Kategori: Mek

För en månad sedan rasade motorn på min 570 när vi var ute och körde grus. Tyckte att det skramlade väl mycket från motorn och när vi stannade i nästa korsning och jag kunde lyssna ordentligt var det bara att konstatera att det var färdigåkt. Trodde först det var kamkedjesträckaren som lagt av, men det var betydligt allvarligare än så. Motorn hade rasat och kolv, vevstake och de flesta lager måste bytas. Motorn var full av spån och cylindern gick nätt och jämt att reparera.

Idag den 23 augusti  kunde jag hämta hem hojen och det känns skönt att kunna börja åka igen. Nu väntar några timmars inkörning och på söndag hoppas jag kunna testa ordentligt.

Orsaken till raset har jag ingen aning om. Hojen hade gått 180 timmar och man borde förstås ha bytt kolv tidigare, men det var inte kolven utan ett lager som hade gett upp i det här fallet. Olja har jag bytt var 10:e timme och luftfilter har bytts efter varje körning.

Nu har jag i alla fall fått hem hojen från verkstaden. Det behövdes två A4-sidor på fakturan för att få plats med allt som bytts i motorn. Dessutom har jag bytt drivpaket, monterat en kylfläkt och bytt till en mekanisk kamkedjesträckare. Det blev inte billigt om man säger så. Tänker inte tala om vad det kostade, men man skulle fått en skaplig hoj för samma pris…

Tack i alla fall för snabb hantering och bra service Eurospeed!

Souvernirer från verkstaden.

570 kubik kräver en rejäl kolv. Visst slitage på denna.

Det har inte blivit mycket skidåkning för min del de senaste åren, men man vet ju ändå att det här med rätt valla är ganska viktigt. Efter att ha kollat på både skid-vm och Vasaloppet under de senaste veckorna får man det ytterligare bekräftat.

Kom att tänka på det här med vallning senaste gången jag var ute och körde hoj. Tänkte att fjädringsinställning måste vara enduroåkarens motsvarighet till vallning. Rätt inställd fjädring gör att även en långsam förare (t.ex. jag) kör märkbart bättre och blir mindre trött, medan en felaktig inställning gör hojen hopplöst svårkörd. Johan Olsson i bra form vinner femmilen, med rätt valla vill säga.

Anledningen till att jag reflekterar över det här är att jag nu fått hela fjädringen genomgången och fått fjädrar som passar min vikt. Och det märks stor skillnad! Jag har haft både gaffel och senare dämparen inlämnad till Factory Suspension för renovering och genomgång (behövligt efter 130 timmar!). Efter renovering är det andra värden än de som finns i instruktionsboken som gäller för komp och retur, men efter att ha skruvat litet tycker jag att jag fått till fjädringen väldigt bra och det är stor skillnad sedan tidigare. Det är inte billigt att få detta fixat, men jag tycker det är värt det även om man bara kör för motions skull.

På tal om vintersport – någon som har tänkt sig ut och åka något i helgen? Själv är jag förkyld, men om jag är pigg på söndag så kanske…

Idag den 26 december har hojen fått vintersulor.

Att kränga kalla dubbdäck med korv i ett trångt garage framkallar en del svordomar, men nu är däcken monterade.

Hoppas att vintern håller i sig nu så att man kan börja åka hoj igen. 2012 var ett dåligt år för min del. Hoppas 2013 blir betydligt bättre! Om det är någon som har planer på åkning så hör av er.

Fick chansen att testa fjädringen litet bättre idag när jag åkte ut till Hynboholm och körde ett par varv. Banan var ganska uppkörd och eftersom jag knappt kört enduro sedan i början på april så blev jag rejält trött. Det positiva var dock att fjädringen funkade kanon och det var stor skillnad mot innan fjäderbytet. Nu kan jag inte skylla på hojen längre om det går sakta (och det gjorde det det idag!), men det funkade ganska bra att köra trots skadan, så nu får det bli träning framöver!

Har nu varit ute och testat fjädringen litet lätt. Körde några riktigt regnskadade grusvägar och sedan tog jag en kortsväng i Hynboholms endurospår. Min onda axel gör att ett ”riktigt” test får vänta, men redan på denna korta provtur märkes en tydlig skillnad. Får verkligen hoppas att man kan börja gasa snart…

Nya fjädrar, nytt bakdäck, nytt drivpaket, trasig förare.

Jag har aldrig varit riktigt nöjd med fjädringen på Husan och det är väl inte så konstigt egentligen eftersom originalfjädrarna är anpassade för betydligt lättare individer är jag. Därför har jag bytt till hårdare fjädrar i både gaffel och stötdämpare. Paradoxalt nog skall detta kunna leda till att fjädringen känns mjukare och mera följsam nu när den inte trycks ihop så mycket.

Bakfjädern bytte jag själv, men gaffelbenen lämnades till Factory Suspension i Karlskoga som inte bara bytte fjädrar utan också modifierade gaffeln enligt mina instruktioner (”skall funka på normalt grusbus och långsam motionsenduro”). Factory Suspension är proffs på WP och Danne på Factory ringde upp mig och vi diskuterade hur jag ville ha gaffeln innan han började jobba med den. Proffsigt värre och kanske litet overkill för en sådan som jag, men jag får hoppas det är värt pengarna. Rapport kommer.

Förutom fjädringen skall jag också byta drivpaket och bakdäck (skall testa ett ”riktigt” endurodäck – Michelin M12XC). Sedan är det bara att vänta på att kroppen blir uppgraderad också så skall det gå undan i skogen…

Så var automatkoppling monterad på 570:n, så nu skall den förhoppningsvis bli mer lätthanterlig i skogen. Hoppas man får möjlighet att testa den i helgen som kommer.

Rekluse är en centrifugalkoppling och på bilden till höger kan man tydligt se ett antal ”spår” under tryckplattan. I spåren ligger totalt 27 kulor som trycks utåt av centrifugalkraften och skapar dragläge i kopplingen så fort som vavet ökar över tomgång. Man kan välja olika material/vikt på kulorna och olika hårdhet på centrumfjädern i kopplingen beroende på hur man vill anpassa karaktären på kopplingen. Jag har min inställd med standardinställningen för enduro. Får se hur det funkar.

I bilden kan man också se att jag stuckit in två trådar – ”feeler gauges” ovanför översta lamellen. Detta är för att kolla spelet och att man valt rätt tjocklek på metallskivorna som ligger mellan lamellerna.

 
Original                                                                              Rekluse

Skulle montera styrhöjare på Husan idag och när jag skruvade loss överfallen som håller fast styret så såg det ena ut så här:

Hade inte varit kul om styret hade lossnat i 100! Vet inte vad det kan bero på, men styrfästena på hojen är vändbara för att man skall kunna variera läget på styret. Kan ha varit så att jag vänt dem olika förra gången jag grejade med detta och att det utsatt fästet för spänningar på något sätt. Känns litet läskigt hur som helst. Man vill ju lita på att man kan hålla i sig i styret. Tänker hålla noggrann kolla på detta nästa gång jag jobbar med styret.

Åkte till GMC  för att beställa ett nytt, men de hade inget på lager så Göran plockade bort ett fäste från sin egen KTM 350, så nu har man en körbar hoj igen. Bra service!