Länkar

24MX.  Delar, kläder, mm.
Adventure Rider. Amerikansk sida. Massor av läsning!
Adventure Spec.  Hojdelar och kläder från England. De har bl.a. Klim kläder.
African Queens.  Tysk tillbehörsfirma för BMW, Honda och KTM.
Allt Om MC.
Annie Seel.  Rallyprinsessan.
BIKE Svenska Bikes hemsida.
BMW-klubben
BMW MC Sverige

Cycle World.
Dirt Rider.
Elving Solli. Till Topps, mm.
Enduro MX. Enduro, Cross.
Falkerud Enduro. Enduroklubb i Grums.
Fastbikes.se. MC-tidning på nätet.
Fraggel.se. Smålänningar och Trollhättebor.
GMC. BMW och Kawasaki i Karlstad.
Gotland Grand national. Officiella sidan.
Henrik Rahm.  Dakaråkare från Karlstad
High-Side Däck & MC. Min lokale däck-guru.
Hojdäck.se
Hojgaraget. Aprilia och Moto-Guzzi i Karlstad.
Honda. Svenska Hondas hemsida.
HOORC. Honda On- OffRoad Club.
Horizons Unlimited. Resesida – dröm dig bort!
Husaberg
Karlskoga enduroklubb

Karlstad MX.  Nya cross- och enduroklubben i Hynboholm, Karlstad
Kils MK MC. Crossklubben i Kil.
KTM. N:o 1 på offroad!
KTM Talk.  Amerikansk KTM-sida.
Kristinehamns crossbana.
MC-däck online

MC-Tours.  Två närkingar som ordnar hojresor.
MotoAventures. Drömresor, Marocko, mm.
Motorcycle Daily. MC-nyheter.
Motorcycle USA

Motorrad.se  Svenska Motorrad.
Motorradonline.de  Tyska Motorrad.
MX4all  Cross- och endurogrejor, kläder, mm.
Off The Road. Tysk firma som säljer tillbehör till Yamaha.
Offroad Touring Club. Norsk offroadsida.
Quantya. Framtiden!
Raid Designs. Säljer rallytillbehör, mm. till Superenduro. Svenskt.
Rollers. Mc-däck, mm.
SMC. Hojåkar-facket.
Sporthoj.com. Grushojar är sporthojar!
Svensk Enduro Supporterklubb.
Svenska Offroad Entusiasterna
Team Värmland MK. Lokala enduroklubben norr om Karlstad.
Tenéré Klub Danmark. Dansk offroadsida.
ThumperTalk. Amerikansk sida för dem med bara en cylinder.
Touratech Tyskland. Här finns det mesta till din offroad.
Touratech Sverige. Svenska filialen i Lidköping.
YamahaCenter Karlstad.

Enduro i Hynboholm lördag den 29 oktober 2011

Idag blev det några varv i endurobanan i Hynboholm.

Hade ställt om kompression och returdämpning till ”komfort” vilket gjorde fjädringen betydligt mjukare. Hojen blev lättare att köra samtidigt som jag börjar vänja mig vid den så smått. Det är dock långt kvar innan det går någorlunda fort i spåret. Till det krävs många träningstimmar, men det får jag väl stå ut med…

Massor av folk var det som körde idag. Kul!

Grusåkning den 22 oktober

Nu har man fått testa Husan på grus också. Det blev en sväng på ca 20 mil uppåt Sunne och tillbaka idag. Vi var fem stycken som utnyttjade det milda höstvädret till litet grusbus. Tråkigare kan man ha.

Det var en trevlig tur utan större incidenter och dessutom träffade vi på trevligt folk ute i skogen! På en av de mindre sträckorna mitt ute i obygden hade två gubbar (ja jag vet, jag är gubbe själv…) som röjde skog fällt några smågranar över vägen så den var spärrad. Snabbt var de framme och sågade av en lagom bit så att vi kunde åka vidare. Kul att träffa sådant folk i motsats till alla sura man stöter på!

