Nu har det gått en dryg månad sedan jag kraschade på septemberturen och kroppen har återhämtat sig skapligt. Var till och med ute på en lugn testtur förra helgen.
Förutom hjärnskakning och spruckna revben så blev ju också mina kläder och skydd förstörda. Hjälmen blev ordentligt tillbucklad, nackskyddet sprack och kläderna klipptes sönder i ambulansen och på sjukhuset. Dags att köpa nytt alltså! De här prylarna har jag köpt:
Hjälm: Shoei VXF-W. Dyr, men jag vill inte snåla när det gäller det viktigaste skyddet. Shoei sitter perfekt på mig och den här hjälmen är litet lättare än den gamla.
Nackskydd: Hittade ett begagnat Leatt Brace för 1500 på nätet. Åker aldrig utan nackskydd numera. Jag har ju bokstavligen fått märka att det gör nytta!
Byxor: Klim Dakar pants. Skönaste brallan.
Skyddsjacka: Köpte en Leatt 3df. Den här jackan är kompatibel med nackskyddet och är betydligt smidigare än den gamla Alpinestars skyddsjackan. Skydden är mjuka, men är gjorda i ett material som blir hårt och skyddar vid smällar. Kommer att använda den här i endurospåret. För grus- och landsväg kanske jag kompletterar med en skyddsjacka med hårda skydd.
Glasögon: Spy. Eftersom jag köpte en vit hjälm ville jag att glasögonen skulle ha litet färg.
Crosströja. Klim Mojave Jersey. Litet stil i spåret är väl tillåtet?
Efter allt som hänt mig de senaste åren börjar man trots allt fundera ibland – är det värt? Förutom diverse kroppsliga skador, operationer, ont här och där, ständig nystart med träning, oro bland anhöriga, krångel med sjukvård och försäkringsbolag, besök hos sjukgymnast, att man tar sjukvården i anspråk p.g.a. sin hobby, mm.., så är det ju dyrt också. I somras rasade ju motorn på min Husaberg med helrenovering som följd.
Mitt svar på frågan är att jag trots allt kommer att fortsätt åka hoj, men frågan är om man inte borde börja ta det lugnare… En liten endurohoj och en stor äventyrshoj i garaget kanske vore den perfekta mixen för en gubbe?
Follow