AdventureBike Wermland – Anders Jonsson

ETT ÅR MED VARGEN

Den fjortonde december 2021 beställde jag min Stark Varg och den femte oktober 2023 levererades den hem till mig. Nästan två års väntan var över. Det var dock inte utan att jag tvivlade ibland när leveranstiderna förlängdes, men Stark höll sitt löfte till slut och det var en fin hoj som levererades. En röd, 60 hk Varg.

De första körningarna gjordes på sandbana och där fungerade hojen bra, men när jag testade den på ”svenskenduro” med halkiga rötter och stenar var jag inte helt nöjd. Fjädringen var hårt, hojen kändes hög och originaldäcken var väldigt halkiga på stenar och rötter. Det var ju ändå en crosshoj och inte enduro.

Jag kör enbart på endurobana och eftersom både effekt och motorbroms kan justeras steglöst går det att få nästan vilken motorkaraktär man vill. Min hoj är beställd med 18″ bakhjul och sidostöd. Fjädringen på Vargen är Kayaba och den har jag låtit bygga om till enduro-spec och däcken är bytta till endurodäck. Ljus fixas med batterilampa när det behövs. Min Varg är alltså en endurohoj. Den enda extrautrustning jag monterat är handguards.

I skrivande stund har hojen gått drygt 55 timmar. Det har dock inte varit helt problemfritt. I slutet av juli bytte jag motorn eftersom det kommit in fukt i locket till invertern, timräknaren har inte varit helt pålitlig och jag har bytt ut den svaga bakbromsen på styret från Formula till Brembo. Vissa bultar är alldeles för ömtåliga och man kan inte lita på angivna åtdragningsmoment. Fotpinnarna på de första hojarna var sköra. Innerslangarna i däcken var ett skämt.

Starks support är dock fantastisk och man får snabb hjälp. Jag har inte behövt betala ett öre för nya prylar som levererats (snabbt) då något gått sönder.

Trots visst krångel är jag ändå väldigt nöjd med Vargen. När man får till fjädringen, effektlägena och har rätt däck tror jag de flesta är snabbare på Vargen än på alla liknande hojar. Den är lättkörd och med både fram- och bakbroms på styret behöver man bara använda fötterna till att stå rätt. Vargen har ingen växellåda så det är bara gasa och bromsa som gäller. Man slipper byta motorolja var 10:e timme och man slipper tvätta luftfillter efter var och varannan körning. Allt är enkelt. Med uppdateringar ”over the air” har hojen fått både längre räckvidd och back. Att man slipper motorljud och avgaslukt tycker i alla fall jag är fördelar.

Med ett 6,5 kWh batteri räcker det och blir över till nästan all körning för mig. Begränsningen kommer om man ska köra långlopp, men här tror jag att laddmöjligheterna kommer att förbättras. Vargarna blir ju fler och fler.

Jag hoppas på ytterligare ett bra år med Vargen!

Nu är Höstturen 2024 avklarad

Årets andra grustur kördes lite senare än vanligt, den 13 -14 september. Fyra var bokade, men tyvärr fick jag en avbokning några veckor innan och det var tre personer plus jag själv som körde: Roger och Robert från Söderköping som var med förra året och Lennart, även han från Söderköping.

På fredag körde vi nya vägar upp till Hagfors och sedan söderut via bl.a. Vargåsen, Colins Crest, Gårdsjö. Mycket rallyvägar alltså.

När vi tog en paus strax innan Gårdsjö kände vi en obehaglig lukt från Roberts Africa Twin. Var den dålig i magen tro? Vi körde vidare men när vi närmade oss Nilsby stannade hojen. Bort med lite sidokåpor och här fanns orsaken både till lukten vi känt och till att hojen stannat: Batteriet var varmt, hade svällt upp och spruckit.

Robert fick vänta hos hojen i sällskap med älgar och kor medan vi andra åkte och hämtade bil och släp. Väl hemma och med ett nytt batteri (även det från Biltema) vidtog ett antal kreativa försök att få igång hojen och till slut startade den, men den laddade ca 17 volt, vilket är för mycket och alla lampor hade pajat när batteriet sprack. Skulle det gå att köra nästa dag ändå? Kanske om man kör några mil utan laddning, kör några mil med laddning, några mil utan, etc… Ja, vi testar!

På lördag drog vi iväg och den elshockade Hondan var med. Den gick dock bara till Löfbergs Arena, sedan dog den. Förmodligen hade även bränslepumpen dött. Robert fick till slut kasta in handduken.

