Honda SLR 650 -97

I början av åttiotalet köpte jag en BMW R75-5 -71). Behöll den dock inte så länge. Var student vid den tiden och ekonomin tillät inga utsvävningar.
”Återfallskarriären” började då jag hyrde en BMW 850 i några dagar sommaren -98. Blev inte hoj direkt, men jag var ändå ohjälpligt fast…
1999 var det dags. Jag blev ”återfallsknutte” med hjälp av en Honda SLR 650 -97. En encylindrig 650 som var oerhört kvick på kurviga småvägar. Funkade även bra på grusväg.
SLR:en är en snygg hoj – eller hur? Den var kul att köra, men kanske ingen höjdare på större vägar.

Yamaha AS-1 1970

Min första hoj – en Yamah AS-1 1970 års modell. Tvåcylindrig tvåtaktare med separatsmörjning och 16 hästar. Godis för en 16-åring 1972!
Eftersom man inte kunde nöja sig med original ”förbättrades” hojen raskt på ett antal punkter, t.ex. med expansionskammare, glasfiberdyna från en Laverda 750, bockstyre och bakåtflyttade fotpinnar. Att man därigenom  inte fick någon bakbroms det fick man ta… Expansionskamrarna gjorde att hojen blev otroligt vass i ett smalt register, men när man lade i femman tappade den orken. Men vad gjorde det? Den gick ju fortare på fyran än den tidigare gjort på femman.
Kolla ”ljuddämparna”. Slutrören från en VW dämpade det värsta oväsendet. I nästa version fick den helkåpa, clip-on och Borranifälgar. Varför man ägnade en vinter åt att ekra om hjulen minns jag inte…