AdventureBike Wermland börjar köra igen – med nytt koncept

Nu återupptar jag grusturerna i Värmland efter fem års uppehåll och med nytt upplägg. Nu utgår vi från Gräsmark – mitt i grusparadiset.
Så här ser upplägget ut:

I upplevelsen ingår boende, alla måltider, all bensin som går åt under turerna och guide under körningen, dvs. ALLT. Det blir som All Inclusive fast på motorcykel. Du skall inte behöva fundera på annat än att åka hoj, uppleva vackra platser, umgås och äta gott under hela vistelsen.

Vi kommer att åka ca 25 mil/dag mestadels på krokiga och kuperade grusvägar. Några transporter på asfalt förekommer. Fokus ligger på lugn körning på fantastiska grusvägar med fina vyer och upplevelser längs vägen.

Säkerheten kommer att vara i fokus. Det handlar inte om ”grusbus” i traditionell bemärkelse. Jag kommer att undvika svåra sträckor och tempot kommer att anpassas för alla. Vi kör inte förbi låsta bommar och vi håller oss på rätt sida om terrängkörningslagen.

Jag passar in tankstopp och lunch på trevliga ställen.

Vi kommer att bo på Naturcamping Lagom i Gräsmark. Frukost och middagar äter vi i Naturcampings matsal.

Även om det handlar om lugn körning bör du ha viss vana av körning på grusväg. On- offroaddäck eller grusdäck är nödvändiga för att du skall kunna njuta av körningen och för säkerheten. Personlig skyddsutrustning är en självklarhet.

Vi kommer att köra enligt rotationssystemet. Hur det funkar förklarar jag på plats, men det är busenkelt och gör att man hela tiden får byta plats i gruppen och risken att åka vilse är minimal.

Turerna arrangeras enligt önskemål vad gäller datum, antal dagar, mm. med reservation för att ledigt boende finns.

Pris enligt överenskommelse efter att jag fått er förfrågan.

Låter det spännande? Anmäl dig till mig på anders56jonsson@gmail.com

Kolla också min sida på Facebook.

Välkomna!
Anders Jonsson

Någonstans i Värmland den 5 juli 2021

AdventureBike Wermland (kanske) börjar köra igen

2016 slutade jag med grusturerna i Värmland. Svårigheter att kombinera arrangemangen med jobbet och en viss känsla av att förnyelse behövdes var anledningar till att jag lade ner.

2021 blir det litet lugnare på jobbfronten eftersom jag går i pension 🙂 så jag har planer på att starta verksamheten igen – dock med ett annat koncept.

Det jag tänker mig är att köra mindre grupper (max sex deltagare) och koncentrera körningen på litet lugnare körning i två dagar på grusvägar passande för de flesta äventyrshojar. Boende, lunch och middag blir i lägenhet i mitt eget hus i Karlstad. I övrigt ser körningarna ut som tidigare med ”fullservice” under hela dagen.

Vad tror ni om detta? Om intresse finns kommer jag att planera för de första turerna i början av hösten 2021.

Kom gärna med feedback!

/Anders J.

AdventureBike Wermland slutar köra!

Efter att ha drivit företaget AdventureBike Wermland i många år har jag beslutat mig för att lägga ner verksamheten – eller åtminstone lägga den i malpåse. Kanske börjar jag köra om några år igen när jag blir pensionär.

Anledningen till att jag lägger ner är framför allt tidsbrist. Jag har ett jobb som kräver 110% engagemang och det har blivit allt svårare att kombinera med mc-turerna. Mitt mc-åkande har också förändrats och det har inte blivit mycket grusåka de senaste åren utan nu är det mest enduro som gäller. Har alltså inte kunnat ”utveckla” turerna de senaste åren utan det har gått i samma hjulspår bokstavligt talat.

Har kört mitt koncept med Kils golfklubb som bas i över 10 år och det har varit fantastiskt kul. Stort tack till alla deltagare under åren för kul körning och trevligt sällskap. Stort tack också till golfklubben och golfrestaurangen för bra bemötande och toppenservice.

Under kommande år skall jag försöka vara deltagare själv istället för att leda mc-turer. Körde med DustDevils i Spanien i höstas och det gav mersmak. Har också tänkt delta på Adventuredays för första gången i höst.

Hemsidan kommer att bli vilande, men AdventureBike finns fortfarande på Facebook.

Vi ses på gruset!

Anders J

 

 

Kristi himmelsfärsturen 2016

Vi hade i alla fall tur med vädret…, ja med det mesta annat också på vår tur med AdventureBike Wermland på kristi himmelsfärdshelgen 2016. Det var samma gäng som förra året (nästan), nämligen Tobbe, Helena, Anders, Fredrik, Kjelle och jag. Bara två fattades.

