Så var mitt första GGN avklarat! 5 varv blev det i debuten och det måste man ju vara nöjd med. Lika många varv klarade min likaledes debuterande kompis Kim (och han slog mig faktiskt med några minuter totalt). Vi hade bra flyt med det mesta på den här resan och vi har redan börjat snacka om en repris nästa år. Skall försöka lura med oss några fler bara.
Vi åkte färja från Nynäshamn på fredag middag, landade i Visby på eftermiddagen och drog direkt till Tofta för incheckning och besiktning. När man kommer fram slås man av hur stort detta arrangemang är. Depån är gigantisk med en skog av skåpbilar, släpkärror, bilar, motorcyklar, tält – och folk förstås. Det gäller att komma ihåg var man parkerat.
Efter besiktning lastade vi hojarna igen och drog tillbaka till Visby för mat och sömn. Somnade före 22 på kvällen.
På lördag morgon drog vi tillbaks mot depån och hamnade i en jättekö. Hann dock fram i tid, bar ut bensin till tankslingan, lastade ur, satte på oss utrustningen och drog ut till starten.
Organisationen är imponerande och fungerade prickfritt och när vi kom fram till starten var det lätt att hitta sin plats i ledet. Min klass (klass 7 – gubbklassen) fanns i första startgruppen 0900, så jag stod ganska långt fram. Det var en häftig känsla att stå i starten tillsammans med långt över 1000 hojar och vänta på grönt ljus!
GGN är ju känt för sin lervälling, men årets tävling var den torraste någonsin och när starten gick och alla dånade iväg så blev det snabbt svårt att se p.g.a. damm – inte vad man väntat sig på GGN precis.
Första varvet var till stora delar en enda lång kö, men det lättade efter hand. Banan var inte svår, men ändå ganska tröttande p.g.a. alla stalp och eftersom underlaget var så hårt. Fick till ett skapligt flyt, men det var svårt att hitta sin egen rytm ibland eftersom det var så mycket hojar i spåret hela tiden.
På tredje varvet gick jag i depå och tankade och när jag gick ut på fjärde varvet insåg jag att det gällde att höja tempot om jag skulle hinna med ett femte också. Passerade varvningen klockan 11.59.37 och var ute på varv fem. Bra flyt alltså! Nu tog jag det lugnare och stannade en stund för vatten- och energiintag. Gick i mål på 3.48 efter fem varv och det får väl ses som godkänt i debuten. Hade alltså kört i nästan 4 timmar och det kändes i kroppen, men jag var inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Träningen i år har gjort nytta, men det vi måste träna mer på är nog att hålla uppe tempot. Det har varit mer brôtenduro än crossliknande på träningen så här långt.
Det blev inget filmat under racet. Glömde montera kameran och det var kanske lika bra det, då hade man sak mindre att hålla ordning på. Några bilder blev det dock:
På väg till incheckning på fredag em. Fint väder i slutet av oktober…
Urlastat i depån
Kim med bister min i kön till besiktningen.
Nöjd hoj efter racet…
…och två nöjda förare.