Kategori: Personlig utrustning

Har investerat i nya crosskängor och byxor.

Kängorna är ett par Sidi Crossfire SRS 2. Inte de billigaste precis, men jag har ett par Sidi sedan tidigare och de har hållit i drygt 12 år och och funkar fortfarande. Skall använda de gamla som vinterstövlar i fortsättningen. Sidi verkar vara bra kvalitet alltså och de nya sitter skönt. Körde premiärtur på Hynboholm med dem idag och när jag väl var ute i spåret så tänkte jag inte ens på att jag hade sprillans nya kängor på mig, vilket bör vara ett bra betyg.

Byxorna är Klim Dakar Pants. Mina tredje Dakar faktiskt. De sitter bra, har bra kvalitet och flera praktiska detaljer. Den här gången köpte jag ett par ”In The Boot Pant” för att slippa fladdrande byxben som fastnar i fotpinnarna.

Här är ett modefoto för nördar:

Nu har det gått en dryg månad sedan jag kraschade på septemberturen och kroppen har återhämtat sig skapligt. Var till och med ute på en lugn testtur förra helgen.
Förutom hjärnskakning och spruckna revben så blev ju också mina kläder och skydd förstörda. Hjälmen blev ordentligt tillbucklad, nackskyddet sprack och kläderna klipptes sönder i ambulansen och på sjukhuset. Dags att köpa nytt alltså! De här prylarna har jag köpt:

Hjälm: Shoei VXF-W. Dyr, men jag vill inte snåla när det gäller det viktigaste skyddet. Shoei sitter perfekt på mig och den här hjälmen är litet lättare än den gamla.
Nackskydd: Hittade ett begagnat Leatt Brace för 1500 på nätet. Åker aldrig utan nackskydd numera. Jag har ju bokstavligen fått märka att det gör nytta!
Byxor: Klim Dakar pants. Skönaste brallan.
Skyddsjacka: Köpte en Leatt 3df. Den här jackan är kompatibel med nackskyddet och är betydligt smidigare än den gamla Alpinestars skyddsjackan. Skydden är mjuka, men är gjorda i ett material som blir hårt och skyddar vid smällar. Kommer att använda den här i endurospåret. För grus- och landsväg kanske jag kompletterar med en skyddsjacka med hårda skydd.
Glasögon: Spy. Eftersom jag köpte en vit hjälm ville jag att glasögonen skulle ha litet färg.
Crosströja. Klim Mojave Jersey. Litet stil i spåret är väl tillåtet?

Efter allt som hänt mig de senaste åren börjar man trots allt fundera ibland – är det värt? Förutom diverse kroppsliga skador, operationer, ont här och där, ständig nystart med träning, oro bland anhöriga, krångel med sjukvård och försäkringsbolag, besök hos sjukgymnast, att man tar sjukvården i anspråk p.g.a. sin hobby, mm.., så är det ju dyrt också. I somras rasade ju motorn på min Husaberg med helrenovering som följd.

Mitt svar på frågan är att jag trots allt kommer att fortsätt åka hoj, men frågan är om man inte borde börja ta det lugnare… En liten endurohoj och en stor äventyrshoj i garaget kanske vore den perfekta mixen för en gubbe?

För mig är det viktigt att ha utrustning som sitter skönt och som jag kan lita på.  Här kommer litet info om de kläder och skydd som jag använder:

När man skall ge sig ut på en grustur eller bara ta en sväng till endurospåret så märker man verkligen att det är en materialsport man håller på med. Bara att få på sig alla kläder och skydd tar sin tid.  Så här kan det se ut för mig:

Börjar med understället som består av ett par Icebreaker underbyxor och tröja i Merinoull. Svindyra, men det bästa du kan ha närmast kroppen enligt mig. De är sköna mot kroppen och blir inte lika illaluktande som syntetkläder. Jag kör alltid med underställ, även när det är varmt ute. De här underkläderna funkar bra i de flesta temperaturer. Är det riktigt varmt använder jag en tunnare kortärmad tröja.