Vädret var som sagt helt fantastiskt med nära nog sommarvärme från torsdag – söndag. Vi samlades på torsdag em. i golfrestaurangen i Kil och körde hela fredag och lördag. Första dagen blev en tur på västra sidan av Fryken med lunch på Kalasmakeriet i Gräsmark. Rekommenderas! Andra dagen körde vi på östra sidan av sjöarna upp Sunne där vi korsade sundet och fortsatte till Stöpafors och Tossebergsklätten där vi åt lunch på toppen. Nävgröt och fläsk. Passade nog de flesta.

Vi höll oss till större grusvägar största delen av tiden – fantastiskt fina på många håll. Vägarna förbi Ängssjön – Borrsjön – Tiskaretjärn som kördes på fredag och vägarna förbi Humletorp och mot Gårdsjö som kördes på lördag t.ex. har jag kört många gånger, men de är alltid lika fina.

Vi hade alltså tur med vädret och vägarna var bra, men en del strul hade vi. På fredagen dök en av deltagarna på näsan på en tjälskadad väg med näsblod, litet blåmärken och en skrapad hoj som resultat. På hemvägen fick jag själv problem med min Varadero som slutade ladda. Det blev stopp med stendöd hoj. Deltagarna fick ta sig hem själva och för min del blev det att sätta mig på vägkanten och vänta på bärgning i form av hustru. På lördagen fick jag ta KTM:en istället o allt flöt på tills vi var nästa tillbaka då en litet väl lerig väg orsakade en vurpa för en annan deltagare. Denna gång utan blåmärken, men väl med ett krokigt kopplingshandtag och en sprucken motorkåpa. Vi tog oss dock hem utan problem ändå och med litet mek och kemisk metall blev hojen fixad.

Slutet gott trots allt. Om det blir fler turer får framtiden utvisa…

Skärmklipp 2016-05-14 18.02.11

Skärmklipp 2016-05-14 18.14.12Skärmklipp 2016-05-14 18.07.25

Elgjagd med Klub Ténéré Danmark

Lördag den 19 september var Klub Ténéré från Danmark här igen och körde sin traditionella ”Elgjagd” och jag hängde med och guidade en 30-milarunda. Vi startade vid Skogsgården i Mårbacken väster om Torsby och körde ner till Kil där vi åt lunch och sedan tillbaks igen.

Det hade regnat kraftigt under veckan, men  på lördagen var det kanonväder med sol och uppåt 15-20 grader mitt på dan. Behöver jag säga att vägarna var helt perfekta (åtminstone för oss som gillar vattenpölar)?

Vi var 9 pers som körde och allt flöt på bra förutom för ett par punkteringar. Trevligt folk och duktiga chaufförer de här danskarna. Att åka grus i Värmland är verkligen att hygge sig!
Själv körde jag hojen upp till start och sedan hem igen på kvällen. 52 mil blev det. Ett bra träningspass inför kommande GGN!

Här är ett filmklipp och några bilder:

vlcsnap-2015-09-20-19h21m21s847
Samling vid Skogsgården
vlcsnap-2015-09-20-19h11m20s608
950 SE. Inte utan att man saknar den på grusvägarna ibland. 350:n kan bli litet trött på större vägar.
vlcsnap-2015-09-20-19h24m18s888
Gôtt!
vlcsnap-2015-09-20-19h27m39s994
Cockpit på touringhojen KTM 350.
vlcsnap-2015-09-20-19h27m51s810
Punkalagning.
vlcsnap-2015-09-20-19h30m06s072
Torp i förgrunden och två KTM 950 i backspegeln.

Händelserik Kristi Flygare 2015

Under Kristi himmelsfärdshelgen var ett gäng från Kumlatrakten här och åkte MC. Det var två tjejer och fem gubbar i varierande ålder ( + jag själv) som drog iväg på en tvådagarstur den 15 och 16 maj.

På fredag den 15:e körde vi västerut genom bl.a. Glaskogen och på lördag blev det Fryksdalen. Körningen flöt på bra och alla verkade nöjda, men på lördag eftermiddag drabbades vi tyvärr av en olycka där en av deltagarna åkte av vägen och ramlade nerför en slänt. Det blev sjukhusbesök och hemforsling av hojen på släpkärra. Som tur var så blev det inga allvarliga skador.

När vi övriga åkte tillbaks till Kil för att tanka och äta mat så blev några av oss livräddare åt en (nästan) medvetslös man på torget. Ambulansen fick hämta honom och det slutade förhoppningsvis bra. Kil by lördagseftermiddag är en sevärdhet i sig…

Slutet gott och allting gott. Kanske det blir en ny tur nästa år?

