Nu har jag haft Vargen i drygt två veckor och hunnit med fyra körpass, tre på Hynboholm (sandbana) och ett på Björbybanan (svenskenduro).
På sandbanan funkar hojen bra, även om jag själv aldrig gillat sanden, men jag kör iaf bättre på Vargen där än med någon av de tidigare hojarna jag haft. Det betyder inte att jag kör bra, men Vargen känns stabil och att effekten finns där hela tiden underlättar. Vikten märks knappast alls utom när man hamnar i svårigheter av något slag.
På Björbybanan körde jag bara två varv och hann också med två riktiga vurpor. Det var snorhalt på stenhällarna och jag måste nog träna en del på att köra Vargen där. När det inte finns någon koppling och däcken är stenhårda crossdäck så får man vara försiktig med ”gasen” annars spinner det loss direkt! Det gör ont (i hjärtat) när ens nya hoj slår i backen med en smäll och kanar nerför en stenhäll. Fotpinnarna klarade sig men ett bromshandtag gick av.
I det stora hela känns ändå Vargen väldigt bra att köra, men jag har hittills hållit mig i det lägre effektregistret. Man kan variera effekten som man vill mellan tio till sextio hästkrafter. En elhoj levererar effekten på ett annat sätt än en bensinhoj och man har kraft över hela registret. Därför klarar man sig med mindre effekt på en elhoj jämfört med bensin (tycker jag).
Vargen är en ren crosshoj, men eftersom man kan ställa in effekten och motorbromsen som man vill och eftersom jag valt 18″ hjul bak så skall den nog funka bra som endurohoj också. Fjädringen behöver dock anpassas till enduro, men det får bli ett senare projekt.
Har redan fått punktering (pyspunka) på framdäcket tyvärr och eftersom originalslangarna är kända för att inte hålla luften så bytte jag ut den mot en korv. Originalslangarna påminner mer om kondomer än gummislangar. Skulle inte lita på dem i något sammanhang 🙂
Den 14 december 2021 dök det plötsligt upp info på nätet om en helt ny eldriven crosshoj – Stark Varg – med specifikationer som motsvarade vad jag länge väntat på.
Efter att ha läst igenom allt jag hittade om hojen gjorde jag en beställning samma dag, eller rättare sagt samma kväll, eftersom hemsidan kraschade av alla intresserade och när det äntligen fungerade senare på kvällen så tryckte jag på beställ-knappen direkt!
Nu började en låång väntan. Första leveransdatumet jag fick var i november 2022. Det verkade ändå ok med tanke på att det var ett helt nystartat företag. November -22 kom och gick, men ingen Varg. Var väl inte så förvånad egentligen när info kom om försening. Nästa leveransdatum var 30 juni i år, men inte heller det höll. Sedan blev det 14 september, men när hojen äntligen kom hade det hunnit bli den 5 oktober.
Har viss förståelse för att Stark Future (som företaget heter) har behövt tid att komma i gång, särskild i en tid när det varit problem med leveranskedjor. Deras support har alltid varit snabb att svara, men det har varit frustrerande att aldrig riktigt få något klart besked utan bara att ”det är väldigt nära nu”.
Specifikationerna stämmer inte heller riktigt med det som sades från början, dvs. 6kWh batteri och 110kg vikt. Dessa ändrades till 6,5kWh och 118 kg. Kan nog kännas litet tungt jämfört med min 150 EXC som väger 96 kg torr.
Nu är iaf hojen här. När man beställer på nätet klickar man i färg, storlek på bakhjul, bakbromsens placering (på styret eller pedal), om man vill ha sidostöd, effekt (60 eller 80 hk) samt vilka fjädrar man behöver för sin vikt. Jag valde röd, 18” bak, bakbroms på styret, sidostöd, 60 hk, och fjädrar för 85-90 kg.
Vad kostar den då? Ja billig är den inte, men eftersom jag beställde 2021 så gav jag ca 10 000 mindre än vad en ny 2024 endurohoj kostar idag. Att hojen har rätt fjädrar vid leverans spar ju också ett par tusen.
Vargen levererades i ett paket vid dörren och man fick själv skruva på styre, framskärm, fotpinnar, framhjul, mm.
Med hojen följer också en crosspall som innehåller laddaren, en Kamasa hylsnyckelsats med två momentnycklar och en Androidtelefon som fungerar som instrument och som skall sitta på styret. En del för pengarna alltså!
Vargen verkar bra ihopskruvad med fina detaljer som Kayaba fjädring och Brembo bromsar, men det finns detaljmissar också som t.ex. att sidostödet är ett skämt som knappt håller hojen uppe på asfalt.
