AdventureBike Wermland – Sida 9

Varaderotrimning del 4

Inte så mycket trimning att byta ruta kanske, men skall man åka långt och snabbt med Varaderon så är turbulens kring hjälmen ett stort problem. Jag har försökt med att kapa rutan och skruva på den avkapade delen i olika höjder, men ändå inte fått det riktigt bra. Dessutom vill man ju ha en lägre ruta då man kör grus och en högre på långturen. Därför har jag köpt en MRA Varioscreen som är i två delar med en luftspalt emellan. Den kan dessutom justeras i höjd på ett enkelt sätt.
Efter en provtur kan jag konstatera att problemet med turbulens blev betydligt mindre, särskilt i högre fart. Kommer att ha rutan i lägsta läget vid grusåkning och i näst högsta eller högsta på landsväg.

Ändå mindre trimning är det väl att smörja gasvajrarna, men man måste ju ha ett lättgående gashandtag så att man snabbt når fullgas 🙂
Använde ett par engångshandskar som jag klippte fingertopparna av och lät dem stå med litet olja någon timme så rann det ner i vajrarna.

Ingen trimning alls kan man väl kalla stövlarna – eller?
Har köpt mig ett par Sidi Adventure att ha på landsväg och grus. Har ordentligt med skydd men är ändå fantastiskt sköna!

MRA Varioscreen – rauchgrau

Snabbgas!

Italienska skor.

Provkörning nya Honda Africa Twin

Har varit ute till Hojgaraget och provkört nya Honda Africa Twin CRF1000.

Hojen jag fick låna var en blå-röd-vit med guldeloxerade fälgar – helt rätt färgsättning alltså! Dessutom hade den ett Termignoni slip-on, vilket gjorde den ännu snyggare. Den hade manuell låda, Traction Control och ABS.

Det är en fantastiskt kul hoj att köra, smal om midjan vid stående körning, fin fjädring och det starkaste intrycket är hur lätt den känns och hur lättkörd den är. När den är på rull känns den betydligt lättare än de dryga 200 kilo den väger och det är först när man skall baxa runt den för hand som man märker att den egentligen är ganska tung. Rutan kändes också ganska bra, visserligen blåste det en del runt huvudet i hög fart, men det var ingen jobbig turbulens som på Varaderon.
Fick inga möjligheter att testa offroad, men jag skulle tro att den funkar väldigt bra på grus och stigar.

Den här hojen skapade ett intensivt ha-begär. Skall dock vänta ett tag så får vi se. Skall provköra DCT-varianten också. Om något år kanske…?

Här är en filmsnutt från provkörningen:

Varaderotrimning del 3

Nu är framfjädrarna från Öhlins och ny olja på plats i gaffeln. Pinsamt nog satt det redan Öhlinsfjädrar monterade vilket jag fick se när jag plockade isär… Gaffeln har inte varit dålig förut, men litet väl mjuk har den varit, så förhoppningsvis gör oljebytet ändå viss skillnad. Nu har jag alltså ett par Öhlinsfjädrar till salu. Hör av er om ni är intresserade.

Har också bytt ut växelpedalen med tillhörande länkage mot en snyggare och robustare pedal monterad direkt på utgående axeln. Fattar inte vitsen med länkaget ärligt talat. Kanske finns det där för att lättare kunna justera in rätt läge?
Tog en provtur när allt var klart och hojen gick kanonbra! Den nyrenoverade fjädringen funkade ännu bättre än förut, motorn drar jämnare och bättre än tidigare och med den nya växelpedalen kunde jag utan problem köra Varaderon med crosstövlar.

Nu ser man fram mot säsongen 2016!

The Original Gold

Litet dekaltrimning gör hojen snabbare!

Original med länkage.

Touratechs variant.

Varaderotrimning del 2

Varaderon har tidigare varit ganska ryckig på lågvarv. Har därför bytt ut ryckutjämnaren i bakhjulet. Nytt bakdäck och rengjord kedja fick följa med på köpet.
Hojen går nu betydligt mindre ryckigt och drar jämnt från lägre varvtal. Misstänker att både ryckutjämnaren, justerad kedja och det öppnare avgassystemet bidrar.

Här är den gamla ryckutjämnaren

Nytt TKC80 bakdäck

Varaderotrimning – del 1

Håller på och trimmar litet på Varaderon så här i vintertider. Med trimning menar jag i första hand inte att göra något åt motorn, utan att se till att den går så bra på vägen som möjligt och kanske spara litet vikt.

Började med att byta till ett Remus avgassystem i kolfiber. Sparade åtskilliga högt sittande kilon på det. Förhoppningsvis gör det litet åt motorgången också.
Som enduroåkare vet jag att något av det viktigaste på en mc är fjädringen. Därför har jag sett till att få Öhlinsdämparen bak renoverad till nyskick. Kan förhoppningsvis monteras i helgen tillsammans med ett uppsmort länkage.

Framfjädrar är beställda.

Svenskt guld…

MC-mässa 2016 och vintermek

Den 29 januari var det dags för mc-mässa igen – kul tradition som måste vårdas. Man har visserligen sett allt man är intresserad av på nätet innan, men det var ändå kul att provsitta nya Africa Twinnen och konstatera att den skulle nog passa mig…

Skall jag ha en AT så skall det vara den här färgen.

