Idag den 26 april fick jag möjlighet att provköra en hoj som jag väntat länge på att få testa – KTM 1190 Adventure. Det var inte R-versionen utan den ”vanliga” 1190 Adv. som är litet mer landsvägsanpassad med 19″ framhjul och litet mindre fjädringsväg.
Det var en demohoj från GMC som jag testade och jag fick möjlighet att vara ute ca trekvart. Körde uppåt Alster på krokiga asfaltvägar, körde några km på grus och sedan tillbaka till Karlstad på 63:an.
Eftersom jag körde ut till GMC på min egen Husaberg var första intrycket av 1190:n när jag rullade iväg att den var både tung och trög att svänga och det kändes som att sitta i en soffa, men den här känslan berodde förstås på att jag klev direkt ombord på 1190:n från en hög och vinglig endurohoj. Efter några km kändes den varken trög eller tung!
Jag körde ut från stan och tog den smala asfaltvägen från Kronoparken ut till Alster. Farten ökade och nu kändes hojen både lättsvängd och bekväm, men framför allt var den snabb! Jag hade mappningen inställd på Street vilken innebär full effekt (150 hk), men med litet lugnare effektleverans och diverse elektroniska hjälpsystem inkopplade.
Den här vägen har jag åkt ett antal gånger, men nu tyckte jag att vägen blivit väldigt stötig och gropig. Visserligen är det tjällossning, men ändå. Förklaringen fick jag när jag råkade titta på hastighetsmätaren. Fartblindhet var det… För det var definitivt inget fel på KTM:ens fjädring. Så som den var inställd när jag körde kändes den väldigt bekväm och små ojämnheter i vägen svalde den bra. Det går att ställa in fjädringen i ett antal lägen, men jag ändrade inte på något på den här turen.
När jag kommit upp till Alster ändrade jag mappning från Street till offroad och körde norrut på en liten grusväg. Det var tjällossning och mjukt och spårigt på vissa ställen men färden var helt odramatisk trots släta landsvägsdäck. Vågade inte testa några gränser förstås, men hojen kändes bra på grus. Offroadläget reducerar effekten till 100 hk och den blir allmänt lugnare att köra. Kändes ungefär som min gamla SuperEnduro – så lugn och slö blev den 🙂
Att stå och köra kändes bra, men man måste förstås ställa in styre, reglage, mm. för att det skall bli helt ok. Gummit åker av fotpinnarna också. När man kör stående känns hojen smal om midjan, men det märks att den har en fet tank när man sitter och kör. Enda anmärkningen var att jag tyckte hälarna tog i passagerarfotpinnarna när man stod upp, men jag tycker ju om att stå på tå och köra.
När jag åkte tillbaka till stan så satte jag mappningen på Sport och den blev en ren sporthoj! Det går att stänga av alla begränsningar, men det tordes jag inte. Tror nog att man skall vara en väldigt duktig förare och hålla till på bana i så fall.
Kom tillbaka till GMC precis när de stängde och kunde köra in hojen direkt i hallen. Tack för provturen Martin och Göran!
Skall man sammanfatta mina intryck så är det förstås motorn som sticker ut. Den är helt otrolig samtidigt som hojen kändes lättkörd. Jag är van starka hojar efter att ha haft en 950 SuperEnduro (och nu Husaberg 570), men det här var någonting extra. Skulle jag tänka mig att köpa en? Ja, utan tvekan, men först skall jag provköra R-versionen och sedan blir det att vänta något år eller två – sedan kanske… Enda funderingen: Är det för mycket effekt? Skulle tro att om jag köpte en 1190R så skulle det åka på andra däck och 100-hk läget skulle gälla för det mesta och då kanske en 990 duger lika bra. Eller…?
Här kommer en filmsnutt från provkörningen:
Follow