Vargen är en ren crosshoj, men jag som är en 67-årig gubbe kommer mest att tuffa runt i endurospåret. Då är det ju bra att motoreffekten kan anpassas från 10-60 hk, att ”motorbromsen” – eller regenerative braking – kan ändras från ingen till ”tvåtakt”, till ”fyrtakt” och till ännu mer. Det blir att pröva sig fram både med effekt, motorbroms och fjädring. Kanske behöver fjädringen byggas om senare.
Det finns fem ”Power Modes” och dessa kan man ställa in som man vill vad gäller effekt och regenerative braking. Så här har jag ställt in dem just nu: 1: 25 hk, 50% re-gen 2: 35 hk, 63% re-gen 3: 45 hk, 75% re-gen 4: 50 hk, 80% re-gen 5: 60 hk, 100% re-gen
Det som har strulat har varit appen i telefonen som tappar kontakt med hojen och man får deleta den och ominstallera. Får väl hoppas att uppdateringar löser detta.
Hur är den att köra då? Bra! I alla fall är det intrycket efter tjugo minuters fulkörning på Sörmon. ”Gasen” är väldigt lätt att hantera och hojen känns välbalanserad, det gick att krypa i 3 km/h utan problem. Vikten känns vid stillastående, men försvinner så fort det börjar rulla. Effektlägena kan man ändra hela tiden när man kör med knapparna till vänster på styret.
Fjädringen kändes också bra och var inte lika stum som jag hade väntat mig. Dessutom brukar den mjukna när man kört ett tag.
På fredag – lördag den 1 – 2 september körde vi årets andra grustur med AdventureBike Wermland. Och vi hade bra väder! Det brukar det iofs vara på turerna, men i år har det regnat i stort sett hela juli och augusti, så det passade ju bra att regnet upphörde dagen innan vi skulle köra 🙂
Den här gången var det tre deltagare; Roger och Robert från Söderköping och Lasse från Hammarö.
Vi körde i Västvärmland på fredag och i Fryksdalen på lördag. Fryksdalsturen var litet ändrad den här gången och istället för att köra från Torsby på östra sidan av Fryken vände vi söderut via Gräsmark. Körningen gick väldigt bra, men helt utan incidenter var det inte. På lördag var Lasse tvungen att bryta efter bara några mil p.g.a. kedjebrott på hans KTM 1290. Roger och hans Africa Twin tog sig ett lerbad också, men det sägs ju att det är bra för hyn 🙂
Jag hade lagt in några sträckor som jag inte rekat innan vilket ledde till att vi måste vända mitt i skogen en halvmil från norska gränsen p.g.a. för mycket vatten. Det märktes överallt hur mycket det regnat i sommar. Det blev någon extra mil och när vi kom hem på lördag eftermiddag hade vi kört 36 mil (plus 33 på fredagen). Middag och ett par öl satt bra på lördag kväll!
Tror att gästerna var nöjda med vägarna. Det är många mil av smala, krokiga och kuperade grusvägar och som vanligt hann vi även med med en hel del ”tjôt” och en och annan rövarhistoria mellan körningarna. Kul att lära känna er, Roger, Robert och Lasse!
Om det blir några fler turer framöver återstår att se. Annonseras i god tid här på hemsidan och på Facebook i så fall.
Nästa grusarrangemang med AdventureBike Wermland genomförs torsdagen den 31 augusti – söndagen den 3 september. *** EN PLATS KVAR ***
Så här ser upplägget ut:
Ni anländer på torsdag eftermiddag den 31 augusti, installerar er i lägenheten och sedan har vi gemensam middag/försnack på kvällen.
Vi åker hoj hela fredagen och lördagen, drygt 30 mil/dag. Frukost och middag äter vi i huset och lunch fixar vi längs vägen.
Frukost och hemfärd på förmiddagen söndag den 3 september.
Priset är 3000 kr/person och i det ingår tre övernattningar (inkl. sänglinne), tre middagar, tre frukostar, två luncher och drygt 60 mil guidad mc-åkning. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott. Högst fyra deltagare per grupp.
Ni bor i vårt Bed & Breakfast på Färjestad i Karlstad (Färjestads B&B), där ni disponerar en tvårumslägenhet på 50m2 samt ett uterum på 24m2. Här kan du lämna din packning under dagarna då vi kör hoj.
Vi kommer att åka mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer.
Säkerheten kommer att vara i fokus. Körningen handlar inte om ”grusrace” och vi kör hela tiden på vägar, även om de är små ibland. Jag kommer att undvika alltför svåra sträckor. Tempot kommer att anpassas för alla och vi följer terrängkörningslagen och kör inte förbi stängda bommar eller förbudsskyltar.