Väldigt trist för Robert för lördagen bjöd på fantastiskt septemberväder med klarblå himmel, fantastiska vyer och fina vägar. Vi körde via Gräsmark till Torsby och tillbaks till Karlstad via bl.a. Lunneskogen.

Årets turen är avklarade. 30 mil blev det på fredag och 34 på lördag. Om det blir något nästa år återstår att se.

Elhojsrace med elbil

Lördag den 20 juli var jag funktionär på en endurotävling på hemmabanan och då började Vargen bete sig illa och varningar om ”Insulation Error” dök upp i displayen flera gånger. Kontaktade support så fort jag kommit hem och kl. 18:15 på eftermiddagen fick jag svar. Starks support är otrolig!

Efter en del utredande stod det klart att motorn måste bytas. Tisdag den 23 juli skickades en utbytesmotor från Barcelona och på fredag vid lunchtid levererades den. För att byta motor måste hela hojen rivas ner så det blev några timmar i garaget.

Onsdag den 31 juli provkörde jag Vargen på Björbybanan och allt funkade.

En anledning till att det var bråttom att få klart var att jag var anmäld till Ränneslättsloppet den 3 augusti. Hade anmält mig till ”vanliga” Ränneslätt och inte till elklassen som kör kortare varv. Ville testa hur Vargen skulle funka på ett vanligt motionslopp och med en elbil (KIA EV6), som har V2L som gör att man kan ladda hojen direkt från bilen.

På fredag den 2 aug drog jag och Catharina söderut med bil och släp. Det blev även ett test på hur långt man kunde köra vår elbil med släp. Vi körde från Karlstad till Gränna innan vi laddade bilen så det var ok.

På lördag var det dags för tävling. Vi hade fått en egen parkering alldeles bredvis servicedepån för att kunna ladda hojen från bilen under loppet. Stort tack till Per Bergqvist i tävlingsledningen och övriga funktionärer som ställde upp till max!

Hur gick loppet då? Ja, körningen gick bra tycker jag och jag hade lätt klarat tre varv om jag inte klantat mig, så nu blev det dock bara två varv. Det var kul körning i alla fall.

Startade i sista startled och det gjorde ju att man satt fast i köer en bra bit in i racet innan det släppte. Sedan flöt det på bra tycker jag. Berget klarades utan problem, men när jag kom till varvningen efter första varvet såg jag fel på displayen och trodde jag behövde gå i depå och ladda, men när jag kom in fick jag se att jag hade 66% kvar. Där försvann minst fem minuter…

Ut på varv två som flöt på bra och när jag kom till varvningen andra gången måste jag dock gå i depå och ladda. Klockan var strax efter 12 och eftersom starten gått kl. 10:15 och körtiden är två timmar så tog jag tid och laddade 7-8 minuter och drog ut till banan igen exakt 12:10 för varv tre, men när jag kom till varvningen hade redan målsnöret dragits. Surt! Pratade med en funktionär och han sade att eftersom starten gått ett par minuter för tidigt så stoppades också varvningen tidigare.

Det var en kul tävling i alla fall trots missöden. Jag har kört Ränneslätt förut, men man glömmer alltid hur j***a stenigt och stalpigt det är – men det är ju enduro!

Vargen funkade jättbra på Ränneslätt och två varv på en laddning är inga problem för de flesta motionärer. Jag startade på 94% och hade 66% kvar efter första varvet. Jag körde på 26 hk och 10% regen (motorbroms).

Försommarturen 2024 avklarad

Maj månad har varit ovanligt varm i år och jag var länge orolig för att det skulle bli en riktig dammfest, men någon dag innan vi skulle köra regnade det ordentligt, så vägarna blev nästan perfekta.

Vi var fem stycken som körde på fredag den 31 maj: Yngve, Geir, Christian, Kim och så jag då. Då körde vi som vanligt västerut åt Årjängshållet och sedan neråt Svanskog. Och det var varmt! Allt fungerade utan incidenter och vi hade kört 33 mil när vi landade i Karlstad.

Paus i värmen

På lördagen den 1 juni blev vi bara tre (Helge, Christian och jag). Kim skulle bara köra på fredag och Yngve var tvungen att åka hem på fredag kväll av familjeskäl.

På lördag började det småregna redan efter någon mil och det tilltog. När vi närmade oss Bäckebron så vräkte det ner så vi blev stående under tak på Bäckebrons station i trekvart tills det slutade regna.

