Förra året åkte jag GGN för första gången. Det var det torraste loppet i historien och det dammade friskt i starten. Årets tävling var desto blötare. Det hade kommit 50-60 mm regn på Gotland under veckan innan och det märktes.
Vi var ett gäng från klubben som åkte över och tävlade. Jag reste tillsammans med Staffan och Leif som också körde och Tommy som var medhjälpare. Staffan körde GGN för första gången (och blev sugen på att köra fler).
Tävlingen gick väl skapligt för mig, men helt nöjd är jag inte. Fick aldrig till något riktigt flyt. Tycker det är svårt när man har förare omkring sig hela tiden – och i år var det ju rekordmånga deltagare. Uthålligheten har jag, men farten saknas. Körde fyra varv och det får man väl vara nöjd med under de omständigheter som rådde den här gången, för det var betydligt mer svårkört än förra året. Surhålet vid Allhage myr fick stängas av efter ett par varv och i hästskon var det rena kaoset på slutet. Kommentatorn på SVT sade att han aldrig tidigare sett en sådan röra. Själv körde jag upp på kanten framför publikens fötter för att ta mig förbi på sista varvet.
Förutom att årets GGN var tuffare att köra än i fjol så gjorde jag ett antal vurpor, varav de flesta inte var mitt fel utan jag blev påkörd av stressade förare. Första kraschen kan ni se i filmen nedan. Sista kraschen kom efter uthoppet på sista varvet, strax innan målgång. Det var en förare som studsade snett i stalpen och körde på mig från sidan. När vi låg där och sprattlade ropade han: ”Hur gick det? Hur gick det!?” ”Hur gick det själv?” sade jag. Hans cykel låg längst ner, själv låg han ovanpå med min hoj över sig. Själv låg jag överst i högen och klarade mig bra – och det gjorde han också som tur var.
Får se om det blir Gotland nästa år också. Är inte säker, det är trots allt ett projekt att ta sig ända dit för att köra, men vem vet – om ett halvår kanske man är sugen igen och anmäler sig…?
Här är en kortfilm från första varvet:
Follow