Idag var det öppet på endurobanan i Hynboholm och jag var där och körde ett par varv för första gången på länge. Det var både lös sand, gôra och snöspår. Jobbigt som satan – åtminstone för mig. Önskade en stund att jag haft en 125-kubikare istället för en 570, men snart är väl grusvägarna farbara och då försvinner sådana idéer snabbt…
570 vilar i depån.
Vintern verkar hålla i sig ett tag till trots att det hunnit bli april och någon grusvägsåkning lär det inte bli ännu på några veckor, så dubbdäcken får sitta på ett tag till. Asfalten är i alla fall åkbar och idag kom Eje och hälsande på körandes sin Suzuki 380, en trecylindrig tvåtakts landsvägshoj från 1973.
Jag provkörde den runt kvarteret och när man kör en sådan här hoj drabbas man av vissa nostalgikänslor. Det var ju på en japansk tvåtakts landsvägsmaskin som mc-åkandet började en gång i tiden för min del (och för många andra). Jag körde inte långt, men blev faktiskt imponerad av den fina motorgången – och ljudet!
Tack för provturen Eje.
Då kliver vi ombord…
…och kickar igång. Ingen elstart här inte, och inte heller nödvändigt. Hojen är väldigt lättstartad.
Det har inte blivit mycket skidåkning för min del de senaste åren, men man vet ju ändå att det här med rätt valla är ganska viktigt. Efter att ha kollat på både skid-vm och Vasaloppet under de senaste veckorna får man det ytterligare bekräftat.
Kom att tänka på det här med vallning senaste gången jag var ute och körde hoj. Tänkte att fjädringsinställning måste vara enduroåkarens motsvarighet till vallning. Rätt inställd fjädring gör att även en långsam förare (t.ex. jag) kör märkbart bättre och blir mindre trött, medan en felaktig inställning gör hojen hopplöst svårkörd. Johan Olsson i bra form vinner femmilen, med rätt valla vill säga.
Anledningen till att jag reflekterar över det här är att jag nu fått hela fjädringen genomgången och fått fjädrar som passar min vikt. Och det märks stor skillnad! Jag har haft både gaffel och senare dämparen inlämnad till Factory Suspension för renovering och genomgång (behövligt efter 130 timmar!). Efter renovering är det andra värden än de som finns i instruktionsboken som gäller för komp och retur, men efter att ha skruvat litet tycker jag att jag fått till fjädringen väldigt bra och det är stor skillnad sedan tidigare. Det är inte billigt att få detta fixat, men jag tycker det är värt det även om man bara kör för motions skull.
På tal om vintersport – någon som har tänkt sig ut och åka något i helgen? Själv är jag förkyld, men om jag är pigg på söndag så kanske…
Att köra i snöspår är jobbigt men kul (så länge man håller sig i spåret). Det kräver en speciell teknik där man sitter ner och har en fot i släpande snön mesta tiden. Träningsvärken får man i rumpan och inte i benen!
Häng med ett halvvarv på Björbybanan utanför Karlstad. Fina förhållanden med lagom mycket snö och nollgradigt.
Om man skall ta en mc-tur på vintern är det viktigare än på sommaren att pricka in rätt ”väglag” och väder, men den här dagen lyckades vi (jag och David) verkligen pricka rätt. Det var en minusgrad och fantastiskt underlag att åka på. Synd att inte fler kunde hänga på för det var en fin tur.
Vi åkte ca 15 mil med uppehåll för fika i toppstugan vid Finnfallet.
Hoppas det blir någon mer sådan här åkning i vinter!
Här en filmsnutt:
Så var det dags för MC-mässa igen, den här gången i Älvsjö. Kändes som den var litet mindre i år, litet mindre folk, litet färre utställare – men trevlig ändå förstås.
I år fanns det några riktigt stora nyheter som jag ville se, framför allt KTM:s nya Adventure-hojar och BMW:s nya 1200 GS och de fanns på plats. Det är intressant att se hur stort intresset för stora äventyshojar har blivit. Touratechs monter fanns mitt i hallen och kändes nästan större än HD:s som var förpassad till ena hörnet. Ja, ja, trenderna kommer och går, men i det det här fallet tycker jag är en bra trend.
Funderar bara över alla som köper en 150tusenkronors äventyshoj och pimpar den för nästan lika mycket – hur många av dem kommer egentligen iväg på den där Afrikaresan? För mig är en sådan resa en dröm än så länge, men någon gång i framtiden kanske det blir av.
Den hoj jag kollade mest på var KTM 1190 Adventure R. Bestämde mig på stört för att köpa en sån – om ett par år. En grushoj med 150 hästar måste man ju bara ha! Enligt KTM:s representant lär det bli möjligheter till provkörning någon gång i vår när deras roadshow besöker stan. Ser fram mot det.
Japanerna hade få nyheter och de har ju legat lågt i flera år nu. Verkar som om det är Européerna som har initiativet när det gäller nyheter. På tal om nyheter, elhojar har ju varit ”på gång” ett tag nu, men det verkar inte hända så mycket. Snackade med en av KTM:s representanter och han sade att det är batterierna som inte håller måttet – därför har inte KTM:s Freeride-E lanserats ännu. Kollade dock litet på amerikanska elhojmärket Zero som hade både offroad- och landsvägsmodeller på plats och enligt ett faktablad så skulle någon av hojarna ha otroliga 200 km räckvidd. Tro´t den som vill! Med tanke på att jag kör min Husaberg ca 120 km innan lampan börjar lysa så verkar det ju ganska bra…
I övrigt kan nämnas att Husqvarnas nya hojar är snygga, att Ducatis är snyggast och Kawasakis fulast.
Här är några bilder:
Vi är som gjorda för varandra!
Så här har man dragit avgassystemet på nya 1190.
Min nya arbetsplats?
Motorcykel. Punkt.
Dåligt med snö men kallt väder har präglat de senaste veckorna. Idag var det litet mildare (ca 5 minusgrader) så vi åkte ut till Hynboholm där det finns en bana på en åker. Underlaget är mestadels is så det sladdade rätt bra. Särskilt bra sladdade det för mig som hade ett utslitet bakdäck.
Jag fick också möjlighet att testa crosskängorna med påskruvade glidsulor. Inte för att man hade någon nytta av dem på den här körningen – snarare kände man sig som Bambi på hal is så fort man klev av hojen – men sulorna satt i alla fall kvar. Skulle vara kul om det kom litet mer snö också så att man får chansen att testa snöspår.
Förutom jag var det Eje, Jonas och David som åkte på åkern.
Här en filmsnutt från dagen:
Efter att i stort sett varit borta från hojåkningen sedan i våras var det dags att testa litet enduro igen. Åkte ut till Björby där jag harvade runt på kortkorta banan ett tjugotal varv. Det var småisigt men lättkört och perfekt underlag för uppvärmning efter ett långt uppehåll.
Filmade litet, men det blev bara en väldigt kort snutt eftersom batteriet i kameran var slut.
Idag den 26 december har hojen fått vintersulor.
Att kränga kalla dubbdäck med korv i ett trångt garage framkallar en del svordomar, men nu är däcken monterade.
Hoppas att vintern håller i sig nu så att man kan börja åka hoj igen. 2012 var ett dåligt år för min del. Hoppas 2013 blir betydligt bättre! Om det är någon som har planer på åkning så hör av er.
Follow