På grund av regnet blev det litet ändrade planer och vi körde direkt uppåt Gräsmarkshållet via Ängen, Borrsjön och Tiskaretjärn. Fantastiska vyer!

Det hade regnat rejält i hela området och vägarna var så där perfekt fuktiga och mjuka och det var varmt så att man kunde köra i crosströja. Kanonkörning helt enkelt!

Vi körde 25 mil på lördagen. Frågan är om inte det är ganska lagom. Drygt 30 mil två dagar i rad blir ganska tufft. Man kanske ska ändra konceptet lite? Vad tycker ni som varit med och kört tidigare?

Turer med AdventureBike Wermland 2024

2024 kommer två grusarrangemang att genomföras:
Försommarturen: 30 maj till 2 juni. *** EN PLATS KVAR ***
Höstturen: 12 till 15 september. *** FULLBOKAD ***

Så här ser upplägget ut:

Båda turerna genomförs torsdag – söndag. Ni anländer på torsdag eftermiddag, installerar er i vårt B&B och sedan har vi gemensam middag/försnack på kvällen.
Vi åker hoj hela fredagen och lördagen, drygt 30 mil/dag. Frukost och middag på kvällen äter vi i huset och lunch fixar vi längs vägen.
Frukost och hemfärd på söndag förmiddag.

Priset är 3000 kr/person och i det ingår tre övernattningar (inkl. sänglinne och handdukar), tre middagar, tre frukostar, två luncher och drygt 60 mil guidad mc-åkning. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott.

Högst fyra deltagare per grupp.

Ni bor i vårt Bed & Breakfast på Färjestad i Karlstad (Färjestads B&B), där ni disponerar en tvårumslägenhet på 50m² samt ett uterum på 24m². Här kan du lämna din packning under dagarna då vi kör hoj.

Vi kommer att åka mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer.

Säkerheten kommer att vara i fokus. Körningen handlar inte om ”grusrace” och vi kör hela tiden på vägar, även om de är små ibland. Jag kommer att undvika alltför svåra sträckor. Tempot kommer att anpassas för alla och vi följer terrängkörningslagen och kör inte förbi stängda bommar eller förbudsskyltar.

Du behöver ha viss vana av körning på grusväg. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.

Jag planerar in tankstopp, fika och lunch på trevliga ställen. Du behöver ha bensin för ca 20 mil vid start.

Du deltar med egen hoj och det skall vara en hoj som funkar på grusväg. Själv kör jag en Honda CRF 250L. On-/offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. Självklart är din hoj reggad, besiktad och försäkrad. All körning sker på egen risk.

Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man minimerar onödiga stopp och risken att tappa bort varandra är minimal.

Låter det spännande? Anmäl dig till mig på anders56jonsson@gmail.com

Betalning sker vid ankomst med Swish eller till Bg 5415-2756.

Info om bokningläget sker löpande här på hemsidan och på AdventureBike Wermlands facebooksida

MC-mässan 2024

Nu var det dags för mc-mässa igen – det var länge sedan sist. Den här gången var mässan i Älvsjö. Åkte med SMC:s bussresa från Karlstad och hann springa runt i fem timmar innan det var dags att åka hem.

Mässan har varit inställd flera år på grund av Covid, dåliga tider, mm., men nu var det alltså dags igen. Kanske en indikator på att vi är på väg mot bättre tider? Man kan ju alltid hoppas…

Vad var mest intressant? Ja, inte för att jag skall köpa en, men BMW:s nya 1300 GS är verkligen snygg. Ser liten och kompakt ut trots motorstorleken. Royal Enfields nya 450 Himalayan såg också bra ut och framför allt imponerar priset: 66900 för en nyutvecklad 450 med vätskekylning, moderna fjädringskomponenter, mm. Man får två Himalayan för priset av en KTM 450 EXC!

Det är kul att vara på mässa, men jag får ändå en känsla av déjà vu. Det är nog 20 år sedan jag var på min första mässa men det mesta är sig likt. Mer adventure och mindre custom än förr visserligen, men mycket är som det alltid varit och ibland känns det som om utvecklingen inte bara stått still utan att den går bakåt. Vissa hojar liknar mer 1954 än 2024. Ta Royal Enfields 650 Shotgun t.ex. Den sägs vara byggd för att attrahera en yngre målgrupp, men är det verkligen sådana hojar de unga vill ha?

En annan reflektion är att det är fossilnostalgin som helt dominerar. El-hojar lyste (nästan) helt med sin frånvaro. Var fanns Stark Future och Cake, t.ex? Trumph visade sin nya crosshoj TF 250. Den såg fin ut, men liknar ju alla andra crosshojar. Var är nytänkandet och varför lägga ner resurser på att utveckla en ny fossil-cross till 2024?

