AdventureBike Wermland – Sida 22

Enduropremiär 2011

Har visserligen åkt litet snöspår i vinter, men idag var det säsongspremiär för ”riktig” enduroåkning när KMX hade premiär för året i Hynboholmsbanan (så riktig åkning det nu kan bli med en 950 SE).

Ville framför allt testa Reklusen och den nya bränslepumpen.

Banan var omdragen och ganska knixig och med mycket sand och det underlättade verkligen att ha Rekluse på hojen. Det är i skogen den kommer till sin rätt. Motorbromsen funkar också perfekt så som jag har kopplingen inställd.

På vägen är inte Reklusen någon fördel utan kan snarare försvåra växlingarna.
Märkte inte heller av någon överflödning av förgasarna nu när originalbränsle-pumpen är utbytt mot en vakuumpump. Den verkar alltså hålla vad den lovar…

Mera vårmek

Nu är det slut med vinteråkningen för i år. Har ägnat några timmar under helgen till att byta bränslepump och drivpaket samt att sätta på ”sommardäck”. Nu står hojen på nästan landsvägsdäck med Karoo T fram och TKC 80 bak. Får bli några asfaltsmil nu för omväxlings skull. Kanske någon kvällstur under veckan nu när vi har fått sommartid?

Bränslepumpen är en vakuumpump som jag köpte från Raid Designs för ett tag sedan. Monteringen var enkel och hela arrangemanget är enkelt och snyggt och jag blev av med det ormbo av slangar som den gamla pumpen + bränsletrycks-regulatorn förde med sig. Det blir mycket lättare att ta av och på tanken med den nya pumpen också.

Drivpaketet är KTM originaldrev 16, 45 och kedjan är en RK O-ringskedja. Det är samma grejor som jag köpte förra gången och det höll i 1331 mil, vilken väl får anses godkänt på en 950 SE med den körning jag ägnar mig åt.

Vakuumpumpen på plats.

Bantningskur

I höstas tog originalbatteriet slut och jag bytte till ett från Biltema. Det har funkat, men har redan fått laddas om ett par gånger och därför har jag nu bytt till ett lithiumbatteri från Shorai. Detta är litet mindre och framför allt lättare än original: 830 gram mot originalets 3776! Eftersom batteriet på SuperEnduron sitter högt (under sadeln) så känns det bra att få banta bort dessa kilon.

Har nu fått bort en hel del högt sittande vikt på hojen. Bytet av avgassystem sparade 8 kilo, batteribytet nästan 3 kilo och om man plockar ur verktygsväskan innan man ger sig ut i spåret så är man av med 1280 gram till.

8000+2946+1280=12226.

12 kilo i sadelhöjd känns skönt att kunna banta bort på klumpen. Fattas bara att jag själv gör mig av med lika mycket fett, så lär ekipaget bli betydligt smidigare inför sommarens åkning! Men att banta själv är nog betydligt mindre lätt än att handla lätta prylar på nätet – tyvärr…

Kopplingsbyte, isåkning och mopeder

Har nu monterat min Rekluse automatkoppling och hunnit med en kortare provtur. Jag monterade enligt ”Medium Engagement RPM, Harder Engagement Rate” vilket är den rekommenderade standardinställningen. Nu ligger kopplingen på litet, litet grand på tomgång (ungefär som en automatväxlad bil) och motorbromsen funkade helt som vanligt.

Enda nackdelen jag upptäckte var att det var litet svårt att växla ner från tvåan till ettan på isbanan, men kopplingen måste nog köras in ordentligt innan jag funderar på några andra inställningar.

På Hyn var det gott om folk och bl.a. var Pepita Moped där och körde mopperace på isen. Några av mopederna var riktiga pärlor.

Carpe Diem…

Fånga dagen är ju ett slitet uttryck, men idag passade det väldigt bra. Efter en lång och kall period blev det 4 plusgrader och sol och det milda vädret skall fortsätta enligt vädergubbarna.

Bäst att passa på alltså. Därför smet jag från jobbet i samband med lunchen och drog iväg på en hojtur. Vädret var skönt och vägarna var så där perfekt snö-och-is-packade som de skall vara på vintern. 24 mil lyckades jag skrapa ihop och tempot var högt hela tiden. Ett perfekt träningspass kan man säga.

