Kategori: Allmänt

Jag anmälde mig till årets GGN redan förra året eftersom den nya banan såg så kul ut. Och det är den säkert under andra förhållanden, men i år blev det inte riktigt som det var tänkt.

På onsdag den 22 oktober åkte jag och Catharina över till Gotland. Jag skulle köra Gotland Grand National och sedan skulle vi ha lite Gotlandssemester.

Ditresan blev stressig eftersom vi kom iväg lite försent och vi fick gasa på ordentligt efter ett laddstopp i Arboga. Släpkärra, hög fart, regn och motvind är inte idealiskt när man kör elbil och vi kom fram till boendet med ca 2 mil kvar i ”tanken”.

Torsdagen ägnades åt besiktning och allmänna förberedelser. Åt gott på kvällen

På fredag den 24:e var det tävlingdax i min klass. Även nu var vi dock lite sent ute. Jättelång kö från Visby in till banan och vi fick parkering långt ifrån Arena 1. Gick in med miljömatta och en del andra grejer, gick tillbaks efter hojen och körde (igen) alldeles för fort bort till starten där jag trängde mig in i mitt led och precis när jag kommit upp i sadeln sade speakern ”Det är två minuter kvar till start”.

Så gick starten och det var ändå skönt att vara iväg efter allt strul. Problemen med underlaget började dock ganska snart efter start och det var långa köer vid alla blöthål. Hade nytta av backväxeln på Vargen som tog mig ur en del ”proppar” och gjorde att jag kunde köra vidare.

Problemen i början var dock inget mot vad som skulle komma i den sk. kraftledningsgatan efter att varvet vänt uppe vid Arena 2.

Allt regn innan och under loppet gjorde att banan blev ett enda stort lerbad med köer, fastkörda hojar och ett allmänt kaos! Flera hundra hojar fastnade och fick bärgas. Ett första varv som borde ha gått på 45 minuter tog ca 1:45 för mig.

När jag kom till depån efter varv 1 trodde jag att jag hade god tid på mig att ladda, men när jag stod vid laddningen sade speakern att körtiden kortats från tre till två timmar.

Drog snabbt ut på ett andra varv (trodde jag), men passerade målgången vid 2:01:13 och flaggades av – och tur var väl det! Jag hade säkert fastnat ute vid kraftledningsgatan om jag fortsatt, men man tänker inte alltid klart i sådana här situationer…

”Det är bättre att vara ute på hal is å ha de glatt än att gå i lera och sörja” sjöng Robban Broberg en gång. Att köra årets GGN kändes både som att vara ute på hal is och att klafsa i lera och det var trist att det bara blev ett varv, men efter en viss besvikelse kändes det ändå ganska glatt att ha klarat ett varv i detta kaos.

Funderar starkt på revansch nästa år!

Efter tävlingen blev det lite Gotlandssemester för mig och Catharina med besök vid Blå Lagunen, kolla raukar på Fårö, gå på Gotlands museum, mm. Vi besökte också Gotland Ring där vi fick köra ett varv på banan med vår KIA EV6. Kul!

Vi åt en del god mat också och på måndag avslutade vi med en jättegod ångkokt kolja på Bakfickan i Visby innan vi åkte hem.

Vargen har nu gått 100 timmar och dessutom är det GGN om en dryg vecka, så det är dags att se över hojen ordentligt.

Senaste stora servicen gjordes förra sommaren då jag bytte motor, men sedan dess har jag kört nästan 60 timmar, ofta på blöta banor, så det är dags att serva.

Som vanligt när man river så upptäcker man mer som behöver åtgärdas än man hade räknat med från början. Följande behöver vara klart innan nästa vecka:

• Byte av hjullager fram och bak (tre av fyra var helt kass).
• Åtdragning av ekrar. Framhjulet hade inte klarat många gupp till…
• Byte av däck och montering av nya korvar.
• Service av gaffel och bakdämpare.
• Service av länkage och infettning av lager.
• Byte av bromsbelägg fram och bak.
• Byte av barkbusters till smidigare sort.
• Byte av kedjelås.
• Allmän rengöring, smörjning och koll.

Hoppas att allt flyter på och att beställda delar kommer i tid. På onsdag den 22:e drar vi till Gotland!

Jag ska köra Gotland Grand National med Vargen den 24 oktober och tänker ställa upp i motionsklass (klass 12). Då kör man hela varvet (25,5 km) och lika länge som bensinhojarna (tre timmar+).

Två varv bör jag klara med laddning däremellan om inget superstrul inträffar, men målet är att klara tre varv. För att det ska lyckas måste både körning och laddning flyta på utan krångel.

Planen just nu är att köra ett varv, ”snabbladda” 10 – 15 min, köra ett varv till och sedan hinna ladda tillräckligt för ytterligare ett varv och hinna ut på varv tre innan lampan tänds vid målgång.

