Min kompis Eje kom över en fin Suzuki GT380 häromveckan och idag var jag ute och kollade. Det är en 72:a som är riktigt fin för sin ålder och helt komplett dessutom. Startade gjorde den också så nu har han en fungerande veteran. 380:n är en trecylindrig tvåtaktare och ljudet är helt underbart. Trimmad Saab 2-takt (för er som vet hur det låter).
Härlig cykel och inte utan att man blir litet avundsjuk. Jag var nämligen erbjuden att köpa en likadan, men förnuftet segrade den här gången.
Ny datortomografi i torsdags och läkarbesök igår. Tydligen är skadan litet allvarligare än jag trodde – eller i alla fall litet mer komplicerad. Det är inte bara en spricka, utan en bit av benet i axelleden har gått av och flyttat sig ca en centimeter.
Läkarna hade funderat fram och tillbaka om det är operation eller konservativ behandling, dvs självläkning, som är bästa medicinen. Resultatet av funderingarna blev självläkning och fixering av vänsterarmen i tre veckor framåt, därefter skall jag börja med sjukgymnastik. Läkaren konstaterade torrt att enduro inte är detsamma som sjukgymnastik, så det lär dröja ett tag innan jag kan åka hoj överhuvudtaget och enduroträning får vänta ytterligare. Han tyckte nog att jag hade skött mig ganska dåligt efter de senaste skadorna.
Det får bli promenader istället för mc ett tag framöver. Om allt läker som det skall så skall det väl inte börja växa mossa på hojen i alla fall…
Just nu är det stillestånd på hojfronten och det kommer det att bli ett tag framöver.
Jag skadade mig ju i början av april och bröt nyckelbenet och då jag skulle premiäråka på bana igen i onsdags så gjorde jag en ny vurpa – om möjligt ännu klantigare än förra gången och jag landade på samma vänsteraxel som senast. Det gjorde jä***gt ont och till råga på allt hade jag publik till kraschen. Mörkade väl litet hur ont jag egentligen hade och tog mig ändå hem för (och på) egen maskin.
Trodde först inte att det var någon större skada skedd utan att axeln bara hoppat ur led och tillbaka igen, men på fredag var jag tvungen att åka in till akuten och där blev jag sittande hela dagen. Det blev både röntgen och datortomografi och efter att ha kollat bilderna kunde läkaren konstatera att jag hade en spricka i ”skålen” som ledkulan till axeln ligger mot. Det blir troligen operation till veckan. Vet inte om jag skall hoppas på operation eller ej… Om det får läka av sig självt så betyder det ju att skadan är ganska liten, men jag skulle tro att konvalecensen kommer att ta betydligt längre tid då – och man vill ju ut och åka… På måndag får jag besked.
När jag låg på backen den här gången slog mig för första gången tanken: ”Skall du verkligen hålla på med det här?” Kanske en naturlig tanke i den situationen för en överviktig 56-åring som tror han är yngre och vigare än han är. Tanken försvann dock ganska fort, men faktum är att jag aldrig kommit riktigt överens med Husan i enduropåret. Kände mig faktiskt säkrare på Superenduron. Å andra sidan var det ju ingen som förväntade sig att man skulle kunna hålla något högre tempo med den, men jag tog mig runt de flesta banor. På Husan tar jag mig naturligtvis runt, men man vill ju att det skall gå med någorlunda tempo också. Nåja, Husabergaren skall få hänga med ett tag till. När det blir dags att ta ut den i spåret igen skall nog fjädringen ha fått sig en ordentlig översyn. Tror att en stor del av den dåliga känslan med hojen finns där.
En annan bidragande orsak till att jag gick omkull den här gången var nog också att jag fortfarande kände av nyckelbensbrottet en del och var stel och otränad. Får försöka ta det litet lugnare i starten nästa gång.
Tjatade till mig en kopia på röntgenbilden av läkaren. Där syns både den gamla och nya skadan. Får hoppas på snabb operation och snabb läkning. Vill ju kunna komma igång med gräsklippningen 🙂
Här är röntgenbilden. Det var en dålig kopia så jag har fyllt i litet linjer. Överst kan man se det brutna nyckelbenet som läkt överlappande. Inget fel med det, det skall läka så. Under det kan man se den nya skadan (vid pilen). Hur de skall fixa till det på ortopeden vete tusan. Skruv, spik eller kanske lim?
Tog en tur på ca 20 mil på lördag eftermiddag. Åkte blandade vägar men en del var mer blandade än andra som ni kan se på den här filmsnutten:
Idag lördag den 12 maj jobbade jag med skogsplantering väster om Torsby och åkte hoj dit och tillbaka. Startade kl. 8 och var hemma igen vid 18-tiden. Lyckades skrapa ihop nästan 30 grusmil förutom det övriga kroppsarbetet. Det känns!
Åkte en del av vägarna i min tänkta rutt i september. Tyvärr kommer det upp mer och mer förbudsskyltar, bommar, mm. ute i skogen. Vet inte folk att grusåkning är kultur?!
Det blev en grustur på ca 25 mil den 1 maj. Vi som körde var Mathias och Robert på KTM 690 och så jag själv på en för dagen ”gruskittad” Husaberg. Gruskittad betyder i det här fallet sidoväskor med extra bensin och GPS på styret.