Sen kommer knäskydden. I mitt fall ett par Alpinestars Bionic. Rekommenderas inte! Inte för att jag tror de skyddar dåligt, utan för att de måste modifieras kraftigt om man skall använda dem tillsammans med crosskängor.  För mycket stoppning och för många remmar helt enkelt. När jag väl klippt av remmar och anpassat stoppningen sitter de ganska skönt.

Därefter på med byxorna – ett par Klim Dakar Pants. De bästa mc-byxor jag testat! Sköna att ha på och man blir väldigt rörlig i dem eftersom det inte är något som stränar och tar emot. Man blir en bättre förare med dessa!   

Stövlarna på. Ett par Sidi Flex Force som jag använt länge. Bekväma, skyddar bra, men har dåliga spännen. Man får se till att alltid ha reservspännen till hands. Eftersom Klim-byxorna har kardborre på baksidan av benen är det lätt tt sätta på/ta av stövlarna med byxorna på.

Är det inte väldigt varmt ute sätter jag på mig en vindtät halskrage som jag köpt på Handelsboden. Det är nödvändigt eftersom jag kör med nackskydd och inte har någon krage på jackan.

Nackskyddet Leatt Brace kommer sedan (beskrivs utförligare i särskild text). Jag använder alltid de medföljande strapsen så håller det sig på plats bättre.

Och därefter skyddsjackan, en Alpinestars Bionic. En mycket bekväm jacka. Man kan fästa bröstplattorna i midjebältet med kardborre, vilket är bra.

Och så på med ytterjackan. Har hittills använt en modifierad endurojacka, men den är inte särskilt varm, så jag har köpt en Troy Lee Designs Blais jacka från MX4ALL. Denna jacka har löstagbar krage och kan alltså användas tillsammans med nackskyddet. Snygg jacka med många fickor, ventilationsöppningar, mm. Den kan vrängas och transporteras som en midjeväska om man vill ta av den när det är varmt. Jackan jag köpte var storlek XL vilket passar bra över kroppen, men ärmarna är långa. En skön jacka som man känner sig mycket rörlig i.

Sen på med ryggsäcken. Har fått en Camelbak Octane som är en kombinerad ryggsäck och vattenbehållare (tre liter).

Slutligen på med hjälmen – i mitt fall en Shoei V-Moto – och handskarna och sedan iväg!

 

Leatt Brace nackskydd…   …och hur man klär sig med det 

Efter att ha skadat nacken mycket allvarligt i en olycka sommaren -08 bestämde jag mig för att alltid använda nackskydd vid mc-åkning i fortsättningen.

Det finns ju en del mjuka kragar på marknaden, men på senare tid har det också kommit några mer avancerade skydd – det mest kända av dem är Leatt Brace. Det är ett skydd som ligger på axlar/skuldror och som sägs förhindra nackskador och kompression av nacken genom att skyddet hindrar hjälmen (och därmed huvudet) från att röra sig alltför mycket framåt/bakåt/i sidled vid en olycka. Skyddet skall också skydda halskotpelaren från att tryckas ihop.

Jag har nu hunnit testa skyddet vid ett par säsonger och det största problemet är att det är ytterligare en pryl man måste sätta på sig innan man kan ge sig ut och köra. När man väl har fått det på sig så tänker man inte så mycket på det vid körning. Det är mest i vägkorsningar man märker av skyddet då det tar i när man vrider huvudet. Jag hoppas bara att jag aldrig någonsin behöver testa om det verkligen fungerar som det är tänkt vid en krasch…

Ett problem med Leatt Brace för oss vanliga svenska grusåkare är att kombinera skyddet med varma kläder. Om man kör cross och enbart behöver ha crosströja är det nog inget större problem, men nackskyddet är tänkt att vila mot axlar/skuldror på föraren och då blir det genast problem om man vill stänga jackan – och det vill man ju oftast här i Sverige. Så här gjorde jag (innan jag köpt mig en anpassad jacka):

Jag offrade en gammal endurojacka genom att klippa bort kragen + ytterligare material runt halsen. Öppningen blev nu lika stor som omkretsen på nackskyddet. Blixtlåset kapades också en bit.

Så här klär jag mig vid normalt och kallt väder:

Undertröja först naturligtvis, därefter en vindtät halskrage (från Handelsboden) och sedan Leatt Brace.