiddag.
Priset är 3000 kr/person och i det ingår tre övernattningar (inkl. sänglinne och handdukar), tre middagar, tre frukostar, två luncher och drygt 60 mil guidad mc-åkning. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott.
Högst fyra deltagare per grupp.
Ni bor i vårt Bed & Breakfast på Färjestad i Karlstad (Färjestads B&B), där ni disponerar en tvårumslägenhet på 50m2 samt ett uterum på 24m2. Här kan du lämna din packning under dagarna då vi kör hoj.
Vi kommer att åka mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer.
Säkerheten kommer att vara i fokus. Körningen handlar inte om ”grusrace” och vi kör hela tiden på vägar, även om de är små ibland. Jag kommer att undvika alltför svåra sträckor. Tempot kommer att anpassas för alla och vi följer terrängkörningslagen och kör inte förbi stängda bommar eller förbudsskyltar.
Du behöver ha viss vana av körning på grusväg. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.
Jag planerar in tankstopp, fika och lunch på trevliga ställen. Du behöver ha bensin för ca 20 mil vid start.
Du deltar med egen hoj och det skall vara en hoj som funkar på grusväg. Själv kör jag en Honda CRF 250L. On-/offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. Självklart är din hoj reggad, besiktad och försäkrad. All körning sker på egen risk.
Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man minimerar onödiga stopp och risken att tappa bort varandra är minimal.
Den fjortonde december 2021 beställde jag min Stark Varg och den femte oktober 2023 levererades den hem till mig. Nästan två års väntan var över. Det var dock inte utan att jag tvivlade ibland när leveranstiderna förlängdes, men Stark höll sitt löfte till slut och det var en fin hoj som levererades. En röd, 60 hk Varg.
De första körningarna gjordes på sandbana och där fungerade hojen bra, men när jag testade den på ”svenskenduro” med halkiga rötter och stenar var jag inte helt nöjd. Fjädringen var hårt, hojen kändes hög och originaldäcken var väldigt halkiga på stenar och rötter. Det var ju ändå en crosshoj och inte enduro.
Jag kör enbart på endurobana och eftersom både effekt och motorbroms kan justeras steglöst går det att få nästan vilken motorkaraktär man vill. Min hoj är beställd med 18″ bakhjul och sidostöd. Fjädringen på Vargen är Kayaba och den har jag låtit bygga om till enduro-spec och däcken är bytta till endurodäck. Ljus fixas med batterilampa när det behövs. Min Varg är alltså en endurohoj. Den enda extrautrustning jag monterat är handguards.
I skrivande stund har hojen gått drygt 55 timmar. Det har dock inte varit helt problemfritt. I slutet av juli bytte jag motorn eftersom det kommit in fukt i locket till invertern, timräknaren har inte varit helt pålitlig och jag har bytt ut den svaga bakbromsen på styret från Formula till Brembo. Vissa bultar är alldeles för ömtåliga och man kan inte lita på angivna åtdragningsmoment. Fotpinnarna på de första hojarna var sköra. Innerslangarna i däcken var ett skämt.
Starks support är dock fantastisk och man får snabb hjälp. Jag har inte behövt betala ett öre för nya prylar som levererats (snabbt) då något gått sönder.
Trots visst krångel är jag ändå väldigt nöjd med Vargen. När man får till fjädringen, effektlägena och har rätt däck tror jag de flesta är snabbare på Vargen än på alla liknande hojar. Den är lättkörd och med både fram- och bakbroms på styret behöver man bara använda fötterna till att stå rätt. Vargen har ingen växellåda så det är bara gasa och bromsa som gäller. Man slipper byta motorolja var 10:e timme och man slipper tvätta luftfillter efter var och varannan körning. Allt är enkelt. Med uppdateringar ”over the air” har hojen fått både längre räckvidd och back. Att man slipper motorljud och avgaslukt tycker i alla fall jag är fördelar.
Med ett 6,5 kWh batteri räcker det och blir över till nästan all körning för mig. Begränsningen kommer om man ska köra långlopp, men här tror jag att laddmöjligheterna kommer att förbättras. Vargarna blir ju fler och fler.
Årets andra grustur kördes lite senare än vanligt, den 13 -14 september. Fyra var bokade, men tyvärr fick jag en avbokning några veckor innan och det var tre personer plus jag själv som körde: Roger och Robert från Söderköping som var med förra året och Lennart, även han från Söderköping.
På fredag körde vi nya vägar upp till Hagfors och sedan söderut via bl.a. Vargåsen, Colins Crest, Gårdsjö. Mycket rallyvägar alltså.
När vi tog en paus strax innan Gårdsjö kände vi en obehaglig lukt från Roberts Africa Twin. Var den dålig i magen tro? Vi körde vidare men när vi närmade oss Nilsby stannade hojen. Bort med lite sidokåpor och här fanns orsaken både till lukten vi känt och till att hojen stannat: Batteriet var varmt, hade svällt upp och spruckit.