Äventyrshojar är ju stort nu och även Ducati har en – Multistrada 1200 Enduro. Pris: 209 900.

Istället för att köpa nytt kanske man kan uppdatera det man har. Har köpt tillbehörsljuddämpare till min Varadero på ebay som jag monterade i helgen. Det är ett par Remus i kolfiber som ser riktigt snygga ut. Lätta är de också – trodde kartongen var tom när den levererades. Varje dämpare med anslutningsrör och alla fästen väger bara 2 kg styck! Det blir en bra minskning av högt sittande vikt. Låter bra gör de också, dvs. litet mer ljud men inte för mycket. Passade också på att kapa bakskärmen en bit för att få till en snyggare bakdel. Så här blev det:

Vinterpremiär 2015/2016

Första turen på dubbdäck blev det den 27 december samtidigt som den första snön kom.
Åkte till Hynboholm där det var mycket folk på plats – och jättefin bana!

Varde ljus!

Köpte ljus till hojen och hjälmen förra året, men det blev inte mycket åkt med det. Nu är det monterat igen och man får hoppas på att årets vinter blir mörk 🙂

Gotland Grand National 2015 avklarat

Så var mitt första GGN avklarat! 5 varv blev det i debuten och det måste man ju vara nöjd med. Lika många varv klarade min likaledes debuterande kompis Kim (och han slog mig faktiskt med några minuter totalt). Vi hade bra flyt med det mesta på den här resan och vi har redan börjat snacka om en repris nästa år. Skall försöka lura med oss några fler bara.

Vi åkte färja från Nynäshamn på fredag middag, landade i Visby på eftermiddagen och drog direkt till Tofta för incheckning och besiktning. När man kommer fram slås man av hur stort detta arrangemang är. Depån är gigantisk med en skog av skåpbilar, släpkärror, bilar, motorcyklar, tält – och folk förstås. Det gäller att komma ihåg var man parkerat.

Efter besiktning lastade vi hojarna igen och drog tillbaka till Visby för mat och sömn. Somnade före 22 på kvällen.

På lördag morgon drog vi tillbaks mot depån och hamnade i en jättekö. Hann dock fram i tid, bar ut bensin till tankslingan, lastade ur, satte på oss utrustningen och drog ut till starten.

Organisationen är imponerande och fungerade prickfritt och när vi kom fram till starten var det lätt att hitta sin plats i ledet. Min klass (klass 7 – gubbklassen) fanns i första startgruppen 0900, så jag stod ganska långt fram. Det var en häftig känsla att stå i starten tillsammans med långt över 1000 hojar och vänta på grönt ljus!
GGN är ju känt för sin lervälling, men årets tävling var den torraste någonsin och när starten gick och alla dånade iväg så blev det snabbt svårt att se p.g.a. damm – inte vad man väntat sig på GGN precis.

Första varvet var till stora delar en enda lång kö, men det lättade efter hand. Banan var inte svår, men ändå ganska tröttande p.g.a. alla stalp och eftersom underlaget var så hårt. Fick till ett skapligt flyt, men det var svårt att hitta sin egen rytm ibland eftersom det var så mycket hojar i spåret hela tiden.

På tredje varvet gick jag i depå och tankade och när jag gick ut på fjärde varvet insåg jag att det gällde att höja tempot om jag skulle hinna med ett femte också. Passerade varvningen klockan 11.59.37 och var ute på varv fem. Bra flyt alltså! Nu tog jag det lugnare och stannade en stund för vatten- och energiintag. Gick i mål på 3.48 efter fem varv och det får väl ses som godkänt i debuten. Hade alltså kört i nästan 4 timmar och det kändes i kroppen, men jag var inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Träningen i år har gjort nytta, men det vi måste träna mer på är nog att hålla uppe tempot. Det har varit mer brôtenduro än crossliknande på träningen så här långt.

Det blev inget filmat under racet. Glömde montera kameran och det var kanske lika bra det, då hade man sak mindre att hålla ordning på. Några bilder blev det dock:

På väg till incheckning på fredag em. Fint väder i slutet av oktober…

Urlastat i depån

Kim med bister min i kön till besiktningen.

Nöjd hoj efter racet…

…och två nöjda förare.

GGN närmar sig!

Nu är det bara några dagar kvar tills vi (Kim Johansson och jag) drar iväg till Visby för vårt första Gotland Grand National.

Själv har jag varit anmäld flera gånger, men aldrig kommit iväg eftersom antingen hojen eller jag själv varit sönder. Den här gången ser det i alla fall ut att gå vägen. Vi har tränat rätt bra, anmälan är gjord, färjan bokad, rum fixat, tävlingslicens klar… Något kommer man säkert att ha glömt, men vi känner oss ändå väl förberedda.
Under helgen har jag preppat hojen så den skall förhoppningsvis funka också. Nya Michelin S12-or med mousse är monterade, fjädringen servad, alla skruvar åtdragna, osv.

Nu återstår att packa alla kläder och skydd också. Vilken materielsport detta är! Pricken över i är nog ändå de designade nummerdekalerna.
Kolla på SVT sport som kommer att direktsända GGN på lördag den 24/10. Starten går 09.00. Heja på nummer 1558 (och på Kim som har nummer 2540)!