Du behöver ha viss vana av körning på grusväg. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.
Jag planerar in tankstopp, fika och lunch på trevliga ställen. Du behöver ha bensin för ca 20 mil vid start.
Du deltar med egen hoj och det skall vara en hoj som funkar på grusväg. Själv kör jag en Honda CRF 250L. On-/offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. All körning sker på egen risk.
Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man minimerar onödiga stopp och risken att tappa bort varandra är minimal.
På lördag – söndag den 3 – 4 juni kördes årets första grustur med AdventureBike Wermland. Deltagarna var Tomas från Huddinge och Kim och Jimmy från Tranås. Vi skulle ha varit en till, men tyvärr fick vi en avbokning i sista stund, men min kompis Kim Johansson ställde upp och körde sweeper på söndagen. En liten grupp men väldigt lagom faktiskt.
Vi samlades hos mig på fredag kväll, käkade grillat och planerade den kommande körningen.
På lördagen körde vi västerut från Karlstad till Värmskog, Glaskogen, neråt Svanskog och tillbaka till Karlstad. Totalt 32 mil, mestadels på grus.
Paus i skogen
På söndag rundade vi Frykensjöarna och käkade lunch i Torsby innan vi åkte söderut igen. 33 mil visade min tripp när vi kommit i mål på söndag.
Första pausen på söndagen tog vi på toppen av Sunne Ski & Bike
Vi hade fantastisk körning båda dagarna, utan större incidenter. Fint väder var det båda dagarna – enda negativa var väl i så fall dammet.
Det som slår mig fast jag kört dessa vägar många gånger är hur vackert Sverige är! Kanske var vägarna längs Ängssjön, Borrsjön och Tiskaretjärn på söndagen höjdpunkterna när det gäller fina vyer.
Det var inte bara vi som stannade och åt lunch i Torsby!
Förutom att åka hoj hann vi med mycket ”töling” och trevligt umgänge vid pauser, luncher och middagar. Och mat gick det åt! Drygt 60 mil på kuperade och krokiga vägar gör att man får matlust.
Nästa tur kör vi i månadsskiftet augusti/september. Det finns fortfarande en plats kvar. Detaljer hittar du här på sidan.
Nu är datum satta för 2023 års turer med AdventureBike Wermland:
Fredagen den 2 juni – måndagen den 5 juni ***FULLBOKAD *** Torsdagen den 31 augusti – söndagen den 3 september. *** EN PLATS KVAR ***
Så här ser upplägget ut:
Ni anländer på eftermiddagen innan den första kördagen, installerar er i huset och sedan har vi gemensam middag/försnack på kvällen.
Vi åker hoj i två hela dagar, ca 30 mil/dag. Frukost och middag äter vi i huset och lunch fixar vi längs vägen.
Frukost och hemfärd på förmiddag den sista dagen.
Priset är 3000 kr/person och i det ingår tre övernattningar (inkl. sänglinne), tre middagar, tre frukostar, två luncher och ca 60 mil guidad mc-åkning. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott. Högst fyra deltagare per grupp.
Ni bor på bottenvåningen i vårt Bed & Breakfast på Färjestad i Karlstad (Färjestads B&B), där ni disponerar en lägenhet på 50m2 samt ett uterum på 24m2. Här kan du lämna din packning under dagarna då vi kör hoj.
Vi kommer att åka mestadels på krokiga och kuperade grusvägar, ca 30 mil per dag. Några transporter på asfalt förekommer.
Säkerheten kommer att vara i fokus. Körningen handlar inte om ”grusrace” och jag kommer att undvika alltför svåra sträckor. Tempot kommer att anpassas för alla och vi följer terrängkörningslagen och kör inte förbi stängda bommar eller förbudsskyltar.
Jag planerar in tankstopp, fika och lunch på trevliga ställen. Du behöver ha bensin för ca 20 mil vid start.
Du deltar med egen hoj och det skall vara en hoj som funkar på grusväg. On-/offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. All körning sker på egen risk.
Du behöver ha viss vana av körning på grusväg. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.
Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man minimerar onödiga stopp och risken att tappa bort varandra är minimal.
Idag den 25 oktober -22 ringde en kille från Stark Future. Han ville kolla om jag kände till att leveransen av min Stark Varg var försenad till 30 juni (och det visste jag ju).
Han sade att produktionen i princip kommit igång och att jag kommer att vara en av de första som får en Stark Varg levererad. Kul!