Robert fick vänta hos hojen i sällskap med älgar och kor medan vi andra åkte och hämtade bil och släp. Väl hemma och med ett nytt batteri (även det från Biltema) vidtog ett antal kreativa försök att få igång hojen och till slut startade den, men den laddade ca 17 volt, vilket är för mycket och alla lampor hade pajat när batteriet sprack. Skulle det gå att köra nästa dag ändå? Kanske om man kör några mil utan laddning, kör några mil med laddning, några mil utan, etc… Ja, vi testar!
På lördag drog vi iväg och den elshockade Hondan var med. Den gick dock bara till Löfbergs Arena, sedan dog den. Förmodligen hade även bränslepumpen dött. Robert fick till slut kasta in handduken.
Väldigt trist för Robert för lördagen bjöd på fantastiskt septemberväder med klarblå himmel, fantastiska vyer och fina vägar. Vi körde via Gräsmark till Torsby och tillbaks till Karlstad via bl.a. Lunneskogen.
Roger körde så att framskärmen smälte!
Årets turen är avklarade. 30 mil blev det på fredag och 34 på lördag. Om det blir något nästa år återstår att se.
Lördag den 20 juli var jag funktionär på en endurotävling på hemmabanan och då började Vargen bete sig illa och varningar om ”Insulation Error” dök upp i displayen flera gånger. Kontaktade support så fort jag kommit hem och kl. 18:15 på eftermiddagen fick jag svar. Starks support är otrolig!
Efter en del utredande stod det klart att motorn måste bytas. Tisdag den 23 juli skickades en utbytesmotor från Barcelona och på fredag vid lunchtid levererades den. För att byta motor måste hela hojen rivas ner så det blev några timmar i garaget.
Onsdag den 31 juli provkörde jag Vargen på Björbybanan och allt funkade.
En anledning till att det var bråttom att få klart var att jag var anmäld till Ränneslättsloppet den 3 augusti. Hade anmält mig till ”vanliga” Ränneslätt och inte till elklassen som kör kortare varv. Ville testa hur Vargen skulle funka på ett vanligt motionslopp och med en elbil (KIA EV6), som har V2L som gör att man kan ladda hojen direkt från bilen.
På fredag den 2 aug drog jag och Catharina söderut med bil och släp. Det blev även ett test på hur långt man kunde köra vår elbil med släp. Vi körde från Karlstad till Gränna innan vi laddade bilen så det var ok.
På lördag var det dags för tävling. Vi hade fått en egen parkering alldeles bredvis servicedepån för att kunna ladda hojen från bilen under loppet. Stort tack till Per Bergqvist i tävlingsledningen och övriga funktionärer som ställde upp till max!
Hur gick loppet då? Ja, körningen gick bra tycker jag och jag hade lätt klarat tre varv om jag inte klantat mig, så nu blev det dock bara två varv. Det var kul körning i alla fall.
Startade i sista startled och det gjorde ju att man satt fast i köer en bra bit in i racet innan det släppte. Sedan flöt det på bra tycker jag. Berget klarades utan problem, men när jag kom till varvningen efter första varvet såg jag fel på displayen och trodde jag behövde gå i depå och ladda, men när jag kom in fick jag se att jag hade 66% kvar. Där försvann minst fem minuter…
Ut på varv två som flöt på bra och när jag kom till varvningen andra gången måste jag dock gå i depå och ladda. Klockan var strax efter 12 och eftersom starten gått kl. 10:15 och körtiden är två timmar så tog jag tid och laddade 7-8 minuter och drog ut till banan igen exakt 12:10 för varv tre, men när jag kom till varvningen hade redan målsnöret dragits. Surt! Pratade med en funktionär och han sade att eftersom starten gått ett par minuter för tidigt så stoppades också varvningen tidigare.
Det var en kul tävling i alla fall trots missöden. Jag har kört Ränneslätt förut, men man glömmer alltid hur j***a stenigt och stalpigt det är – men det är ju enduro!
Vargen funkade jättbra på Ränneslätt och två varv på en laddning är inga problem för de flesta motionärer. Jag startade på 94% och hade 66% kvar efter första varvet. Jag körde på 26 hk och 10% regen (motorbroms).
Maj månad har varit ovanligt varm i år och jag var länge orolig för att det skulle bli en riktig dammfest, men någon dag innan vi skulle köra regnade det ordentligt, så vägarna blev nästan perfekta.
Vi var fem stycken som körde på fredag den 31 maj: Yngve, Geir, Christian, Kim och så jag då. Då körde vi som vanligt västerut åt Årjängshållet och sedan neråt Svanskog. Och det var varmt! Allt fungerade utan incidenter och vi hade kört 33 mil när vi landade i Karlstad.
Paus i värmen
På lördagen den 1 juni blev vi bara tre (Helge, Christian och jag). Kim skulle bara köra på fredag och Yngve var tvungen att åka hem på fredag kväll av familjeskäl.
