Var på Björby den 26 februari och körde ett par varv tillsammans med Eje och Nilsson.
Trots att almanackan säger vinter var det sol, flera plusgrader och nästan barmark på stora delar av banan.
Här är en film från valda delar av helvarvet:
Kategori: MC-turer
Follow
Isåkning den 12 februari 2012
Strålande sol, ett par minusgrader och någon centimeter nysnö är en bra ursäkt för att idka litet motoriserat friluftsliv på isen. Åkte ut till Hyn och där samsades skridskoåkare, fruar, hundar, motorcyklar och bilar med varandra under några timmar på söndagen.
Vi var ett gäng hojar som både körde fritt på isen och på den uppgjorda banan. Kolla filmen nedan om ni vill se exempel på hur man inte skall köra. Får skylla på att dubbarna börjar bli rejält slitna…
Isåkning den 15 januari
Efter att vi haft en ganska dålig vinter hittills så hade det ialla fall frusit så pass att man kunde göra ispremiär 2012.
Det var fantastiskt kul och Husan gick som en dröm på isen. Nu är vintersäsongen äntligen igång!
Adventsgrus 2011
Första advent, +10 och en blek sol. Passade på att åka litet grusväg och hittade flera fina vägar som jag aldrig kört förut. Tyvärr slutade de flesta i en vändplan eller också försvann de bara i tomma intet. Inte riktigt läge att chansa när man åker själv och det är ljust ett par timmar mitt på dagen. Kul vad det i alla fall!
Handskydd och backspegel monterade. Gör landsvägsåkningen litet trevligare.
Kompledigt!
Idag tog jag ledigt från jobbet på förmiddagen och drog ut på en drygt 20 mil lång grustur alldeles på egen hand. Milt väder, vindstilla och perfekta vägar!
Ett bra sätt att slösa på energi samtidigt som man laddar sina egna batterier.
Enduro i Hynboholm lördag den 29 oktober 2011
Idag blev det några varv i endurobanan i Hynboholm.
Hade ställt om kompression och returdämpning till ”komfort” vilket gjorde fjädringen betydligt mjukare. Hojen blev lättare att köra samtidigt som jag börjar vänja mig vid den så smått. Det är dock långt kvar innan det går någorlunda fort i spåret. Till det krävs många träningstimmar, men det får jag väl stå ut med…
Massor av folk var det som körde idag. Kul!
Grusåkning den 22 oktober
Nu har man fått testa Husan på grus också. Det blev en sväng på ca 20 mil uppåt Sunne och tillbaka idag. Vi var fem stycken som utnyttjade det milda höstvädret till litet grusbus. Tråkigare kan man ha.
Det var en trevlig tur utan större incidenter och dessutom träffade vi på trevligt folk ute i skogen! På en av de mindre sträckorna mitt ute i obygden hade två gubbar (ja jag vet, jag är gubbe själv…) som röjde skog fällt några smågranar över vägen så den var spärrad. Snabbt var de framme och sågade av en lagom bit så att vi kunde åka vidare. Kul att träffa sådant folk i motsats till alla sura man stöter på!
Hur funkade 570:n på grus då? Jodå, helt ok får man väl säga. Jämfört med SuperEnduron så är förstås den här hojen betydligt mera lätthanterlig när det blir riktigt små och knixiga vägar. Främst märks det på att man kan bromsa senare och gå in i böjarna med högre fart. Det är ju inte lika många kilo som skall hanteras.
Fjädringen är också bättre och motorn är rappare och effekten mer ”direkt”. Man kör fortare på små slingriga grusvägar helt enkelt. På litet större vägar är dock SE:n det bättre valet. SuperEnduron är ju en större cykel och man sitter litet rymligare. Den är också stabilare i hög fart på löst underlag.
Testade olika mappningar på Husan och i advanced-läget som jag körde med på slutet är den helt enkelt grymt snabb – och rolig!
Har ju inte hunnit modifiera något på Husabergaren ännu och det är en del som måste fixas för att den skall funka fullt ut på gruset:
– Hjulen måste balanseras. Det sitter lås fram och bak vilket gör den olidlig att köra längre sträckor på större vägar.
– Styret skall framåt en bit och upp ca 10mm.
– Backspegel är ett måste när man åker i grupp och i trafiken.
– Utväxlingen måste ändras med ett mindre bakdrev. Nu är den drevad för enduro.
– Handskydd skall monteras.
– Blinkers åker nog också på.
– Gasrullen skall bytas mot en throttle cam med mildare utväxling. Som det är nu så riskerar man att hamna i omloppsbana om det är skumpigt och man råkar ge gas där det inte var meningen.
– Styrdämpare står på önskelistan inför framtiden.
Tuff körning kräver softare mappning. På 690:n sitter mapswitchen under sadeln.
Testkörning
Var ute och testkörde Husan för första gången igår. Eftersom jag väntar på reg-plåten så blev det släpkärra ut till Hynboholm.
Litet tuff start kanske (för mig alltså – inte hojen) att köra ut i endurospåret innan man kört den mer än runt några kvarter i ett industriområde innan.
Första intrycket av 570:n i endurospåret är: BRUTAL. Superenduron känns from som ett lamm i jämförelse med en här hojen, så det blev ett jobbigt första varv. Det var ju dessutom en månad sedan jag körde hoj. Ändå var map-switchen i fegisläget…
Körde några varv i både endurospåret och crossbanan. Totalt blev det 1,5 tim effektiv tid och just nu känner jag mig ganska mörbultad i kroppen.