Hur funkade 570:n på grus då? Jodå, helt ok får man väl säga. Jämfört med SuperEnduron så är förstås den här hojen betydligt mera lätthanterlig när det blir riktigt små och knixiga vägar. Främst märks det på att man kan bromsa senare och gå in i böjarna med högre fart. Det är ju inte lika många kilo som skall hanteras.

Fjädringen är också bättre och motorn är rappare och effekten mer ”direkt”. Man kör fortare på små slingriga grusvägar helt enkelt. På litet större vägar är dock SE:n det bättre valet. SuperEnduron är ju en större cykel och man sitter litet rymligare. Den är också stabilare i hög fart på löst underlag.

Testade olika mappningar på Husan och i advanced-läget som jag körde med på slutet är den helt enkelt grymt snabb – och rolig!

Har ju inte hunnit modifiera något på Husabergaren ännu och det är en del som måste fixas för att den skall funka fullt ut på gruset:
– Hjulen måste balanseras. Det sitter lås fram och bak vilket gör den olidlig att köra längre sträckor på större vägar.
– Styret skall framåt en bit och upp ca 10mm.
– Backspegel är ett måste när man åker i grupp och i trafiken.
– Utväxlingen måste ändras med ett mindre bakdrev. Nu är den drevad för enduro.
– Handskydd skall monteras.
– Blinkers åker nog också på.
– Gasrullen skall bytas mot en throttle cam med mildare utväxling. Som det är nu så riskerar man att hamna i omloppsbana om det är skumpigt och man råkar ge gas där det inte var meningen.
– Styrdämpare står på önskelistan inför framtiden.


Tuff körning kräver softare mappning. På 690:n sitter mapswitchen under sadeln.

Testkörning

Var ute och testkörde Husan för första gången igår. Eftersom jag väntar på reg-plåten så blev det släpkärra ut till Hynboholm.

Litet tuff start kanske (för mig alltså – inte hojen) att köra ut i endurospåret innan man kört den mer än runt några kvarter i ett industriområde innan.

Första intrycket av 570:n i endurospåret är: BRUTAL. Superenduron känns from som ett lamm i jämförelse med en här hojen, så det blev ett jobbigt första varv. Det var ju dessutom en månad sedan jag körde hoj. Ändå var map-switchen i fegisläget…

Körde några varv i både endurospåret och crossbanan. Totalt blev det 1,5 tim effektiv tid och just nu känner jag mig ganska mörbultad i kroppen.

Mina intryck efter första dagen:
– Massor av effekt (är det för mycket?)
– Hojen känns oerhört lätt att svänga i tighta kurvor.
– Fantastisk fjädring. Första timmen tänkte jag inte ens på fjädringen, den bara fanns där. Har inte skruvat något än och vet inte ens hur den är inställd just nu.
– Man blir bortskämd med Rekluse (som jag har på 950:n). Blir att montera en på   Husan också. På 570:n är det helt nödvändigt om man skall köra i skogen känns det som.
– Har ju styrdämpare på 950:n och kanske skulle jag vilja ha en på Husan också. Måste dock testa mer först.
– Styret skall upp och reglagen ställas in litet bättre.
– Map-switchen är jag litet besviken på. Tyckte inte att det var någon större skillnad mellan lägena.
– Underbar motor och dessutom relativt vibrationsfri. Det skall inte var några problem att lägga transportmil med den här hojen.
– Den skall bli oerhört kul att testa på litet snabb gruskörning!

Abstinensen och dess följder…

Efter att ha varit utan hoj i flera veckor började mc-abstinensen kännas allt svårare och för att råda litet bot på detta så åkte jag på en utflykt till Marin och Fritid i Örebro och provkörde en Husaberg 570.

Tanken var mest att provköra en Husa eftersom jag länge varit sugen på en sådan och dessutom få tillfälle köra litet hoj. Målet var definitivt inte att köpa en.

Provkörningen var ju inte direkt tråkig om man säger så och utflykten slutade med ett impulsköp. Har nu varit och hämtat hem hojen – en Husaberg 570 2011!

Tyvärr är den inte inregistrerad än, så någon grusåkning blir det inte den här helgen. Däremot har jag tänkt mig ut till Hynboholm i morgon lördag för litet testkörning. Grusåkningen får vänta tills jag har nummerskylt och försäkring.