Vargen laddar ca 1 % per minut i genomsnitt när laddaren är ansluten till ett 16A uttag. Det går lite fortare i början av laddningen och sedan sjunker hastigheten efter hand.

Har testat räckvidden vid de två senaste träningspassen.

På Björbybanan (stenigt, rötter, ”svenskenduro”) körde jag tre varv i sträck (13,77 km) på 56 minuter och då förbrukade hojen 32% av batteriet. Körde på 41 hk och 30% regenerering.

Veckan efter testkörde jag och Kim Johansson på Hynboholms endurobana (sandbana, stalpigt). Vi körde sex varv i sträck på strax över en timme (24,37 km) och då förbrukades 60%. Körde på 51 hk och 50% regenerering.

Högre fart på Hynboholm drog mer batteri, men underlaget verkade inte spela så stor roll på förbrukningen per kilometer.

Nu är ju jag en gubbe som inte gasar speciellt hårt, så man får ta statistiken med en stor nypa salt. Dessutom kommer utetemperaturen på tävlingsdagen att ha viss betydelse.

Slutsatsen efter dessa tester: Tre varv är möjligt, men då har jag ingen tid över för misstag eller strul och totaltiden lär hamna på betydligt mer än tre timmar!

Jag har länge funderat på att byta upp mig från min CRF 250 till en 300 Rally, men har ändå tvekat eftersom skillnaden varit ganska liten och dessutom har jag kittat 250:n med bättre fjädring och annat godis.

Nu har Honda uppdaterat sina 300:or med ändrade färger och lite fastare fjädring. MC-Center på Hammarö har fått in årets modeller av CRF 300 och de har en Rally som demomaskin som jag passade på att provköra.

Jag tycker att den nya färgsättningen är mycket snyggare än den gamla och 300 Rally ser verkligen ut som en Dakarhoj. Någon racehoj är det dock inte och effekten är 27 hk som tidigare. Motorn drar jämnt och fint och sexan känns litet som en överväxel. Det är en lättkörd och smidig hoj och den känns väldigt lätt.

Den här hojen var precis ny och hade bara gått ett par mil så jag plågade den inte alltför mycket, men effektmässigt känns den ganska lik min 250. Kanske lite mer kraft på låga varv, men det är svårt att säga.

Fjädringen kändes bra! Den var betydligt fastare än på den tidigare 300:an, kändes nästan litet stötig på vissa ställen. Den hade dock hårt pumpade originaldäck. Det blir nog skillnad när man får sätta på riktiga offroaddäck med lägre tryck.

300 Rally 2025 är en fin maskin och med tanke på Hondas kvalitet skulle säkert en sådan här räcka livet ut för mig. Skulle jag köpa en så tror jag inte jag skulle behöva förändra så värst mycket. Fjädringen funkar som den är och styrhöjare, styre och fotpinnar flyttar jag över från 250:n. Sedan är det bara att dra ut på gruset där den hör hemma.

Tycker dock att priset är lite högt satt med tanke på konkurrenterna, den kostar 89 900, så det är ingen jättebillig hoj även om den säkert blir billig i längden. Får fundera ett tag till. Kanske i höst…

I september i år kommer Adventure Days till Sunne med Selma Spa som bas. Det här eventet har tidigare arrangerats i Säfsen under ett antal år. Jag har själv deltagit där en gång med min Honda Varadero.

Adventure Days är ett stort arrangemang med många deltagare, ett stort antal arrangerade turer, utställningar, mm. Man gör reklam för turer på både grus och asfalt samt några extra utmaningar i bl.a. skidbackar och crossbanor.

Datum för detta är den 11-14 september. Tur att vi flyttade höstturen till helgen innan. Töligt att fastna i någon kö!

Skämt åsido, några längre köer blir det nog inte, men jag har lite blandade känslor inför detta. Kul att många får köra grus i vackra Fryksdalen, men det lär också bli väldigt mycket kört på ”mina” vägar. Hoppas folk sköter sig och inte kör sönder vägar och stôllkör i största allmänhet. Det är ju tyvärr så att antalet bommar och förbudsskyltar blir fler hela tiden. Området kring Sunne är också mer befolkat än det är runt Säfsen.

Kommer nog ändå att åka upp och kolla!

Den 8 mars besökte jag Adventuremässan i Stockholm. Den hölls i Magasin 9 i Frihamnen och det var första gången den anordnades (tror jag).

Det märks att adventurehojar är den stora trenden inom mc just nu, för den relativt lilla mässhallen var packad med folk. Det var nästan svårt att komma fram och kolla på saker ibland. Kommer ihåg en mc-mässa i Sthlm eller GBG för många år sedan där halva mässområdet bestod av HD:s monter – kändes det som iaf. Det är andra tider nu.

Nu var ju detta inte en mc-mässa utan en adventuremässa och det var betydligt fler utställare som visade tillbehör än det var som visade hojar.