Mina intryck efter första dagen:
– Massor av effekt (är det för mycket?)
– Hojen känns oerhört lätt att svänga i tighta kurvor.
– Fantastisk fjädring. Första timmen tänkte jag inte ens på fjädringen, den bara fanns där. Har inte skruvat något än och vet inte ens hur den är inställd just nu.
– Man blir bortskämd med Rekluse (som jag har på 950:n). Blir att montera en på Husan också. På 570:n är det helt nödvändigt om man skall köra i skogen känns det som.
– Har ju styrdämpare på 950:n och kanske skulle jag vilja ha en på Husan också. Måste dock testa mer först.
– Styret skall upp och reglagen ställas in litet bättre.
– Map-switchen är jag litet besviken på. Tyckte inte att det var någon större skillnad mellan lägena.
– Underbar motor och dessutom relativt vibrationsfri. Det skall inte var några problem att lägga transportmil med den här hojen.
– Den skall bli oerhört kul att testa på litet snabb gruskörning!
Touring…
Har satt på landsvägshjulen på SE:n och avverkade ett drygt 60-tal mil på blandat underlag under sista semesterveckan. Har också monterat ”baktanken” efter att ha förbättrat fästena på den sedan förra året. Ville kolla om den funkade ihop med vakuumpumpen och det gjorde den. 23 liter känns bra att kunna fylla i SE:n eftersom den drar en del soppa. Extratanken är inte snygg, men den är praktisk och lätt att montera av/på.
Touringsväng med spänning
Första semesterdagen tänkte jag fira med en mc-tur ner till Uddevalla och Bokenäsets Motorpark. Har länge varit sugen på att testa Quantyas elcrossar och det kan man göra där.
Nu var det på vippen att det inte blev mer än en kopp kaffe i Grums, för redan på Sörmon märkte jag att hojen gick ovanligt varm och i Grums lyste varningslampor! Efter en nerkylningspaus var det bara att vända hem igen. Jag fruktade det värsta = trasig vattenpump eller kylare. Väl hemma rev jag av tanken och kunde konstatera att det ”bara” var en kylarslang som läckte. Med hjälp av litet silikonpackning på tub så var problemet löst och jag drog söderut igen.
Nu var jag ju kraftigt försenad, men humöret blev litet bättre när de fina grusvägarna neråt Edsleskog och den krokiga asfalten innan Håverud dök upp på GPS:en.
Väl framme i Uddevalla tankade jag hojen med bensin och mig själv med skräpmat och begav mig till Bokenäset där jag blev mycket väl omhändertagen av Martin Dygd som driver stället.
Efter en kort genomgång var det dags att ge sig ut och åka. Quantya-hojarna är litet mindre och nättare än en vanlig cross och har 19 tums framhjul. Att som jag kliva direkt från SuperEnduron till elhojen förstärker intrycket om man säger så…
En kille som hette Sebastian hängde med ut till banan som låg några hundra meter därifrån. Det är han som har fotat. Väl ute vid banan fick jag några förmanande ord och Sebastian åkte före i ett par varv. Sedan fick jag gasa bäst jag ville.
När man startar Quantyan vrider man på tändningsnyckeln och inget händer, men man måste vara aktsam med ”gasen” för så fort man rör den så bär det iväg – så gott som ljudlöst. Hojen har två effektlägen – låg- och högeffekt. På lågeffektläget var den väldigt lättkörd och jag kan tänka mig att man kan vara rätt snabb i endurospåret med den här hojen eftersom den är så lätt och samtidigt snäll. På högeffektläget var den skapligt snabb och det var det läget jag använde mest på crossbanan.
Jag malde på i crossbanan i ca 40 minuter och körde halva tiden med en hoj med fotbroms och halva med den andra hojen som hade bakbromsen till vänster på styret. Den senare varianten körde jag snabbare med och det hade gått ändå bättre om det varit litet mer bett i bakbromsen.
Quantyan gick riktigt bra och den var kul att köra. Det kändes märkligt att motorn knappt hördes förutom ett tyst vinande. Det som hördes mest var gnirk från fjädring och bromsar (och ljudet av bilarna på vägen bredvid).
Efter att ha kört klart på crossbanan drack vi kaffe och sedan drog jag ut på en endurosväng i skogen tillsammans med Martin och en av hans kompisar. Måste säga att det var på skogsstigen som hojen var allra roligast. Den var lättkörd och tyst och om man möter en joggare (som vi gjorde) så är det bara att stanna och motorn stannar den också. Vrid på gasen och du är iväg igen!
Martin är generalagent för Quantya och priset för en hoj är ca 100 000. Mycket pengar, men driftskostnaderna är ju väldigt låga.
Jag tror att den här typen av fordon har framtiden för sig – särskilt om några år när batteriutvecklingen kommit ännu längre. Med ett reservbatteri i bilen så kan man köra sig ganska trött ute på banan och inte behöver man byta olja och luftfilter när man kommer hem heller…
När jag kört klart drog jag hemåt via Munkedal och Dals-Ed. Fina asfaltvägar!
Väl hemma hade jag avverkat 52 mil + ca en timme på elhojarna. Semester var det…