På lördag började det småregna redan efter någon mil och det tilltog. När vi närmade oss Bäckebron så vräkte det ner så vi blev stående under tak på Bäckebrons station i trekvart tills det slutade regna.
På grund av regnet blev det litet ändrade planer och vi körde direkt uppåt Gräsmarkshållet via Ängen, Borrsjön och Tiskaretjärn. Fantastiska vyer!
Det hade regnat rejält i hela området och vägarna var så där perfekt fuktiga och mjuka och det var varmt så att man kunde köra i crosströja. Kanonkörning helt enkelt!
Vi körde 25 mil på lördagen. Frågan är om inte det är ganska lagom. Drygt 30 mil två dagar i rad blir ganska tufft. Man kanske ska ändra konceptet lite? Vad tycker ni som varit med och kört tidigare?
2024 kommer två grusarrangemang att genomföras: Försommarturen: 30 maj till 2 juni. *** EN PLATS KVAR *** Höstturen: 12 till 15 september.*** FULLBOKAD ***
Så här ser upplägget ut:
Båda turerna genomförs torsdag – söndag. Ni anländer på torsdag eftermiddag, installerar er i vårt B&B och sedan har vi gemensam middag/försnack på kvällen.
Vi åker hoj hela fredagen och lördagen, drygt 30 mil/dag. Frukost och middag på kvällen äter vi i huset och lunch fixar vi längs vägen.
Frukost och hemfärd på söndag förmiddag.
Priset är 3000 kr/person och i det ingår tre övernattningar (inkl. sänglinne och handdukar), tre middagar, tre frukostar, två luncher och drygt 60 mil guidad mc-åkning. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott.
Högst fyra deltagare per grupp.
Ni bor i vårt Bed & Breakfast på Färjestad i Karlstad (Färjestads B&B), där ni disponerar en tvårumslägenhet på 50m2 samt ett uterum på 24m2. Här kan du lämna din packning under dagarna då vi kör hoj.
Vi kommer att åka mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer.
Säkerheten kommer att vara i fokus. Körningen handlar inte om ”grusrace” och vi kör hela tiden på vägar, även om de är små ibland. Jag kommer att undvika alltför svåra sträckor. Tempot kommer att anpassas för alla och vi följer terrängkörningslagen och kör inte förbi stängda bommar eller förbudsskyltar.
Du behöver ha viss vana av körning på grusväg. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.
Jag planerar in tankstopp, fika och lunch på trevliga ställen. Du behöver ha bensin för ca 20 mil vid start.
Du deltar med egen hoj och det skall vara en hoj som funkar på grusväg. Själv kör jag en Honda CRF 250L. On-/offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. Självklart är din hoj reggad, besiktad och försäkrad. All körning sker på egen risk.
Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man minimerar onödiga stopp och risken att tappa bort varandra är minimal.
Nu var det dags för mc-mässa igen – det var länge sedan sist. Den här gången var mässan i Älvsjö. Åkte med SMC:s bussresa från Karlstad och hann springa runt i fem timmar innan det var dags att åka hem.
Mässan har varit inställd flera år på grund av Covid, dåliga tider, mm., men nu var det alltså dags igen. Kanske en indikator på att vi är på väg mot bättre tider? Man kan ju alltid hoppas…
Vad var mest intressant? Ja, inte för att jag skall köpa en, men BMW:s nya 1300 GS är verkligen snygg. Ser liten och kompakt ut trots motorstorleken. Royal Enfields nya 450 Himalayan såg också bra ut och framför allt imponerar priset: 66900 för en nyutvecklad 450 med vätskekylning, moderna fjädringskomponenter, mm. Man får två Himalayan för priset av en KTM 450 EXC!
Det är kul att vara på mässa, men jag får ändå en känsla av déjà vu. Det är nog 20 år sedan jag var på min första mässa men det mesta är sig likt. Mer adventure och mindre custom än förr visserligen, men mycket är som det alltid varit och ibland känns det som om utvecklingen inte bara stått still utan att den går bakåt. Vissa hojar liknar mer 1954 än 2024. Ta Royal Enfields 650 Shotgun t.ex. Den sägs vara byggd för att attrahera en yngre målgrupp, men är det verkligen sådana hojar de unga vill ha?
En annan reflektion är att det är fossilnostalgin som helt dominerar. El-hojar lyste (nästan) helt med sin frånvaro. Var fanns Stark Future och Cake, t.ex? Trumph visade sin nya crosshoj TF 250. Den såg fin ut, men liknar ju alla andra crosshojar. Var är nytänkandet och varför lägga ner resurser på att utveckla en ny fossil-cross till 2024?
Mässan är business och det är tillverkarna själva som bestämmer om de vill kosta på att visa upp sig, men flera saknades. Yamaha t.ex. liksom Harley och KTM. Tycker det är synd. Potentiella kunder vill ju klämma, känna och jämföra olika märken.
Follow
