I höstas var jag ju tvungen att lämna walk-over som färdledare p.g.a. skada, men nu är det (nästan) full fart igen och arrangemanget kunde gå av stapeln som planerat.
Konceptet var detsamma som i höstas och jag tycker vi har hittat formerna på ett bra sätt. Det praktiska runt omkring funkar fint, mycket tack vare bra mottagande på Kils Golfklubb. Särskilt måste mat och service i restaurangen omnämnas. Tack Karin Sohl med personal!
Sju åkare deltog förutom jag själv. En deltagare fick förhinder i sista stund, men istället hade vi ett par ”gäståkare” med. Vi hade tre mycket bra åkdagar med fint väder och minst sagt varierande körning. Här kommer en liten rapport:
Dag 1 – torsdag den 14 maj
Första dagen åkte vi liksom tidigare västerut och körde via Nysäter upp till Stömne, genom Glaskogen, stannade till för lunch i Sandaholm och fortsatte sedan en sväng söderut längs sjön Östra Silen och efter en sväng in i norra Dalsland tillbaka norrut via Svanskog och Nysäter. I Svanskog fick de som ville testa litet endurospår. Allt flöt på utan större incidenter och vägarna var kanonfina efter att det regnat litet natten innan. Vid 17.30-tiden var vi tillbaka i Kil efter en 8 timmars dagstur. Full arbetsdag alltså!
Dag 2 – fredag den 15 maj
Idag bar det iväg norrut runt Frykensjöarna. Dagens ”gäståkare” var dakarföraren Henrik Rahm på en 990 Adventure. Han skulle hålla föredrag på GMC på lördagen så han ville väl få inspiration och framför allt ville han nog att hojen skulle se autentiskt skitig ut, vilket han lyckades med.
Vi körde via Frykerud, Renstad och Ämtervik till Sunne där vi hade det första tankstoppet. Strax innan Sunne blev vi stoppade i en poliskontroll och alla fick blåsa. Eftersom ingen var onykter var det bara att åka vidare. Obefintliga blinkers och bortvibrerade nummerplåtar struntade de i och det var ju bra. Våra norska vänner var nog litet förvånade över hur snälla våra svenska konstaplar var. Efter Sunne bar det över Höjden ner till Gräsmark, sandvägar, Lönnhöjden och vidare mot Torsby via Gustafsdal och Grundsjön. Här finns några av turens allra bästa vägar! I Torsby tog vi en lunchpaus på torget och betraktade storögt folklivet. Några av våra storstadsvänner tyckte att det var tur att deras barn inte behövde växa upp där…
Färden gick vidare längs kända rallyvägar söderut och efter några mil var det meningen att vi skulle åka en litet besvärligare sträcka, fullt körbar men ändå litet av en utmaning med storhojar. Anslutningen till den här ”vägen” är litet bökig och när jag fick se en traktorväg som gick uppåt berget strax innan vi skulle svänga gjorde jag en chansning och valde den – vi skulle säkert komma på rätt spår snart. Inte. Vi kämpade oss uppför berget i ca 1,5 km på något som åtminstone liknade en väg, men allt eftersom vi fortsatte blev det värre och värre. Träd och surhål
forcerades och till slut var det bara att inse att vi var mitt ute i skogen med nio hojar varav fyra var KTM LC8:or. Ni vet hur det är vid sådana här tillfällen, skall man ge upp eller fortsätta? Ger man upp och vänder har man ingen lätt resa då heller så det som ändå fick oss att fortsätta var en väg med vändplan som syntes som en hägring på GPS:en. Den skulle inte vara långt borta… Det var den väl inte heller men en kilometer kan kännas långt ibland och när vägen slutligen dök upp var det som att hitta en oas i öknen! Det här blev litet jobbigare än jag hade tänkt och ett tag undrade jag vad jag hade lurat ut mina gäster på, men de tyckte bara det var kul! Det här var gØy! utropade Nils-Anders, bästa sträckan på hela turen! Ja, ja, han hade ju bara en XR 650 att släpa på!
Efter att vi vilat drog vi vidare söderut och allt gick bra förutom att en katt fick sätta livet till i Gårdsjö. Det var Jann som dödade den, men man kan inte säga att det var hans fel eftersom två katter som jagade varandra sprang ut mitt framför hojen. När ägaren kom ut med ett gevär trodde väl Jann att hans sista stund var kommen, men det var katten och inte han som fick nådaskottet så färden kunde fortsätta.
Kvällen avslutades med grillning, pilsner och allmänt ljug. Trötta föll vi till sömns i våra stugor vid midnatt.
Dag 3 – lördag den 16 maj
Den här dagen var rutten litet kortare så att vi inte skulle behöva komma tillbaks alltför sent. Vi drog åter norrut och passerade bl.a. Stensjön, Ängen och Borrsjön. Stefan Johansson från Sunne hade hakat på längs vägen och han ledde gruppen längs några av sträckorna. Efter tankning i Gräsmark drog vi vidare söderut via Lersjöfors och Sunne.
Efter Sunne ledde oss Stefan vidare på riktiga kanonvägar varav vissa var nya även för mig. Efter ett tag hamnade vi i Ransberg där ett enduroläger pågick med Joakim Ljunggren och Björne Karlsson som ledare och vi kunde gotta oss åt det fina sällskapet och alla hojar. Efter att ha glott en stund och konstaterat att det fanns de som var bättre än oss på att köra drog vi hemåt Kil och avslutade det hela med en middag i Golfrestaurangen.
Jag tror alla var nöjda med de tre dagarna. God mat, trevligt sällskap och hojåkning på grus är livskvalitet!
Follow
