Dust Devils!

Den sjätte oktober lämnade jag och ett gäng andra gubbar (Eje, Nilsson, Royne, Åke, Patrick och Stefan) ett kallt Sverige och drog till Marbella i Spanien för några dagars hojåkning med Dust Devils Adventure Tours. Skönt att delta i en arrangerad tur för en gångs skull istället för att själv hålla i arrangemanget.

Vi landade på torsdag den sjätte, checkade in på hotellet och på fredag morgon blev vi hämtade av Dust Devils minibuss för transport ut till deras HQ i utkanten av Marbella. Väl framme blev det utprovning av utrustning och val av hoj. Det fanns ett antal KTM EXC 250 och 350 att välja mellan. För min del blev det en 350. Kände mig som hemma 🙂
Vädret var dock inte som hemma utan snarare som svensk högsommar. Vid briefingen innan vi drog iväg blev vi förmanade att dricka ordentligt. Vi blev också förmanade att inte fara iväg utför något av alla de stup som fanns – och om vi ändå var tvungna att fara över något stup så skulle vi helst lämna kvar hojen på vägen. Tonen var rå men hjärtlig…

Efter briefingen delades upp i två grupper, en engelsk med fyra deltagare och två guider och en svensk med oss sju svenskar plus två guider och sedan bar det iväg ut på bergsvägarna. Efter att ha kommit ut ur stan så blev det ganska snart små och steniga bergsvägar – och en del svårigheter faktiskt – åtminstone för dem i gruppen som var nybörjare på offroadhoj. Efter en rast fick guiderna lova att välja litet lättare vägar resten av dagen. Vid sextiden var vi tillbaka på hotellet i Marbella och en öl vid pool var inte helt fel…

På lördagen anslöt två nya engelsmän till vår grupp och dagens tema var lättåkt. Vi började med en hel del fina asfaltvägar och efter några timmar stannade vi för lunch. Vid lunchen beslöt vi att ordna om litet i grupperna och gjorde en svårare och en lättare grupp. Jag, Eje och Nilsson hängde med den svårare gruppen tillsammans med några engelsmän och en guide. Nu blev det litet mer teknisk åkning med en del branta backar. Kul! Dagen flöt på utan större incidenter och på kvällen var det dags för mig att lämna tillbaks hojen och utrustningen. De andra skulle åka en dag till men jag var tvungen att åka hem och jobba. Någon måste ju göra det också.

Planet lyfte halv sju på söndag morgon så det blev att gå upp tidigt. Kul hade det varit i alla fall och jag kommer gärna tillbaka!
Här är några bilder och ett par filmer:

img_08361
Vägarna såg kul ut redan från planet!
img_08371
Dust Devils HQ
img_08441
Min 350
img_08451
Mitt bakdäck – innan start dag 1 🙂

Provkörning av KTM 2017

Den 14 september hade GMC provkörning av 2017 års enduromodeller från KTM på endurobanan i Hynboholm. Tog mig dit och provkörde förstås. Började med 350 EXC-F, fortsatte med 250 EXC-F, 500 EXC-F Sixdays och slutade med 125 EXC. Vädret var torrt och sommarvarmt och banan var snustorr, så det var rejält löst och sandigt.

Hur var hojarna att köra då? Ja, så värst mycket hinner man förstås inte utvärdera efter ett halvt varv på KMX, men kul var det och jag får nog säga att den lägre vikten märktes. Hojarna kändes lättkörda även om fjädringen kändes som en gunghäst på någon av dem när jag satte mig på med mina drygt 100 kg inkl. utrustning.
Mest hemma kände jag mig på 250 och 350 fyrtakt. 500:an var också ganska lättkörd (hade effektläge 1 och traction control inkopplat), men 125 tvåtakt är nog inte min grej. Kommer säkert att byta upp mig om något år och då kommer man att stå inför ett av de största i-landsproblemen som finns: Skall man välja 250 eller 350?