Här är litet film från dag 2:

Körning med Ténéré Club Danmark

I maj hörde Allan Henneberg från Ténéré Club Danmark av sig. Det var ett gäng som skulle upp och köra deras traditionella ”Elgjakten” i Värmland och han undrade om jag kunde guida en dag i september. Det var inte svårt att tacka ja till det.

Ténéré är ett trevligt gäng och jag har träffat flera av dem förut. En heldag grusåka tillsammans med danskar är väl vad man skulle kunna kalla äkta ”hygge”.

Vi var en stor grupp som startade på lördag morgon den 27 september från Skogsgården utanför Torsby, 15 stycken närmare bestämt, och många körde stora maskiner som KTM 950, BMW 1150 och Cagiva Elefant. Min 350 var rena lättviktaren i sällskapet.

Vi körde till Torsby och sedan söderut på östra sidan av Fryken, åt lunch på Golfrestaurangen i Kil och körde sedan norrut på västra sidan. Trots att vi var så många så flöt det på förvånansvärt bra med högt tempo, relativt få stopp och helt utan incidenter.

De kan verkligen köra de här danskarna! Det gick undan ibland och vissa av vägarna var rena kostigarna, men alla hängde på, t.o.m. Bumsarna. Flera av förarna har erfarenhet från olika rallyn ute i världen och det märks.

Vi körde en slinga på ca 30mil och eftersom jag körde hojen upp från Karlstad och sedan hem igen på kvällen så blev det en nätt 55-milatripp för min del den här dagen. Det känns i kroppen just nu!

Hade köpt en ny Gopro hjälmkamera dagen till ära som jag skulle testa, men eftersom jag inte hann mer än packa upp den och snabbt montera på hjälmen så blev kameravinkeln helt fel och det mesta av filmen blev av framskärmen på min hoj. Har dock klippt ut några snapshots:

Ögonblicksbild 3 (2014-09-27 22-12)

Ögonblicksbild 2 (2014-09-27 22-10)

Grusåkning med AdventureBike Wermland 30-31 maj 2014

Under Kristi Himmelsfärdshelgen var fem hojåkare från Örebro på besök här i Värmland och körde grus på fredag och lördag.

Vi körde olika rutter uppåt Fryksdalen båda dagarna och allt flöt på bra, ingen åkte vilse och inga vurpor (förutom några obligatoriska vältningar). Enda krånglet var väl att vädret var för bra så det dammade rejält på sina ställen – men det slapp ju jag som åkte först 🙂

Jag har ju kört de här vägarna ett antal gånger, men man slås ändå av hur fina de är! Krokiga kuperade grusvägar blandas med traktorvägar och en och annan icke-väg. Jag försöker dra rutter som är blandade och som passar de flesta hojar och förare. Den här gången var det XR650, BMW 650 X-Challenge, 800GS, KTM 990 och 950 SE (min gamla) med tillhörande chaufförer som deltog. Min egen 350 var klart minst i gänget men funkade imponerande bra till grusåkning tycker jag. Hade monterat väskor med extra bensin, Airhawkdyna för att motverka babianrôv och GPS på styret. Drevade upp den bak från 52 till 50 kugg men kunde gott ha satt på ett ännu mindre bakdrev för jag var ändå tvungen att kapa kedjan.

Körningen gick som sagt bra och jag har flera förfrågningar om liknande turer i år. Får se vad tiden räcker till…

CIMG1514Paus vid Ängssjön. Alla verkar laddade av ansiktsuttrycken att döma.
CIMG1513Hojarna. Min gamla 950 Super Enduro syns till vänster om mitten – still going strong!
CIMG1510
Touringkittad KTM 350 innan start.

Otur och tur med AdventureBike Wermland

Den 6-8 september 2013 var det dags för en ny körning med AdventureBike Wermland och det skulle visa sig bli händelserika dagar. Ett gäng på sju personer från Stockholm var anmälda och sex av dem deltog på fredag och den sjunde anlände lagom till lördagens åkning. Boendet var förlagt till Kils golfklubb i vanlig ordning.

Vi var alltså sju pers som startade på fredag morgon och vi drog uppåt Fryksdalen. Vi hann dock inte särkilt långt innan första incidenten. Mellan Frykåsen och Bäckebron låste sig plötsligt mitt bakhjul i farten och det blev tvärstopp. Vid närmare koll visade det sig att framdrevet på min på min Husa hade lossnat! Drevet hängde visserligen kvar i kedjan, men bulten och brickan som håller drevet var borta och låg utspridda någonstans på grusvägen eller i något dike. När vi tittade närmare verkade också gängorna vara skadade. Jag var beredd att ge upp och överlämna GPS:en till någon hugad guidevikarie, men flera av dessa gossar hade varit med förut – någon hade t.o.m. åkt runt halva jorden på sin gamla XT600 – och de menade att detta visst gick att fixa. Jag tvivlade… Medan de flesta av oss satt och undersökte hojen tog sig ett par killar en promenad åt det håll vi kommit från med förhoppningen att hitta bulten och brickan och efter en stund var de tillbaks, med både bricka och bult i handen! Tack Jocke!