På hemvägen var det delvis grusväg på en del ställen så om jag hade väntat en dag till hade nog mycket av det fina underlaget tinat bort, så nog kan man säga att jag lyckades fånga dagen.

Mc-mässan 2011

Så har det varit mc-mässa igen. Denna gång i Älvsjö. Förra året hölls ju ingen mässa eftersom den dåliga ekonomin drabbade mc-branschen extra hårt. Det har nog inte vänt helt och hållet ännu, men optimismen verkar i alla fall vara större i år. Mässan kändes dock något mindre än förr om åren (så uppfattade jag det i alla fall). En hel del intressant fanns att titta på även om det inte är några okända nyheter som man får se här. Allt nytt läcker ju ut långt innan det kommer till mässorna.

Triumphs nya 800XC fick jag i alla fall se i verkligheten för första gången. En fin hoj som kändes bra att både sitta och stå på. Touratechs monter kryllade av folk och det verkar generellt som om äventyrshojar blir allt hetare och custom blir allt kallare. Bra tycker jag!

BMW hade en stor monter och de har en väldig bredd av hojar.

KTM hade egentligen inga nyheter, men det ryktas ju om att en rad intressanta äventyrshojar är på gång därifrån.

Av de japanska tillverkarna är det Yamaha som har mest att titta på tycker jag. Honda har blivit märkligt trista och de andra två har inte heller så mycket som intresserar mig.

Vad kan man se för trender då? Ja, äventyrshojar verkar vara en klar trend, men annars är det inte så mycket nytt. Mc-folk är nog ganska konservativa (titta bara på HD!) och man kan undra vad som skall hända med branschen den dag vi gubbar som idag är i majoritet på mässan har dött ut…

Den intressantaste hojen på plats fanns enligt mig i SVEMO:s monter (av alla ställen!). Det var ett exemplar av Schweiziska Quantya – en eldriven crosshoj. Skulle inte vara fel att ha en sådan att smyga omkring med. Eldrivna cross- och endurohojar gör ju att sporten kan komma till publiken och inte tvärs om som idag. Vem blir först med att ordna en extremendurotävling på Sergels torg i Stockholm? Upp och nerför trapporna och en sväng ner i T-centralen vore väl kul?

Höstaktiviteter 2010

Denna höst har det varit ovanligt lugnt på hojfronten för min del. Jobbet har tagit nästan all energi, så hojen har fått vara ganska mycket i fred. Det blöta vädret under sommaren och början av hösten har också gjort sitt till. Många banor har varit stängda/svårkörda och skall man ut i skogen med en Superenduro så behöver det vara ganska torrt. Litet åkning och en del annat hojrelaterat har man hunnit med i alla fall.

Lördag den 16 oktober blev det en trevlig grustur tillsammans med folk från Sollidens MC. Vi var sex stycken och hojarna varierade från en 125:a upp till två GS Adventure. Kul att träffa nya (för mig alltså) grusåkare härifrån från stan. Har ibland undrat om det är ett utrotningshotat släkte, men kanske inte i alla fall…

Helgen 9-10 okt var jag ute och kollade på tävlingar. På lördag var det tävling i Ransberg (som jag trodde var stängt forever, men det är ju trevligt om man kan fortsätta åka där. Någon som vet hur det ligger till egentligen?) och på söndag var det ”Skoj på Hoj” i Kil. Det var litet väl blött i Kil, annars hade jag faktiskt litet funderingar på att ställa upp med SE:n. Skulle ha varit kul att ge publiken något att skratta åt. Nästa gång kanske…

Fikapaus vid badplatsen i Renstad. Ser skönt ut, men det var inte badväder…
Sandigt i Ransberg…

…blötare i Kil.

Grusåkning 16 – 18 september 2010

Torsdag – lördag den 16-18/9 kördes AdventureBike Wermlands hösttur. Ca 90 mil grusväg, traktorväg och offroad avverkades på tre dagar. Inte utan att det kändes i kroppen på lördag eftermiddag…

Den här gången var det bara fyra deltagare förutom jag själv. Det var fyra gasglada norrmän varav tre (Jann, Hans-Petter och Berndt) varit med flera gånger förr och så var det Roy som var med för första gången.

Eftersom det var en liten grupp som alla var vana förare så kunde vi åka undan ordentligt och vi hade ett bra flyt i körningen. Vi hade flyt med vädret också. Det regnade nästan överallt, utom där vi råkade befinna oss under de tre dagarna. Betydde perfekta vägar och absolut dammfritt alltså!