Här är en filmsnutt:

Stôllryck till Stångebro

Har inte kört Stångebroslaget förut och vi brukar ju dessutom alltid vara bortresta vid den här tiden på året, men i år var vi hemma så varför inte testa? Slängde in en sen anmälan bara ett par dagar innan start och fick startnummer 415 i klass 11. Starttiden var 0800 på lördag morgon och eftersom jag inte planerat detta innan blev det att gå upp tidigt. 0245 på lördag morgon ringde klockan och 0310 rullade jag ut på gatan och drog iväg till Prästtomta utanför Linköping. Det var ju inte direkt någon trafik vid den här tiden och jag var framme i god tid, kunde äta frukost, lasta av och fixa i lugn och ro.
Med ett av de allra sista startnumren i klassen hamnade jag längst bak i startfållan och när starten gick var det bara att ta det lugnt och vänta på att trafiken skulle börja glesna. Man har ju hört talas om att Stångebro antingen är väldigt dammigt eller väldigt blött, men jag tror vi hade tur i år med en bana som var ganska ”lagom”. Banan är 2,2 mil lång och underlaget är mer varierat än på Gotland med både öppnare partier och en hel del skog. Litet mer enduro än Gotland också skulle jag vilja säga. En annan skillnad mot GGN är att här kör man bara två timmar mot Gotlands tre.
Första varvet gick väl skapligt, men det var hela tiden ganska mycket folk i banan. På andra varvet blev det mer öppet, men jag blev ganska trött efter ett tag. På tredje släppte dock tröttheten och jag fick bättre flyt. Tyvärr hände också det som ibland händer när man får flyt – en rejäl vurpa. Nästan uppe på en brant stenhäll släppte bakdäcket, jag kanade ner och hojen efter. Förlorade väl ca fem minuter på det här, men slog mig inte som tur var.
Kom i mål på 2,23 efter tre varv vilket innebar en 261:e plats av 345 i klassen. Känner mig väl någorlunda nöjd… Kanske får revanschera mig nästa år?

Direkt efter målgång drog jag direkt hem och var hemma halv tre på eftermiddagen. Totalt tog alltihop mindre än tolv timmar alltså. Nu hann jag ju klippa gräset också.  Somnade gott på kvällen sen…

Stångebro var en väldigt rolig tävling och ett jättestort arrangemang med 2540 anmälda och tävlingen körs fredag – söndag med olika starttid för de olika klasserna.

Här kommer en femminuters filmsnutt från första och andra varvet:

preppad_stangebro
2014 KTM 350 preppad inför slaget.

IMG_0754[1]
KTM var på plats med sina 2017-modeller. Mycket bättre än min -14 sade deras representant…

 

Kristi himmelsfärsturen 2016

Vi hade i alla fall tur med vädret…, ja med det mesta annat också på vår tur med AdventureBike Wermland på kristi himmelsfärdshelgen 2016. Det var samma gäng som förra året (nästan), nämligen Tobbe, Helena, Anders, Fredrik, Kjelle och jag. Bara två fattades.

Vädret var som sagt helt fantastiskt med nära nog sommarvärme från torsdag – söndag. Vi samlades på torsdag em. i golfrestaurangen i Kil och körde hela fredag och lördag. Första dagen blev en tur på västra sidan av Fryken med lunch på Kalasmakeriet i Gräsmark. Rekommenderas! Andra dagen körde vi på östra sidan av sjöarna upp Sunne där vi korsade sundet och fortsatte till Stöpafors och Tossebergsklätten där vi åt lunch på toppen. Nävgröt och fläsk. Passade nog de flesta.

Vi höll oss till större grusvägar största delen av tiden – fantastiskt fina på många håll.  Vägarna förbi Ängssjön – Borrsjön – Tiskaretjärn som kördes på fredag och vägarna förbi Humletorp och mot Gårdsjö som kördes på lördag t.ex. har jag kört många gånger, men de är alltid lika fina.