Han sade också att han återkommer med mer detaljer kring leverans, betalning, mm. när det börjar dra ihop sig.
Min hoj?
Någon som snart vill köpa en gubbkörd och nästan ny 150 TPi?
Nu har jag hunnit köra drygt tre timmar med min nya 150 TPi, dels litet körning på grus och ett par kortare pass på Hynboholm och Björby.
I början kändes det ganska ovant eftersom man hela tiden måste jobba med kopplingen. Har ju kört el tidigare och dessförinnan fyrtaktare med Rekluse. På Hynbo (som var väldigt sönderkört och stalpigt) kände jag mig som en nybörjare.
På Björby var det inte så mycket lättare – blött och halkigt – och jag var nog den förste att köra där efter uppehållet för älgjakten. Såg förresten två älgar som tydligen överlevt den gångna veckan. De stod och glodde bara några meter från spåret och brydde sig inte värst mycket om en 150-kubikare.
Kul med publik på banan!
Kommer nog att vänja mig vid hojen efter ett tag. Den känns kul att köra och redan nu kan jag nog säga att chassit är bättre än på Freeriden. Tror det går att köra snabbare på den här när man vant sig. Får ser hur van jag hinner bli innan Vargen kommer…
För några dagar sedan fick jag meddelande från Stark Future att min Stark Varg blir ytterligare försenad – nu med åtta månader – och det nya leveransdatumet är den 30 juni 2023.
Inte för att jag är särskilt förvånad Att bygga en ny fabrik och få igång leveranser i dessa tider är nog inte det lättaste, men nog är det surt 🙁
Tyvärr hade jag redan sålt Freeriden när beskedet kom och att vara utan endurohoj i åtta månader är ju inte särskilt lämpligt, så jag har köpt en tillfällig hoj som får funka under tiden: En 2022 KTM 150 TPI.
Ännu orepad…
Hojen är en tvåtaktare som bluddrar och ryker, dock bara på 150 kubik så jag hoppas nioliterstanken skall räcka ganska många timmar. Får väl ursäkta miljösamvetet med det…
Skall bli kul att testa den på endurobanan. Den är lätt – bara 96 kg – och har rimlig effekt som passar en gubbe. Trots den lilla motorn är hojen fullstor i övrigt.
När det gäller körningen blir det att lära nytt nu. På Freeriden var det broms o gas på styret och den hade inga fotreglage. Den här 150:n har ”normala” reglage och man lär få växla om man skall hålla tempot uppe.
Hoppas den blir kul att köra. Sanningen att säga hade jag börjat tröttna litet på Freeriden, så det här blir nog bra. Recension kommer!
Nu har jag tagit upp grusturerna igen efter många års uppehåll. Den här gången var det fyra deltagare från Örebrohållet och jag själv som körde. Två heldagar blev det och vi körde ca 33 mil per dag.
På fredagen drog vi västerut mot Glaskogen och på lördag körde vi norrut.
Dagarna innan hade jag varit mest orolig för vädret eftersom ett regnväder skulle dra in, men på fredag klarade vi oss nästan helt utan regn men på lördag stänkte det till och från mest hela dagen. Som tur var hade vi regnställ på från start och blev inte speciellt blöta. Dessutom var det i princip vindstilla båda dagarna.
Under fredagen körde vi krokiga och kuperade vägar i Västvärmland hela dagen i ett vackert höstlandskap och i fin landsbygd.
På lördag drog vi som sagt norrut och tanken var att vi skulle köra till Torsby och sedan vända söderut därifrån. Tyvärr fick vi ändra planeringen eftersom vi blev stoppade av en MYCKET arg markägare på en grusväg. Han hävdade att vi kört förbi förbudsskyltar eller bommar längre ner vilket vi inte hade gjort. Syftet med hela konceptet är ju att köra lagligt.
Han hade säkert rätt i sak, dvs att markägarna hade förbjudit körning här, men vi hade kommit ut på vägen från en sidoväg och där fanns inga anslag. Mycket av hans ilska tror jag berodde på att många kör hoj på den här vägen. Han berättade att det ibland kommer tre grupper i veckan och kör förbi.
Nu hittade vi snart en annan rutt och hade fin körning hela lördagen ändå.
Boendet hade vi ordnat i vårt nystartade Bed and Breakfast på Färjestad i Karlstad, så förutom mc-åkning kunde vi ägna oss åt god mat och trevligt umgänge på kvällarna.
Enda incidenten – förutom markägaren då – var en punktering en dryg mil efter att gänget vänt hemåt på söndagen. Lag om kul att byta slang i regnet, men det gick det med…
Follow