Mässan är business och det är tillverkarna själva som bestämmer om de vill kosta på att visa upp sig, men flera saknades. Yamaha t.ex. liksom Harley och KTM. Tycker det är synd. Potentiella kunder vill ju klämma, känna och jämföra olika märken.

Provfilmning med Vargen

Har köpt en ny Gopro och testade att filma litet på Hynboholm på söndag den 21 januari. Det var moddigt och lite svårkört bitvis.

Vargen funkar bra i snön, men den är hög och jag har problem ibland p.g.a. korta ben…

Filmen har ett ”Watermark” eftersom jag laddade ner en gratisversion av Movie Maker, och den har dålig kvaltitet.

Är det någon som kan tipsa om ett bra och billigt (helst gratis) videoredigeringsprogram?

Vargen invigd!

Nu har jag haft Vargen i drygt två veckor och hunnit med fyra körpass, tre på Hynboholm (sandbana) och ett på Björbybanan (svenskenduro).

På sandbanan funkar hojen bra, även om jag själv aldrig gillat sanden, men jag kör iaf bättre på Vargen där än med någon av de tidigare hojarna jag haft. Det betyder inte att jag kör bra, men Vargen känns stabil och att effekten finns där hela tiden underlättar. Vikten märks knappast alls utom när man hamnar i svårigheter av något slag.

På Björbybanan körde jag bara två varv och hann också med två riktiga vurpor. Det var snorhalt på stenhällarna och jag måste nog träna en del på att köra Vargen där. När det inte finns någon koppling och däcken är stenhårda crossdäck så får man vara försiktig med ”gasen” annars spinner det loss direkt! Det gör ont (i hjärtat) när ens nya hoj slår i backen med en smäll och kanar nerför en stenhäll. Fotpinnarna klarade sig men ett bromshandtag gick av.

I det stora hela känns ändå Vargen väldigt bra att köra, men jag har hittills hållit mig i det lägre effektregistret. Man kan variera effekten som man vill mellan tio till sextio hästkrafter. En elhoj levererar effekten på ett annat sätt än en bensinhoj och man har kraft över hela registret. Därför klarar man sig med mindre effekt på en elhoj jämfört med bensin (tycker jag).

Vargen är en ren crosshoj, men eftersom man kan ställa in effekten och motorbromsen som man vill och eftersom jag valt 18″ hjul bak så skall den nog funka bra som endurohoj också. Fjädringen behöver dock anpassas till enduro, men det får bli ett senare projekt.

Har redan fått punktering (pyspunka) på framdäcket tyvärr och eftersom originalslangarna är kända för att inte hålla luften så bytte jag ut den mot en korv. Originalslangarna påminner mer om kondomer än gummislangar. Skulle inte lita på dem i något sammanhang 🙂

Vargen kom till slut!

Den 14 december 2021 dök det plötsligt upp info på nätet om en helt ny eldriven crosshoj – Stark Varg – med specifikationer som motsvarade vad jag länge väntat på.

Efter att ha läst igenom allt jag hittade om hojen gjorde jag en beställning samma dag, eller rättare sagt samma kväll, eftersom hemsidan kraschade av alla intresserade och när det äntligen fungerade senare på kvällen så tryckte jag på beställ-knappen direkt!

Nu började en låång väntan. Första leveransdatumet jag fick var i november 2022. Det verkade ändå ok med tanke på att det var ett helt nystartat företag. November -22 kom och gick, men ingen Varg. Var väl inte så förvånad egentligen när info kom om försening. Nästa leveransdatum var 30 juni i år, men inte heller det höll. Sedan blev det 14 september, men när hojen äntligen kom hade det hunnit bli den 5 oktober.

Har viss förståelse för att Stark Future (som företaget heter) har behövt tid att komma i gång, särskild i en tid när det varit problem med leveranskedjor. Deras support har alltid varit snabb att svara, men det har varit frustrerande att aldrig riktigt få något klart besked utan bara att ”det är väldigt nära nu”.

Specifikationerna stämmer inte heller riktigt med det som sades från början, dvs. 6kWh batteri och 110kg vikt. Dessa ändrades till 6,5kWh och 118 kg. Kan nog kännas litet tungt jämfört med min 150 EXC som väger 96 kg torr.

