Händer det något?

Vad händer med utvecklingen av el-motorcyklar egentligen? Det verkar gå i snigelfart minst sagt… Jämför med utvecklingen på bilsidan där proppen verkar ha gått ur och försäljningen av elbilar kommer att explodera de närmaste åren (tror ni mig inte så vänta bara och se).

Det är iofs svårare att få det att funka på mc-sidan jämfört med bilarna p.g.a. vikten på batterierna. Räckvidden på en landsvägs- eller äventyrshoj blir fortfarande väl kort med dagens batteriteknik, men för cross, enduro, trail, speedway, mm. finns tekniken redan. En nyutvecklad eldriven motocrosshoj borde kunna vara överlägsen de flesta ICE-hojar med redan befintlig teknik. Så varför händer inget?

En anledning kanske är att det inte finns någon riktig racingserie på offroadsidan (ännu). ”Win on Sunday, sell on Monday” är säkert fortfarande viktigt för de stora tillverkarna. Internationella motorcykelförbundet FIM har dock planer på en serie som skall starta 2022. Vi får se vad det blir av den.

En annan anledning till att mc-tillverkarna är sena på bollen, precis som de traditionella biltillverkarna, är säkert att de vill krama ut så mycket som möjligt ur de investeringar de gjort inom ICE och konkurrensen från någon Tesla saknas på mc-sidan. Dessutom är ju många av de stora mc-märkena japanska och japanerna är ju inte direkt kända för att vara i framkant när det gäller eldrift. Tänk bara på ”Toyotitanic” som de kallas av en del.

KTM var tidigt ute med sin Freeride e 2015, men modellen har inte utvecklats speciellt mycket sedan dess och något nytt verkar inte vara på gång. Freeriden är jättekul att köra, men den är inte en helt fullvuxen endurohoj (och det är den inte heller byggd för att vara).

Cake är ett intressant märke och deras Kalk är ändå mer ”Freeride” än KTM, och det går bevisligen att köra fort med den på tekniska banor. Det har ju Robert Kvarnström visat. Cake har lovat att visa flera nyheter på mc-mässan EICMA nästa vecka. Tyvärr tror jag att det handlar om pendlarfordon och mopeder snarare är race-hojar, men man kan ju hoppas!

Honda visade en eldriven cross  för snart två år sedan som såg jättebra ut, men därefter har inget hänt. När det gäller Yamaha så håller det Nederländska företaget EMX på att utveckla en eldriven cross baserad på YZ 250f. Kawasaki har kanske saker på gång och de har sagt att alla deras hojar skall vara elektriska 2035. Franska Electric Motion har en trail- och en offroadhoj i sitt program och från Kina lär det komma mycket framöver. Sur-Ron t.ex. är ju redan ganska stora.

Det kanske händer en del ändå, men jag tycker det går för sakta och jag är ganska besviken på KTM. Skulle vilja ha en eldriven EXC med samma fjädring, bromsar, mm. som på de bensindrivna hojarna. Kom igen nu KTM – presentera något nytt!

Motorcyklar är väl ingen stor utsläppskälla globalt sett, men jag tror att det kan bli svårt att motivera vår sport rent moraliskt om utvecklingen går för sakta. Många motorcyklar drar ju lika mycket bensin som bilar och tyvärr tror jag att många av oss hojåkare är ganska konservativa. ”Motorcyklar skall låta”, ”elhojar har ingen själ” och annat snack är inte ovanligt tyvärr.

Vi måste dock ta miljöargumenten på allvar om vi vill att sporten skall finnas kvar. Vi åker ju enduro och cross för att det är kul, inte för att vi måste ta oss till jobbet på hojarna och hur länge tror ni det dröjer innan arrangemang som t.ex. GGN börjar ifrågasättas? Det går åt 15-20 kubikmeter bensin med tillhörande koldioxidutsläpp under ett race. Kan bli svårt att försvara om fem-tio år om ingen utveckling av hojarna sker. SVEMO startade ett ambitiöst projekt om E-racing i början av 2020 (som jag var med i), men då kom också Covid och projektet verkar tyvärr ha somnat in.

Nej, nu har jag gnällt färdigt. Är trots allt optimist och hoppas på många intressanta nyheter 2022 och att den nya racingserien blir en succé!

Minisafari med mersmak

Hösten 2021 har varit mild och den 29 oktober var inget undantag. Därför passade dagen perfekt till att dra på grussafari med ett par kompisar.

Man upphör aldrig att förvånas över hur många fina vägar det finns i Värmland och många av de sträckor vi körde den här dagen var nya för mig fast vi var i ”närområdet”.

Tack Eje och Sven Olov för guidning på fantastiska vägar!