Skall den här kunna ersätta SE:n? Ja, den ser ju lika kaxig ut iaf…

GGN 2011 inställt!

för mig alltså…

Beslutade mig idag för att ställa in mitt deltagandet i Gotland Grand National.
Anledningen är framför allt att hojen fortfarande står på verkstad och den lär bli kvar ett tag till tyvärr. Den senaste tidens flitiga tränande i endurospåret har totalt slitit ut Rekluse-kopplingen och oljefilter, oljepump, mm. är fyllda av klet från lamellerna och oljetrycket i motorn är borta. Förhoppningsvis räcker det att göra rent och byta oljepump och lameller, men det tar tid och träningen blir lidande. Skall man köra 950 på Gotland bör man nog inte komma oförberedd…

Dessutom är jag tveksam till att montera Reklusen igen. Visserligen funkade den perfekt och gjorde endurokörning fullt möjlig med SE:n, men allt slirande sliter på grejorna och jag kommer nog att montera tillbaka originalkopplingen.

Faktum är att jag så smått har börjat fundera på att byta hoj eller komplettera med en till. Något lättare kanske? Vi skall väl alla den vägen vandra? (verkar det som iaf när man ser vilka hojar folk köper).

Gotland Grand National 2011

Det blev ju inget Fyradagars i år så vad gör man istället? Har i ett par års tid gått och funderat på att anmäla mig till GGN och köra loppet med SuperEnduron – och nu är jag anmäld till 2011 års tävling!

Går det att köra GGN med en 950 SE? Ja, några har ju gjort det tidigare så det går ju bevisligen, men det hänger förstås på chauffören…

Nu är det så att jag förutom själva loppet har tänkt göra detta till ett litet mini-äventyr och köra hojen från Karlstad till Nynäshamn (32 mil) på torsdag, åka över till Gotland, köra GGN på lördag den 5 november och sedan ta färjan tillbaka på söndag och köra hem till Karlstad med hojen. Stôlligt? Ja definitivt, men just nu känns det mest kul. Har bokat färja och boende, ordnat med däcksbyte, tvättning, osv.

Det är ju en del logistik som måste lösas genom att jag inte kommer att ha tillgång till bil på ön, men det skall nog funka. Jag kommer att köra till Gotland på några gamla skräpdäck och byta till nya innan tävlingen. Får bara hoppas på att vädret är på min sida. Blir det massor av regn eller annat skitväder får jag väl bita i det sura äpplet och boka av alltihop.

Men nu när jag har stuckit ut hakan och offentliggjort detta så får jag väl lita till vädergudarna och hoppas att man hinner träna en hel del under de dryga två månader som är kvar. Är det någon mer som vill med??

Touring…

Har satt på landsvägshjulen på SE:n och avverkade ett drygt 60-tal mil på blandat underlag under sista semesterveckan. Har också monterat ”baktanken” efter att ha förbättrat fästena på den sedan förra året. Ville kolla om den funkade ihop med vakuumpumpen och det gjorde den. 23 liter känns bra att kunna fylla i SE:n eftersom den drar en del soppa. Extratanken är inte snygg, men den är praktisk och lätt att montera av/på.

Touringsväng med spänning

Första semesterdagen tänkte jag fira med en mc-tur ner till Uddevalla och Bokenäsets Motorpark. Har länge varit sugen på att testa Quantyas elcrossar och det kan man göra där.

Nu var det på vippen att det inte blev mer än en kopp kaffe i Grums, för redan på Sörmon märkte jag att hojen gick ovanligt varm och i Grums lyste varningslampor! Efter en nerkylningspaus var det bara att vända hem igen. Jag fruktade det värsta = trasig vattenpump eller kylare. Väl hemma rev jag av tanken och kunde konstatera att det ”bara” var en kylarslang som läckte. Med hjälp av litet silikonpackning på tub så var problemet löst och jag drog söderut igen.

Nu var jag ju kraftigt försenad, men humöret blev litet bättre när de fina grusvägarna neråt Edsleskog och den krokiga asfalten innan Håverud dök upp på GPS:en.