Nu är iaf hojen här. När man beställer på nätet klickar man i färg, storlek på bakhjul, bakbromsens placering (på styret eller pedal), om man vill ha sidostöd, effekt (60 eller 80 hk) samt vilka fjädrar man behöver för sin vikt.
Jag valde röd, 18” bak, bakbroms på styret, sidostöd, 60 hk, och fjädrar för 85-90 kg.

Vad kostar den då? Ja billig är den inte, men eftersom jag beställde 2021 så gav jag ca 10 000 mindre än vad en ny 2024 endurohoj kostar idag. Att hojen har rätt fjädrar vid leverans spar ju också ett par tusen.

Vargen levererades i ett paket vid dörren och man fick själv skruva på styre, framskärm, fotpinnar, framhjul, mm.

Med hojen följer också en crosspall som innehåller laddaren, en Kamasa hylsnyckelsats med två momentnycklar och en Androidtelefon som fungerar som instrument och som skall sitta på styret. En del för pengarna alltså!

Vargen verkar bra ihopskruvad med fina detaljer som Kayaba fjädring och Brembo bromsar, men det finns detaljmissar också som t.ex. att sidostödet är ett skämt som knappt håller hojen uppe på asfalt.

Vargen är en ren crosshoj, men jag som är en 67-årig gubbe kommer mest att tuffa runt i endurospåret. Då är det ju bra att motoreffekten kan anpassas från 10-60 hk, att ”motorbromsen” – eller regenerative braking – kan ändras från ingen till ”tvåtakt”, till ”fyrtakt” och till ännu mer. Det blir att pröva sig fram både med effekt, motorbroms och fjädring. Kanske behöver fjädringen byggas om senare.

Det finns fem ”Power Modes” och dessa kan man ställa in som man vill vad gäller effekt och regenerative braking. Så här har jag ställt in dem just nu:
1: 25 hk, 50% re-gen
2: 35 hk, 63% re-gen
3: 45 hk, 75% re-gen
4: 50 hk, 80% re-gen
5: 60 hk, 100% re-gen

Det som har strulat har varit appen i telefonen som tappar kontakt med hojen och man får deleta den och ominstallera. Får väl hoppas att uppdateringar löser detta.

Hur är den att köra då?
Bra! I alla fall är det intrycket efter tjugo minuters fulkörning på Sörmon. ”Gasen” är väldigt lätt att hantera och hojen känns välbalanserad, det gick att krypa i 3 km/h utan problem. Vikten känns vid stillastående, men försvinner så fort det börjar rulla. Effektlägena kan man ändra hela tiden när man kör med knapparna till vänster på styret.

Fjädringen kändes också bra och var inte lika stum som jag hade väntat mig. Dessutom brukar den mjukna när man kört ett tag.

Det skall bli kul att lära känna Vargen!

Här finns det mesta för att meka med Vargen.

Sensommarturen 2023 avklarad!

På fredag – lördag den 1 – 2 september körde vi årets andra grustur med AdventureBike Wermland. Och vi hade bra väder! Det brukar det iofs vara på turerna, men i år har det regnat i stort sett hela juli och augusti, så det passade ju bra att regnet upphörde dagen innan vi skulle köra 🙂

Den här gången var det tre deltagare; Roger och Robert från Söderköping och Lasse från Hammarö.

Vi körde i Västvärmland på fredag och i Fryksdalen på lördag. Fryksdalsturen var litet ändrad den här gången och istället för att köra från Torsby på östra sidan av Fryken vände vi söderut via Gräsmark. Körningen gick väldigt bra, men helt utan incidenter var det inte. På lördag var Lasse tvungen att bryta efter bara några mil p.g.a. kedjebrott på hans KTM 1290. Roger och hans Africa Twin tog sig ett lerbad också, men det sägs ju att det är bra för hyn 🙂

Jag hade lagt in några sträckor som jag inte rekat innan vilket ledde till att vi måste vända mitt i skogen en halvmil från norska gränsen p.g.a. för mycket vatten. Det märktes överallt hur mycket det regnat i sommar. Det blev någon extra mil och när vi kom hem på lördag eftermiddag hade vi kört 36 mil (plus 33 på fredagen). Middag och ett par öl satt bra på lördag kväll!

Tror att gästerna var nöjda med vägarna. Det är många mil av smala, krokiga och kuperade grusvägar och som vanligt hann vi även med med en hel del ”tjôt” och en och annan rövarhistoria mellan körningarna. Kul att lära känna er, Roger, Robert och Lasse!

Om det blir några fler turer framöver återstår att se. Annonseras i god tid här på hemsidan och på Facebook i så fall.