Elfordon…

Nu börjar det hända saker när det gäller elfordon – åtminstone på bilsidan. Under 2021 kommer det bara att smälla till och elbilarna kommer att ta över på bred front.

Var inne på Polestars showroom i Göteborg och provsatt och klämde. Fin bil, men dyr! Får bli en provkörning framöver. Polestar samarbetar med Cake som också fanns på plats. Snygg kombo!

Har också börjat kolla på en ersättare för vår BMW i3 där leasingen går ut om ett drygt halvår. Kanske får bli en Honda e? Har provkört och jag gillade den! Snygg och med massor av kul teknik.

Honda CRF 250L ”Adventure”

Nu är Hondan preppad för grusåkning. Nya styret känns bra, Giant Loop-väskorna är på plats och GPS är monterad.

Hojen är fin att köra på små grusvägar, men den är slö…

Fjädringen behöver också bytas, men det är en dyrare operation så det avvaktar jag med tills jag vet om jag kommer att behålla Hondan någon längre tid.

Bling!

Klagade litet på ergonomin på CRF:en tidigare. Styret kändes för lågt och för långt bak.

Nu har jag monterat styrhöjare som både höjer och flyttar styret i längsled. Har dessutom bytt ut det gamla plåtstyret mot ett ProTaper fatbar i guld.

Starkare, rakare och guldfärgat!

Det var en del pyssel att byta styre på CRF:en. Reglagen på Hondan har piggar som passar i små hål i originalstyret, så piggarna måste slipas bort. När det dessutom är elhandtag och barkbusters som skall passa blir det en del jobb att byta styre.

Nu känns körställningen bra, men provkörning återstår.

Snyggare!

Cake Kalk OR

Idag fick jag chansen att testa en Cake Kalk OR uppför/nerför Hammarbybacken och att köra ett tjugotal varv på en liten bana på toppen.

Cake är en svensk tillverkare av elmotorcyklar som jag har följt ett tag och idag fick jag alltså provköra. Det var kul!

Företaget ett start-up med intressanta idéer och hojarna har en design som för tankarna till Apple snarare än traditionella motorcyklar. Knäppa tycker en del – snygga tycker jag.

Avskalat

Hojen jag körde var en Cake Kalk OR, toppmodellen om man vill köra fort på bana. Den har visserligen bara en 11 kW motor men vikten inklusive batteri är bara 69 kg. Och den har fjädring från Öhlins.

Hur var den att köra? Jag är ju van eldrivna endurohojar och den här liknar min KTM Freeride e till viss del, men den är betydligt lättare och det märks. MTB-känsla! Bromsarna var också bättre, särskilt bak, och man kunde ha full motorbroms på alla tre effektlägena. Tror att man skulle vara snabbare på många banor med den här jämfört med Freeriden eller vanliga endurohojar.

Hoppas Cake kommer med något mer enduroliknande snart med litet längre fjädringsväg och med normala hjulstorlekar (Kalk OR har 24-tumshjul). Nu finns ju Cake INK också, som har 19-tumshjul, men jag tror att det finns ännu intressantare modeller på gång.

KTM får passa sig! Det är snart 10 år sedan Freeride e presenterades. Dags att komma med något nytt.

Nya sulor och sadel till CRF 250L

Har börjat modifiera min lilla Honda litet grand. Den har fått en en högsadel och nya däck – Michelins nya Tracker, deras ersättare till AC 10.

Tracker är ett landsvägsgodkänt allround cross/endurodäck. Bakdäcket är betydligt fetare än orginalet fast det är samma dimension. Ser i alla fall bra ut på bild!

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.

Giant Loop Mojavi väskorna passar. I dem få jag plats med 4 liter extra bensin. Kan vara bra med tanke på originaltankens 7,5.

Nu väntar jag på styrhöjarna som beställts på eBay.

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.
Plats för bensin, verktyg och första förband.

Första turen med nya CRF 250L

Idag den 29 juni tog jag en drygt 20 mil lång tur med den nya (för mig) Hondan. Turen gick mest på grus. Första intrycket är övervägande positivt.

Hojen känns gedigen överlag och det känns som om den lilla motorn kan plågas rejält utan att den klagar. Den känns lättare än den är (”confidence inspiring”) och jag tror att det här är en hoj som man vågar ge sig ut på upptäcktsfärd med.