Väl framme i Uddevalla tankade jag hojen med bensin och mig själv med skräpmat och begav mig till Bokenäset där jag blev mycket väl omhändertagen av Martin Dygd som driver stället.

Efter en kort genomgång var det dags att ge sig ut och åka. Quantya-hojarna är litet mindre och nättare än en vanlig cross och har 19 tums framhjul. Att som jag kliva direkt från SuperEnduron till elhojen förstärker intrycket om man säger så…

En kille som hette Sebastian hängde med ut till banan som låg några hundra meter därifrån. Det är han som har fotat. Väl ute vid banan fick jag några förmanande ord och Sebastian åkte före i ett par varv. Sedan fick jag gasa bäst jag ville.

 

När man startar Quantyan vrider man på tändningsnyckeln och inget händer, men man måste vara aktsam med ”gasen” för så fort man rör den så bär det iväg – så gott som ljudlöst. Hojen har två effektlägen – låg- och högeffekt. På lågeffektläget var den väldigt lättkörd och jag kan tänka mig att man kan vara rätt snabb i endurospåret med den här hojen eftersom den är så lätt och samtidigt snäll. På högeffektläget var den skapligt snabb och det var det läget jag använde mest på crossbanan.

Jag malde på i crossbanan i ca 40 minuter och körde halva tiden med en hoj med fotbroms och halva med den andra hojen som hade bakbromsen till vänster på styret. Den senare varianten körde jag snabbare med och det hade gått ändå bättre om det varit litet mer bett i bakbromsen.

Quantyan gick riktigt bra och den var kul att köra. Det kändes märkligt att motorn knappt hördes förutom ett tyst vinande. Det som hördes mest var gnirk från fjädring och bromsar (och ljudet av bilarna på vägen bredvid).

Efter att ha kört klart på crossbanan drack vi kaffe och sedan drog jag ut på en endurosväng i skogen tillsammans med Martin och en av hans kompisar. Måste säga att det var på skogsstigen som hojen var allra roligast. Den var lättkörd och tyst och om man möter en joggare (som vi gjorde) så är det bara att stanna och motorn stannar den också. Vrid på gasen och du är iväg igen!

Martin är generalagent för Quantya och priset för en hoj är ca 100 000. Mycket pengar, men driftskostnaderna är ju väldigt låga.

Jag tror att den här typen av fordon har framtiden för sig – särskilt om några år när batteriutvecklingen kommit ännu längre. Med ett reservbatteri i bilen så kan man köra sig ganska trött ute på banan och inte behöver man byta olja och luftfilter när man kommer hem heller…

 

När jag kört klart drog jag hemåt via Munkedal och Dals-Ed. Fina asfaltvägar!
Väl hemma hade jag avverkat 52 mil + ca en timme på elhojarna. Semester var det…

Tvådagars i Värmland 2011

Årets Fyradagars enduro i Linköping blev ju tyvärr inställt p.g.a. för få anmälda.
Tur då att man fått två dagars ”hardcore” gruskörning i Värmland istället.

Det var fyra åkare från Tyskland, en från Danmark och så jag själv som åkte några av de bästa vägarna/spåren i Fryksdalen under två dagar den 22-23 juni. 

Vi bodde i vår stuga i Gräsmark och första dagen drog vi söderut med lunchuppehåll i Kil. Andra dagen blev det en tur till Torsby och tillbaka till Gräsmark. Totalt fick vi ihop 45 mil på två dagar och då förstår ni att vi inte tog 45:an… Hittade t.o.m. några ”vägar” som jag aldrig åkt tidigare.

Mina gäster körde rena endurohojar och de var mycket duktiga att köra fast de bara betraktade sig som ”Hobbyfahrer”.

Man skall nog vara glad att man bor häruppe där vi har så gott om grusvägar. Tyskarna berättade att det i princip är omöjligt att hitta ställen att åka på i Tyskland. Själva åkte de till Belgien! eller Polen för att hitta ställen. Här i Värmland är det ju som tur är annorlunda…

Bra hojåkning, trevligt umgänge, grillning och bad i Grässjön på kvällarna är receptet på ”ein schönes Urlaub”.