Det har blivit en hel del enduroåkning på senaste tiden. Roligaste motionsformen som finns!
Idag var jag och Kim Johansson ute på Björbybanan och körde ett par varv. Det var perfekt väder med ca 15C och sol och i banan var det gott om vattenpölar och lera, vilket vi pojkar alltid tycker är kul.
Kim pustar ut i depån efter långvarvet.
Tennisbollarna? Ja, KTM är ju så vanliga att man måste märka ut sin egen på något sätt…
Den 30 juli var det dags för en traditionell grustur. Det var ett tag sedan.
Vi var fem pers (Gribbe, Andreas, Eje, Nilsson och jag) som drog iväg uppåt Fryksdalen. Körde västra sidan uppåt, tankade i Sunne och drog vidare mot Gräsmark. När vi kom ner från skogen norr om Gräsmark blev det litet besvärligare än jag hade tänkt för här hade en tromb dragit fram och det låg träd kors och tvärs över vägen på flera ställen, men vi tog oss fram. Vi stannade till vid Grässjön där Eje och Nilsson valde att lägga sig på beachen medan vi övriga tre drog vidare mot Torsby.
I Torsby åt vi lunch och betraktade trafiken, vilket var ett nöje som vanligt. Det senaste bland dem som cruisar runt torget är tydligen att få sina dieslar att ryka så mycket som möjligt…
Efter lunchen drog vi en sväng norr om Torsby och sedan söderut igen på östra sidan av Fryken. Hittade några riktigt trevliga nya sträckor (det är väl sådant som kallas kvalitetsutveckling?) att lägga in i kommande turer, men dessa är nog inget inför höstens tur där några stor-BMW GS skall med.
Vi kom hem till slut utan större missöden och det hade blivit ett rejält träningspass. 35,4 mil och 6,6 timmars aktiv körning stod trippen på. Kul!
Andreas och Gribbe poserar längs Vargåsensträckan.
Vid Kristi himmelsfärdshelgen i slutet av maj är det dags för en ny körning med AdventureBike Wermland. Det blir två heldagar grusåka med ett gäng från Örebro. Eventuellt kommer vi att åka bortåt Glaskogen den ena dagen.
Det var länge sedan jag åkte i de här trakterna så idag tog jag en ledig dag och åkte runt och kollade på en del av vägarna. Alla är inte lämpliga varaderovägar, men på många av dem funkar Hondan ganska bra. Måste få på bättre däck bara. På körningen i slutet av maj blir dock KTM som gäller för min del.
32 mil blev det totalt idag varav de flesta på grus.
Snygg portal.
Fikapaus i Granmon, Glaskogen.
Lunch i Sandaholm.
Nu har Björbybanan öppnat för barmarkssäsongen. Testade ett par halvvarv. Det var stenigt, blött och jävligt som det skall vara på Björby. På den här banan märks skillnaden mellan 570 och 350 tydligt – till 350:s fördel.
Idag tog jag en 20-milasväng med Varaderon. Första riktiga provturen. Det blev mest asfalt, men även en del grusvägar.
Måste säga att hojen går riktigt bra – särskilt med tanke på att det är en årsmodell -00 och att den har gått 7500 mil. Den går bra i motorn, det är inget skrammel och den känns riktigt snabb. Allra mest nöjd är jag med fjädringen. Det sitter ju en Öhlinare bak och även framfjädringen känns bra. Hojen är bekväm och det känns ovant att ha sådan lyx som vindskydd, blinkers, mm. efter att ha kört enbart endurohojar ett tag.
Den funkar på grusväg också, men det är ju inget man grusbusar med så som man kan göra på en lättare hoj. Det gäller nog att hålla sig en bit innanför gränserna på grusvägen. Skulle tro att den kan vara svår att hämta hem om det börjar gå brett. Den är ju väldigt stor och klumpig jämfört med andra hojar jag haft, men den skall ju också användas på ett annat sätt.
Nu väntar montering av nya fotpinnar, hasplåt och bättre däck. Något jag också skulle vilja fixa är att minska turbulensen runt hjälmen i hög fart. Skall försöka göra något med den del av rutan jag kapat av. Skulle också vilja ha en sjätte växel, men det är nog svårare att fixa…
På sådana här vägar passar Varaderon prefekt!
Idag den 13 april blev det en traditionell grustur tillsammans med Eje och Sven-Olov. Rena gubbmaffian alltså!
Vi utgick från Sven-Olovs stuga i V. Ämtervik och åkte runt ett par timmar i området kring Fryksdalshöjden. Vi åkte en hel del vägar som var nya för mig. Kul!
Det här var första riktiga grusturen för i år och den första på 350:n. Kan konstatera att den funkar utmärkt på grusvägen.
Gubbmaffia var ordet.
Så var det dags att testa 350:n i Hynboholmsbanan. Det var fantastiskt fint väder idag. 10 plusgrader och sol och i banan var det rena sommarunderlaget – och detta den 9 mars!
Hur var hojen att köra då?
Ja, det märks direkt man startar att den är lättare än 570:n och har en motor som är betydligt snällare i endurobanan. Jag kommer förmodligen att kunna köra litet snabbare med den här och bli mindre trött. Idag blev jag dock inte mindre trött. Det var gôrjobbigt att köra i lössanden i Hynbohom och det känns att konditionen inte är på topp. Jag tränar en del på gym, men det hjälper nog inte mycket i den här sporten tyvärr. Dessutom är jag är ju van att köra med Rekluse och det var litet ovant att vara utan den. Jag kommer montera Rekluse på den här också så fort som möjligt. Dessutom planerar jag en del annan gubbutrustning som lågsadel och kanske på sikt en styrdämpare.
Motorn på 350:n är mycket snällare i botten än Husan samtidigt som den känns mer rejsig och varvvillig. Det blir nog bra det här när jag vant mig och skaffat mig bättre kondition…
+ 4 grader och duggregn mitt i februari är inte mycket till vinterväder. Tog mig ändå ut till Björbybanan idag och körde ett tiotal kortkorta varv. Kul om man gillar dypölar – och det gör man ju!
Så här såg det ut längs banan:
Efter en månad med mildväder är vintern tillbaka och det var dags att testa endurospåret igen.
Idag var Börbybanan extra svårkörd med lös snö men dåligt med ”fotstöd” och massor av blöthålor under snön. Jobbigt var det, men det är väl det som är meningen?
Husan blev snorig om näsan,
och skitig i baken,
och bromsarna frös ihop.
Hojen har stått på dubbdäck och väntat på vinterväder i ett par veckor nu och idag vräkte snön ner, så det blev en sväng till Björbybanan.
Kul att vintern är här – hoppas bara att den stannar…
Trots rejält snöväder var det en hel del folk ute på banan.
Follow