Fjädringen är väldigt mjuk och följsam och därmed energibesparande för föraren. Att köra grusväg är bekvämt, som att åka Citroën ungefär.

Fjädringen är som sagt mjuk och bekväm, men inget för mer inspirerad körning på sämre underlag. Framför allt bakdämparen börjar leva sitt eget liv då och bakändan (hojens alltså) dansar omkring litet som den vill.

Det som jag måste modifiera först är dock ergonomin. Det känns om att avståndet mellan fotpinnar, sadel och styre är alldeles för ”litet” trots att jag själv inte är mer än 173 cm lång. Fick med en högsadel till hojen och den skall jag montera. Sedan måste styret uppåt/framåt ett par cm och fotpinnarna skall bytas till bredare (kanske skall testa Pivot Pegz?).

Att hojen är slö det visste jag ju innan, men den pinnar ändå på ganska bra och den lugna gången i motorn gör att man får ett bra flyt i körningen.

Behåller nog den här ett tag 🙂

Ännu en Honda!

Under en period ägde jag en Honda Varadero -00 som användes som grus-/landsvägshoj, men jag sålde den för ett par år sedan. Det blev inte så mycket åkt på den och den var ärligt talat för tung och gammalmodig.

Hade tänkt använda min KTM 350 som grushoj efter att jag kompletterat med en elhoj för enduron, men 350:n bara stående och det är ju synd på en sådan fin hoj. Kanske blev den stående för att en ren endurohoj egentligen inte är så kul på grus. Det finns ju inte ens ett tändningslås om man vill parkera och ta en pizza, så den fick också gå.

Nu har jag istället köpt en Honda som är i motsatt ände av spektrat jämfört med Varaderon, nämligen en CRF 250L -14. Hade tittat efter en grushoj på Blocket ett tag och när jag fick syn på Hondan slog jag till. Den hade rätt pris och mycket av den utrusning som jag vill ha på en grushoj: Arrow helsystem, moddad luftburk, EJK dator för insprutningen, ordentlig hasplåt, packhållare, offroad-däck, miniblinkers, tail-tidy, ledbakljus, handskydd och handtagsvärme.

Nybesiktad. Betyg: u.a.

CRF 250L är en hoj som gått litet under radarn för mig. Kanske för att den har en beskedlig effekt: 22 hk. Vi får se hur mycket den kommer att gå, men det lilla jag testat hittills känns positivt. Den går helt vibrationsfritt, är bekväm och känns väldigt lättkörd. Den har också sex växlar, vilket är bra på landsvägen.

En längre provtur återstår, men den känns väldigt gedigen på något slags Honda-vis. Den ser litet ut som en CRF crosshoj men är mycket mer landsväg. Motorn kommer från en landsvägshoj och har dubbla överliggande kamaxlar – och oljan behöver bytas efter 1000 mil!

Det jag förmodligen kommer att göra något åt är fjädringen, vilken känns alldeles för mjuk. Öhlins har fina grejer till de här…

Elhojen på träningsläger med Ljunggren

Den 16 maj ordnade min klubb TVMK en träningsdag med självaste Joakim Ljunggren på vår hemmabana Björby och jag deltog med Freeriden.

Vi började kl. 09:30 på morgonen och höll på till 15:00. Man var ganska mör vid dagens slut… Först körde vi ett uppvärmningsvarv och sedan åkte vi ut och tränade i steniga backar och över bildäck och stockar. Sedan blev det lunch med fjädringsgenomgång av alla hojar och tips om inställningar. Efter lunch körde vi tidsträning och testade spårval i litet svårare sektioner. Som ni märker var det en toppendag!

Hade två fulladdade batterier med mig och bytte vid lunchen. Hade en grön lampa kvar på båda då dagen var slut och då hade jag kört två timmar och tjugo minuter aktiv körning.

Här är några bilder från dagen:

Ljunggren och en riktig hoj!
En av kursdeltagarna laddar.
Undertecknad laddar.
Bästa spårvalet enligt Ljunggren – håll rakt och hoppa!
Fjädringsgenomgång i depån. Som synes var det inte bara gubbar som var med.
Alla tolv deltagarna och Ljunggren. Glada miner och vi klarade oss från skador!