Vi hade alltså tur med vädret och vägarna var bra, men en del strul hade vi. På fredagen dök en av deltagarna på näsan på en tjälskadad väg med näsblod, litet blåmärken och en skrapad hoj som resultat. På hemvägen fick jag själv problem med min Varadero som slutade ladda. Det blev stopp med stendöd hoj. Deltagarna fick ta sig hem själva och för min del blev det att sätta mig på vägkanten och vänta på bärgning i form av hustru. På lördagen fick jag ta KTM:en istället o allt flöt på tills vi var nästa tillbaka då en litet väl lerig väg orsakade en vurpa för en annan deltagare. Denna gång utan blåmärken, men väl med ett krokigt kopplingshandtag och en sprucken motorkåpa. Vi tog oss dock hem utan problem ändå och med litet mek och kemisk metall blev hojen fixad.

Slutet gott trots allt. Om det blir fler turer får framtiden utvisa…

Skärmklipp 2016-05-14 18.02.11

Skärmklipp 2016-05-14 18.14.12Skärmklipp 2016-05-14 18.07.25

 

Provkörning nya Honda Africa Twin

Har varit ute till Hojgaraget och provkört nya Honda Africa Twin CRF1000.
Hojen jag fick låna var en blå-röd-vit med guldeloxerade fälgar – helt rätt färgsättning alltså! Dessutom hade den ett Termignoni slip-on, vilket gjorde den ännu snyggare. Den hade manuell låda, Traction Control och ABS.
Det är en fantastiskt kul hoj att köra, smal om midjan vid stående körning, fin fjädring och det starkaste intrycket är hur lätt den känns och hur lättkörd den är. När den är på rull känns den betydligt lättare än de dryga 200 kilo den väger och det är först när man skall baxa runt den för hand som man märker att den egentligen är ganska tung. Rutan kändes också ganska bra, visserligen blåste det en del runt huvudet i hög fart, men det var ingen jobbig turbulens som på Varaderon.
Fick inga möjligheter att testa offroad, men jag skulle tro att den funkar väldigt bra på grus och stigar.
Den här hojen skapade ett intensivt ha-begär. Skall dock vänta ett tag så får vi se. Skall provköra DCT-varianten också. Om något år kanske…?
Här är en filmsnutt från provkörningen:

Ögonblicksbild 2 (2016-04-01 20-22)

Gotland Grand National 2015 avklarat

Så var mitt första GGN avklarat! 5 varv blev det i debuten och det måste man ju vara nöjd med. Lika många varv klarade min likaledes debuterande kompis Kim (och han slog mig faktiskt med några minuter totalt). Vi hade bra flyt med det mesta på den här resan och vi har redan börjat snacka om en repris nästa år. Skall försöka lura med oss några fler bara.
Vi åkte färja från Nynäshamn på fredag middag, landade i Visby på eftermiddagen och drog direkt till Tofta för incheckning och besiktning. När man kommer fram slås man av hur stort detta arrangemang är. Depån är gigantisk med en skog av skåpbilar, släpkärror, bilar, motorcyklar, tält – och folk förstås. Det gäller att komma ihåg var man parkerat.
Efter besiktning lastade vi hojarna igen och drog tillbaka till Visby för mat och sömn. Somnade före 22 på kvällen.
På lördag morgon drog vi tillbaks mot depån och hamnade i en jättekö. Hann dock fram i tid, bar ut bensin till tankslingan, lastade ur, satte på oss utrustningen och drog ut till starten.
Organisationen är imponerande och fungerade prickfritt och när vi kom fram till starten var det lätt att hitta sin plats i ledet. Min klass (klass 7 – gubbklassen) fanns i första startgruppen 0900, så jag stod ganska långt fram. Det var en häftig känsla att stå i starten tillsammans med långt över 1000 hojar och vänta på grönt ljus!
GGN är ju känt för sin lervälling, men årets tävling var den torraste någonsin och när starten gick och alla dånade iväg så blev det snabbt svårt att se p.g.a. damm – inte vad man väntat sig på GGN precis.
Första varvet var till stora delar en enda lång kö, men det lättade efter hand. Banan var inte svår, men ändå ganska tröttande p.g.a. alla stalp och eftersom underlaget var så hårt. Fick till ett skapligt flyt, men det var svårt att hitta sin egen rytm ibland eftersom det var så mycket hojar i spåret hela tiden.
På tredje varvet gick jag i depå och tankade och när jag gick ut på fjärde varvet insåg jag att det gällde att höja tempot om jag skulle hinna med ett femte också. Passerade varvningen klockan 11.59.37 och var ute på varv fem. Bra flyt alltså! Nu tog jag det lugnare och stannade en stund för vatten- och energiintag. Gick i mål på 3.48 efter fem varv och det får väl ses som godkänt i debuten. Hade alltså kört i nästan 4 timmar och det kändes i kroppen, men jag var inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Träningen i år har gjort nytta, men det vi måste träna mer på är nog att hålla uppe tempot. Det har varit mer brôtenduro än crossliknande på träningen så här långt.
Det blev inget filmat under racet. Glömde montera kameran och det var kanske lika bra det, då hade man sak mindre att hålla ordning på. Några bilder blev det dock:

IMG_0550[1]
På väg till incheckning på fredag em. Fint väder i slutet av oktober…

IMG_0552[1]

IMG_0557[1]

Urlastat i depån

IMG_0561[1]

Kim med bister min i kön till besiktningen.

IMG_0567[1]

Nöjd hoj efter racet…

IMG_0572[1]

…och två nöjda förare.

GGN närmar sig!

Nu är det bara några dagar kvar tills vi (Kim Johansson och jag) drar iväg till Visby för vårt första Gotland Grand National. Själv har jag varit anmäld flera gånger, men aldrig kommit iväg eftersom antingen hojen eller jag själv varit sönder. Den här gången ser det i alla fall ut att gå vägen. Vi har tränat rätt bra, anmälan är gjord, färjan bokad, rum fixat, tävlingslicens klar… Något kommer man säkert att ha glömt, men vi känner oss ändå väl förberedda.
Under helgen har jag preppat hojen så den skall förhoppningsvis funka också. Nya Michelin S12-or med mousse är monterade, fjädringen servad, alla skruvar åtdragna, osv.
Nu återstår att packa alla kläder och skydd också. Vilken materielsport detta är! Pricken över i är nog ändå de designade nummerdekalerna.
Kolla på SVT sport som kommer att direktsända GGN på lördag den 24/10. Starten går 09.00. Heja på nummer 1558 (och på Kim som har nummer 2540)!

IMG_0548[1]

IMG_0547[1]

Elgjagd med Klub Ténéré Danmark

Lördag den 19 september var Klub Ténéré från Danmark här igen och körde sin traditionella ”Elgjagd” och jag hängde med och guidade en 30-milarunda. Vi startade vid Skogsgården i Mårbacken väster om Torsby och körde ner till Kil där vi åt lunch och sedan tillbaks igen.
Det hade regnat kraftigt under veckan, men  på lördagen var det kanonväder med sol och uppåt 15-20 grader mitt på dan. Behöver jag säga att vägarna var helt perfekta (åtminstone för oss som gillar vattenpölar)?
Vi var 9 pers som körde och allt flöt på bra förutom för ett par punkteringar. Trevligt folk och duktiga chaufförer de här danskarna. Att åka grus i Värmland är verkligen att hygge sig!
Själv körde jag hojen upp till start och sedan hem igen på kvällen. 52 mil blev det. Ett bra träningspass inför kommande GGN!
Här är ett filmklipp och några bilder:

vlcsnap-2015-09-20-19h21m21s847
Samling vid Skogsgården
vlcsnap-2015-09-20-19h11m20s608
950 SE. Inte utan att man saknar den på grusvägarna ibland. 350:n kan bli litet trött på större vägar.
vlcsnap-2015-09-20-19h24m18s888
Gôtt!
vlcsnap-2015-09-20-19h27m39s994
Cockpit på touringhojen KTM 350.
vlcsnap-2015-09-20-19h27m51s810
Punkalagning.
vlcsnap-2015-09-20-19h30m06s072
Torp i förgrunden och två KTM 950 i backspegeln.