Årets turer är nu avslutade och vi får se om det blir någon fortsättning nästa år. Har funderat en del på detta i år. Känner ibland att det kanske är dags att förändra konceptet litet. Men det är klart – efter tre dagars bra åkning tillsammans med dessa glada gutter så vet man aldrig…

Yamaha XT 1200Z Super Ténéré

Yamaha Center i Karlstad har fått in en 1200 Super Ténéré som jag åkte ut och testade på litet olika vägar runt Karlstad. Körde både motorväg, liten asfaltväg och grus.

Hojen är riktigt snygg ”i verkligheten” och den är stor. Det satt packväskor på detta exemplar och det bidrar nog till känslan av stor hoj.

Yamahan har två körlägen att välja på Sport och Touring. Jag startar i läge T och drar iväg uppåt Ulvsbyhållet. Man sitter väldigt bra, fjädringskomforten är fin, motorn är vibrationsfri, växlarna går i hur lätt som helst… osv. Precis som det skall vara på en nyutvecklad hoj alltså.

Jag växlar litet mellan körlägena, men om jag själv skulle ha en ST så tror jag att det är touringläget jag skulle använda mest. Det finns tillräckligt med effekt och körningen känns väldigt mjuk och avslappnad. I Sportläget finns mer effekt -förstås – men körningen blir också litet ryckigare.

Det här är en tung hoj, men det märks inte så mycket när man kör den och den är väldigt fin att köra stående. Tanken är smal och körställningen känns helt naturlig. Det här är ju ingen hoj som man kör i terräng med, men att kunna köra stående på ett bekvämt sätt är viktigt när man åker längre turer eftersom man blir mindre trött i kroppen om man kan växla mellan sittande och stående på ett naturligt sätt. På grusvägen glömde man snabbt bort att det var en 260-kiloshoj man körde. Testade dock inga gränser…

Slutsummeringen av min korta tur blir övervägande positiv – förutom en sak: Turbulensen. Den ruta som satt på det här exemplaret passade inte mig och min längd. Turbulensen var så kraftig att huvudet skakade så man såg suddigt i högre fart. Förmodligen lätt fixat med en annan ruta och helt nödvändigt om jag skulle ha en Super Ténéré.

Superenduron ser ut som en minienduro i jämförelse.

Körning med Adventurebike Wermland den 22-23 maj 2010

Den här våren hade jag ingen ordinarie vårtur, utan körde istället två dagar med en mindre grupp. Det var tre åkare från Helsingborg som kom hit över helgen, Guido, Christian och Björn. De två förstnämnda tyskar och den siste skåning. Inga svenskar alltså 🙂 Alla tre jobbar på IKEA och bor i Skåne.

Hojparken på den här turen bestod av idel KTM. Förutom min egen var det ytterligare en Superenduro, en 690 och en 450. 450:n kördes av Björn som har ett förflutet inom både roadracing och cross. Även Guido som körde 690:n har tävlat inom enduro, medan Christian är en landsvägsåkare som sadlat om till den rätta sidan.

Som vanligt hade vi boende och mat vid Kils golfklubb och som vanligt var servicen på topp.

För de tyska åkarna som berättade om hur svårt det är att hitta ställen att åka på i Tyskland var det naturligtvis en upplevelse att få gasa i våra (relativt) fria vidder. På lördag drog vi uppåt Sunne och Gräsmark – totalt blev det ca 25 mil. På söndag blev det en litet kortare tur på de fina vägarna runt Ransjön och Gårdsjö öster om Sunne.

Vi hade två mycket bra åkdagar och fantastisk tur med vädret. Det hade ju regnat rejält dagarna innan, men under helgen höll det upp och vägarna var otroligt bra.

Mest imponerande på den här turen var nog inte vägarna trots allt, utan det var Björn. Han råkade ut för en svår olycka i december när han blev påkörd av en bil när han joggade och nu håller han på och rehabiliterar sig. Han kan gå hjälpligt fast med svåra smärtor, men hoj kunde han köra! Med hjälp av en speciell hållare för högerfoten på fotpinnen var det bara att gasa (när han väl tagit sig upp på hojen). Grusvägsåkning i Värmland är nog den optimala rehabiliteringen. Man kanske skulle tipsa Försäkringskassan??