Bromsmek – igen

Jag har lagt ner en hel del arbete (och pengar) på att få till en bättre bakbroms på min Freeride-e. Originalbromsen (samma som på 85SX) är alldeles för klen och för att förbättra bromsförmågan bytte jag till ett ok från Moto-Master. Blev något bättre, men inte tillräckligt tyckte jag.

Uppdatering 1

På Freeride 2021 och framåt har hojarna fått ett nytt bromsok där backarna (i motsats till originalet och Moto-Master) är rörliga i sidled som på övriga KTM och därför har jag nu skaffat ett sådant.

Uppdatering 2

Det var dock inte bara att byta ok. Skivan på 2021 är mindre (220 mm. mot tidigare 230) och därför fick jag slipa ner diametern på originalskivan så att den skulle passa.

Dessutom har banjobulten vid oket en annan vinkel så därför fick fixa en annan slang också. Stort tack till Jonas på Hydroscand för bra service!

Stålomspunnen!

Hur blev det då? Nja, är inte helt nöjd… Efter att ha luftat igenom nästan en hel burk bromsvätska har jag fått skaplig bakbroms, men den borde vara ännu bättre.

Tror att problemet med att få bra bakbroms på Freeride-e delvis beror på att bromsen sitter på styret. Bromsslangen blir väldigt lång och man får inte samma kraft i handen som man får med en fotbroms. Kanske är den så bra den kan bli? Är väl bortskämd med mountainbiken, kanske…

Vatten, vatten…

Den planerade turen den 1 oktober ställdes in och det var nog tur med tanke på vädret den dagen. Efter nästan en veckas oavbrutet regnande blev det äntligen uppehåll på måndag och då vill man ju ut.

På måndagen blev det MTB och på tisdag tog jag Hondan och drog ut på en långtur. 31 mil på blöta och delvis dränkta småvägar var riktigt kul! Passade på att ta en del ”översvämningsbilder” också.

Kunde ha valt ett bättre ställe att ramla på 🙂
Risk för vattenplaning?
Bäck med storhetsvansinne.
Här var det ganska djupt…
Ser ni Hondan?
Här är den!
Fin väg som också var en MTB-led!

Honda CRF 250L Adventure

Nu börjar Hondan bli klar som Adventure-hoj. I våras bytte jag till progressiva fjädrar från Hyperpro fram och bak och de funkar jättebra. Hojen blev betydligt stabilare med bibehållen komfort. En budgetuppgradering som rekommenderas!

Nu har jag också gjort något åt vindskyddet. Har monterat en ”mini-fairing” från Adventure Spec och satt på spoilers från Acerbis på handskydden. Avlastar kroppen från fartviden på ett bra sätt.

Snyggt? Funkar bra iaf…

På baksidan av ”mini-kåpan” finns ett antal möjligheter att fästa GPS, USB-uttag, mm.

Gott om fästhål.

BEC med KTM Freeride e

Den 25 juli 2021 körde jag Billingen Enduro Challenge (BEC) med min eldrivna Freeride. Tanken var att testa av hur det skulle funka att köra elhoj på ett långlopp. Nu var inte den här tävlingen lika lång som t.ex. GGN, men sluttiden för mig blev ändå 2:10.

Bensin-Freeridens avgasskydd passar bra som nummerplåtar.

Det här var första gången som BEC kördes, men troligen återkommer tävlingen varje år vid den här tiden. Vi motionärer körde på söndag och dessförinnan hade det varit enduro-VM torsdag till lördag, till viss del i samma spår som vi körde. Det var spårigt och sönderkört och framför allt dammigt. Marken var snustorr och att tävlingen delvis gick i Cementas stenbrott gjorde inte saken enklare. Tidvis såg man absolut ingenting!

Slalombacken sedd från hotellrestaurangen.

Tävlingen var upplagd i tre heat och jag startade i andra heatet kl. 10:50. Starten gick längst ner i slalombacken och tanken var först att banan skulle gå uppför backen, runt hela banvarvet och sedan varva genom att åka nerför/uppför slalombacken igen. Slingan i slalombacken ströks dock av säkerhetsskäl och vi fick bara åka uppför backen i starten. Bra för mig skulle det visa sig.

Jag startade med fulladdat batteri förstås och hade ett batteri till i servicedepån. Enduroreglementet säger att det måste vara minst 100 meter mellan ”el-depån” och övriga depåer, så jag fick ha mina saker en bit vid sidan om övriga.

VM-åkarna hoppade utför slalombacken och när de lande var det full gas!

Redan i slalombacken blev det tjockt med damm och jag märkte inte när jag var uppe förrän jag var uppe, så att säga. Tog mig upp i alla fall, vilket inte alla gjorde vid första försöket. Därefter gick banan förbi hotell Billingehus och sedan ut i skogen. Det var stökigt på en del ställen och ganska brant, både uppför och nerför. När jag kom till skylten ”Ättestupan” tänkte jag att nu vill man väl bli av med oss långsamma 65-åringar i spåret, men det gick att komma ner där också. Det var dock dammet som var det största problemet och det gjorde också körningen farlig på vissa ställen. Kunde ändå glädja mig med att jag inte behövde bekymra mig för något luftfilter 😊. Tävlingsledningen beslöt senare att stryka tredje heatet av säkerhetsskäl. Rätt beslut!