Vad fanns det för intressant att se då?

Stark hade en relativt stor monter trots att de är ett utpräglat MX-/enduromärke. Man visade upp den nya enduromodellen Varg EX som har fler förändringar än det som syns på ytan. Förutom ljus, blinkers och nummerplåt har den ett nytt och lättare elsystem, annorlunda flex i ramen, större batterikapacitet, en bättre telefon/instrument, mm.

Jag pratade med Starkrepresentanten och han antydde att det kanske kommer en ny uppdatering under året som ska ge våra Vargar ytterligare lite räckvidd. Han sade också att batteripacket i EX (enduromodellen) skiljer sig från MX-modellen på det sättet att på MX kan man ta ut mer effekt under korta stunder medan batteriet i EX är mer ”uthålligt”. Om jag nu fattade rätt.

CF Moto från Kina är ett intressant märke, speciellt deras 450 MT. Det är en adventurehoj med en 450 parallelltwin, Kayaba fjädring, 21/18 hjul och massor av modern elektronik. Pris 74 900. Detta är mycket konkurrenskraftigt! Honda 300 Rally t.ex. kostar 89 900 t.ex. Kvaliteten på CF Moto verkar också helt i nivå med Européer och japaner, åtminstone när man klämmer och känner.

Kove är ett annat Kinamärke som kommit de senaste åren och de visade rallyhojen Kove 450 Rally SD som ser ut som vilken KTM rallyhoj som helst med 30 liters bränsletank(ar), mm. Pris 119 900.

Kan man acceptera att köpa Kinesiskt så verkar det vara bra hojar till väldigt bra priser.

Snyggast på mässan var Ducati, men vill man ha en sådan så kostar det också. Deras DesertX Rally går loss på 239 000.

Lyssnade också på några intressanta föresläsningar om att köra GGN med adventurehoj, vilka prylar som behövs vid mc-camping, mm.

En kul mässa, men jag skulle ha önskat fler mc-märken på plats och en större lokal. Men jag åker säkert dit igen om den anordnas nästa år…

Den fjortonde december 2021 beställde jag min Stark Varg och den femte oktober 2023 levererades den hem till mig.  Nästan två års väntan var över. Det var dock inte utan att jag tvivlade ibland när leveranstiderna förlängdes, men Stark höll sitt löfte till slut och det var en fin hoj som levererades. En röd, 60 hk Varg.

De första körningarna gjordes på sandbana och där fungerade hojen bra, men när jag testade den på ”svenskenduro” med halkiga rötter och stenar var jag inte helt nöjd. Fjädringen var hårt, hojen kändes hög och originaldäcken var väldigt halkiga på stenar och rötter. Det var ju ändå en crosshoj och inte enduro.

Jag kör enbart på endurobana och eftersom både effekt och motorbroms kan justeras steglöst går det att få nästan vilken motorkaraktär man vill. Min hoj är beställd med 18″ bakhjul och sidostöd. Fjädringen på Vargen är Kayaba och den har jag låtit bygga om till enduro-spec och däcken är bytta till endurodäck. Ljus fixas med batterilampa när det behövs. Min Varg är alltså en endurohoj. Den enda extrautrustning jag monterat är handguards.

I skrivande stund har hojen gått drygt 55 timmar. Det har dock inte varit helt problemfritt. I slutet av juli bytte jag motorn eftersom det kommit in fukt i locket till invertern, timräknaren har inte varit helt pålitlig och jag har bytt ut den svaga bakbromsen på styret från Formula till Brembo. Vissa bultar är alldeles för ömtåliga och man kan inte lita på angivna åtdragningsmoment. Fotpinnarna på de första hojarna var sköra. Innerslangarna i däcken var ett skämt.

Starks support är dock fantastisk och man får snabb hjälp. Jag har inte behövt betala ett öre för nya prylar som levererats (snabbt) då något gått sönder.

Trots visst krångel är jag ändå väldigt nöjd med Vargen. När man får till fjädringen, effektlägena och har rätt däck tror jag de flesta är snabbare på Vargen än på alla liknande hojar. Den är lättkörd och med både fram- och bakbroms på styret behöver man bara använda fötterna till att stå rätt. Vargen har ingen växellåda så det är bara gasa och bromsa som gäller. Man slipper byta motorolja var 10:e timme och man slipper tvätta luftfillter efter var och varannan körning. Allt är enkelt. Med uppdateringar ”over the air” har hojen fått både längre räckvidd och back. Att man slipper motorljud och avgaslukt tycker i alla fall jag är fördelar.

Med ett 6,5 kWh batteri räcker det och blir över till nästan all körning för mig. Begränsningen kommer om man ska köra långlopp, men här tror jag att laddmöjligheterna kommer att förbättras. Vargarna blir ju fler och fler.

Jag hoppas på ytterligare ett bra år med Vargen!