Vi körde till Borgvik, Nysäter, en sväng genom Glaskogen och sedan ner till Egenäs vid Östra Silen och tillbaka upp mot E18. Eftersom jag hade en tid att passa blev det transport på E18 de sista 7 milen. Tråkigt – särskilt på en Husa 570 – men det går…
Vägarna var fina och nysladdade på sina ställen, men det dammade rejält på de andra två. Det kanske var därför diket fick påhälsning 🙂
Här en filmsnutt från de djupa skogarna:
Nyckelbenet är inte tillräckligt läkt för enduro ännu, men en landsvägssväng är inga problem så när Triumph Center i Karlstad hade roadshow idag så passade jag på att åka dit och provköra den nyaste äventyrshojen från Triumph – 1200 Explorer.
Första känslan när jag drar iväg är att det är en mycket stor och tung hoj. Inte för att vikten märks särskilt mycket, men känslan är tung med den stora bulliga tanken och rutan långt fram. Och 259 kilo är ju tungt… Traction control var inställd på läge 2, vilket betyder att den begränsar effekten, men tillåter litet hjulspinn om jag nu skulle känna för det.
Körde ett varv runt Alstern som innebar både motorväg, krokig smal asfalt och en sväng på grus. Hojen är naturligtvis skön att köra som en nyutvecklad cykel skall vara och motorn drar starkt och rent från låga varv. Jag startade enkelt på fyran från ett rödljus och den drog utan att protestera från 35 km/tim på sexans växel. Den trecylindriga motorn har också ett gôtt ljud. Fjädringen kändes ganska fast, hålor i vägen märktes ganska väl och körställningen passade inte mig riktigt, men allt detta är ju justeringssaker. Något som också måste justeras om jag skulle köpa denna hoj är vindrutan som skapade ganska mycket turbulens.
Efter att ha kört några kilometer blev jag litet varmare i kläderna och farten ökade en aning. Man kunde kasta hojen ganska enkelt från sida till sida på krokig väg och när jag kom ut på gruset märktes det att man lätt blir fartblind i sadeln på en Explorer. Hjälpmedel som traction control och abs är jättebra säkerhetsutrustning, men jag tror också att de bidrar till att man också höjer farten ett snäpp. På större grusvägar går det helt klart att köra ruskigt fort med denna hoj. Stående körning funkar, men tanken är i vägen litet grand tycker jag. När man sedan kommer tillbaka ut på större och rakare vägar går hojen väldigt stabilt och vilsamt. Att den är kardandriven märks knappast alls. Det är bara när man tänker särskilt på det som vissa lastväxelreaktioner kan märkas av.
När provturen är slut kan man konstatera att det är en härlig äventyrscykel som Triumph tagit fram, men som sagt – den är tung, vilket den delar med Yamaha 1200 Superténéré (och den nya Honda 1200 som jag ännu inte har testat). Den är ganska lik Ténérén på många sätt, men jag tycker Yamahan andas litet mer offroad än Explorern. Det man minns mest efter att ha provkört Explorern är den fantastiska motorn, en känsla som jag också hade efter att ha testat Tiger 800.
Här är en film från provkörningen:
Efter Triumph drog jag iväg till Yamaha Center i förhoppning om att de skulle ha någon 660 Ténéré som demo, men de hade inte ens någon hemma i butiken. Jag har länge tyckt att 660 Ténérén är en snygg hoj med det rätta äventyrsstuket och eftersom jag går och kollar efter ett komplement till Husbergaren så kanske Yamahan kunde vara ett alternativ. Är ute efter något att åka grustouring med, att skjutsa på och kanske ta nån tur till Norge.
Någon Ténéré fanns alltså inte, men däremot hade de en 660R som demo och jag tog en sväng med den för att känna på motorn. Risken är ju att en 660 skulle kännas alltför slö efter att man kört SuperEnduro i flera år. Yamahan pinnade dock på ganska bra tycker jag, även om den inte på något sätt kan mäta sig med Triumphs trecylindriga motorer. Jag blev i alla fall inte avskräckt från en Yamaha 660 även om den vibrerade en del i högre fart. Undrar om hustrun skulle trivas bak på en 660 Ténéré?
Skadorna på kroppen och självförtroendet har börjat läka så smått och jag hoppas kunna börja åka hoj igen om någon vecka eller två. Även förtrytelsen över att jag inte kunde åka till Spanien efter påsk börjar lägga sig.
Kul hade det varit i vilket fall! Kolla den här filmen som Jonas lagt ut på Ängebäcks sida: http://www.angebackracing.se/film-2/
I skrivande stund skulle jag ha varit i Spanien och kört offroad med Dust Devils Adventure Tours, men det blev det inget av med. Istället sitter jag med en värkande axel som gör att det t.o.m. är svårt att skriva på datorn. Får hoppas att mina vänner nere på Solkusten har desto roligare…
Det som hände var att jag dumt nog åkte till Hynboholm för en träningsrunda inför Spanien i söndags och den turen slutade med ett brutet nyckelben och en allmänt blåslagen vänstersida. Dubbelt surt eftersom jag dels missade Spanien och dels eftersom det är nu som mc-säsongen drar igång på allvar.
Återbesök hos läkaren och röntgen på tisdag. Hoppas att allt läker som det skall och att uppehållet inte behöver bli alltför långt.
På fredag den 13:e drar jag och fem likasinnade till Spanska solkusten för tre dagars offroadåkande i bergen. Känns inte helt fel!
Vi flyger till Malaga och har köpt ett paket med Dustdevils Adventure Tours som ordnar offroadresor med guide. Arrangemanget liknar mina egna tredagarsturer till viss del, men här ingår också hojar (KTM 250 – 450) och naturligtvis får vi uppleva ett helt annat klimat och annorlunda natur.
Skall bli kul att bara åka med för en gångs skull! Rapport med bilder och förhoppningsvis en hel del film kommer.
Follow