Damm…

Hur gick det då? Ja, banvarvet var 15 km och jag hade räknat ut att det kanske skulle gå att köra två varv på ett batteri (fast det var på gränsen) och efter första varvet måste jag gå i depå och byta batteri. Då hade jag bara en grön laddstapel kvar och hade inte tagit mig runt ett varv till. Efter andra varvet var det dock mer kräm kvar i batteriet eftersom vi inte körde i slalombacken och därför körde jag ut på ett tredje varv och batteriet räckte precis i mål, men med blinkande röd lampa. Kan väl säga att målflaggan var välkommen på mer än ett sätt…

Dags att spola av dammet!

Det märktes tydligt att slalombacken tog en hel del ur batteriet och även vissa snabba delar av banan var el-krävande, t.ex. gräsgärdena, men det var slalombacken som var skillnaden mellan ett eller två varv/batteri. Jag är inte någon snabb förare så därför tog jag mig två varv på en laddning. En snabbare åkare hade inte gjort det.

Freeriden har kortare fjädringsväg än en vanlig enduro. Det bottnade rejält på sina ställen och bromsarna mattades av tydligt mot slutet – det är ju ändå 85cc -grejer. I branta backar och på längre rakor räcker inte heller effekten till mot övriga hojar. Detta kompenseras till viss del av att hojen är lättkörd när det är stökigt.

Freeride e har varit med länge nu och det är dags att KTM kommer med något nytt snart. Det kan dom förstås om dom vill. Frågan är – vill dom?

Bakdäcket var nytt innan tävlingen…

AdventureBike Wermland börjar köra igen – med nytt koncept

Nu återupptar jag grusturerna i Värmland efter fem års uppehåll och med nytt upplägg. Nu utgår vi från Gräsmark – mitt i grusparadiset.
Så här ser upplägget ut:

I upplevelsen ingår boende, alla måltider, all bensin som går åt under turerna och guide under körningen, dvs. ALLT. Det blir som All Inclusive fast på motorcykel. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott under hela vistelsen.

Vi kommer att åka ca 25 mil/dag mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer. Fokus ligger på lugn körning på fantastiska grusvägar med fina vyer och upplevelser längs vägen.

Säkerheten kommer att vara i fokus. Det handlar inte om ”grusbus” i traditionell bemärkelse. Jag kommer att undvika svåra sträckor och tempot kommer att anpassas för alla. Vi kör inte förbi låsta bommar och vi håller oss på rätt sida om terrängkörningslagen.

Jag passar in tankstopp och lunch på trevliga ställen.

Vi kommer att bo på Naturcamping Lagom i Gräsmark. Frukost och middagar äter vi i Naturcampings matsal.

Även om det handlar om lugn körning bör du ha viss vana av körning på grusväg. On- offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.

Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man hela tiden får byta plats i gruppen och risken att åka vilse är minimal.

Turerna arrangeras enligt önskemål vad gäller datum, antal dagar, mm. med reservation för att ledigt boende finns.

Pris enligt överenskommelse efter att jag fått er förfrågan.

Låter det spännande? Anmäl dig till mig på anders56jonsson@gmail.com

Kolla också min sida på Facebook.

Välkomna!
Anders Jonsson

Någonstans i Värmland den 5 juli 2021

Fulkörning

Fulkörning är kanske inte ok, men med en elhoj blir det plötsligt litet mindre fult och när marken är frusen och ingen skog tar skada så känns det plötsligt ganska o-fult.

Kul var det också med fantastiskt vårvinter-väder den sista februari. Var så gott som ensam i skogen och de som jag såg vikade glatt!

AdventureBike Wermland (kanske) börjar köra igen

2016 slutade jag med grusturerna i Värmland. Svårigheter att kombinera arrangemangen med jobbet och en viss känsla av att förnyelse behövdes var anledningar till att jag lade ner.

2021 blir det litet lugnare på jobbfronten eftersom jag går i pension 🙂 så jag har planer på att starta verksamheten igen – dock med ett annat koncept.

Det jag tänker mig är att köra mindre grupper (max sex deltagare) och koncentrera körningen på litet lugnare körning i två dagar på grusvägar passande för de flesta äventyrshojar. Boende, lunch och middag blir i lägenhet i mitt eget hus i Karlstad. I övrigt ser körningarna ut som tidigare med ”fullservice” under hela dagen.

Vad tror ni om detta? Om intresse finns kommer jag att planera för de första turerna i början av hösten 2021.

Kom gärna med feedback!

/Anders J.