Med en bit isoleringstejp som fusk-Loctite på gängan drog vi vidare. Färden gick på varierande vägar och traktorstigar och när vi tankade i Sunne åkte jag till en verkstad och fick litet riktig Loctite för säkerhets skull.

Från Sunne gick färden vidare upp till Torsby på västra sidan av Fryken. Ni som åkt dessa vägar vet att de är fina! Vi käkade lunch i Torsby och beundrade folklivet runt oss med EPA-traktorer, raggarbilar, hotrods och annat kul. Allt till tonerna av dansbandsmusik och diverse rock´n roll.

Från Torsby tog vi en liten sväng norrut via Kälkerud och drog sedan söderut på östa sidan av Fryken. När vi kom till en korsning söder om sjön Björklången två och en halv mil efter Torsby så upptäckte en i gruppen att hans iPhone fattades, den hade ramlat ur packväskan. Vad göra? Sporrade av att det gått att hitta bulten och brickan så vände jag och Jocke tillbaks och scannade vägen och dikeskanterna och kom nästan hela vägen tillbaka till Torsby innan jag plötsligt såg telefonen ligga och skräpa mitt på en dålig grusväg. Skattjakten hade gett resultat och vi kunde återvända med luren till den glade ägaren.

Efter detta drog vi vidare söderut. P.g.a. strulet med framdrev och telefon var vi sena och var inte tillbaka förrän i skymningen och det blev middag inne i Kil istället för på golfklubben. Kil by night kan också vara intressant!

På lördag hade den sjunde deltagaren anlänt (vi var alltså åtta som körde inklusive mig) och vi drog norrut igen, fast denna dag med andra vägar och områden i sikte. Inte heller den här dagen kom vi särskilt långt innan det blev stopp. Nu var vi strax söder om Frykåsen. Den här gången var det växelspaken på en Suzuki som inte klarade närkontakten med en sten och frågan var om den hojen skulle kunna fortsätta, men som jag skrev tidigare var detta dock en grupp som inte gav upp i första taget. En av deltagarna hade en reservspak i packningen som tyvärr hade fel dimension på hålet för utgående axel. Det gick ändå att få den på plats provisoriskt och medan de andra meckade åkte jag på jakt efter en bonde med svets och på fjärde försöket fick jag napp. Lars i det gula huset i Forsnäs ställde upp med svets och säkrade den provisoriska växelpedalen med ett par svetsloppor så nu var det bara att dra vidare.

Vi körde uppåt Renstad och mitt ute i vildaste skogen mötte vi ett annat gäng med Göran på GMC som turledare. Det skulle visa sig senare att vi hade gjort samma vägval på fler ställen.

Vi körde vidare. Lunchen intogs i Gräsmark och därefter gick färden via Sunne och söderut. Det flöt på bra och min Husa 570 gick bättre än någonsin tyckte jag. Renoveringen hade tydligen gjort susen för både hojen och jag pinnade på bra. Litet för bra skulle det visa sig.

Efter en bersklättring sydväst om Sunne stannade vi och fotade litet och sedan körde vi vidare. Nu var det brant nerför och kul körning. Jag låg först i gruppen och gasade vidare nerför berget. Någonstans längs vägen strax norr om Gårdsjö måste jag ha kört på en större sten eller likande, tappade kontrollen, fick gashäng på 570:n och det brakade åt h-e helt enkelt. Enligt Andreas som lång bakom mig hade jag gjort en rejäl flygtur och landade till slut i diket. Jag svimmade av och vaknade när räddningsfolket var på plats för att ta hand om mig. Bäst som jag låg där kom också GMC-gruppen förbi. Hade varit trevligare att träffa dem under andra omständigheter…

Nu brydde jag mig väl inte särskilt mycket om detta just då. Hade nog fått en rejäl hjärnskakning, hjälmen var trasig och det gjorde ont överallt. Var nog ganska förvirrad också för jag hade sagt till ambulansfolket att vi kom från Hong Kong…

Nåja, blev till slut inlastad i ambulansen och körd till IVA i Torsby där jag spenderade natten. Tror nog att räddningstjänsten var litet extra försiktiga med mig p.g.a. den tidigare nackskadan. Det visade sig dock att inte ett ben i kroppen var brutet och de enda skador jag har är ont i kroppen och blåmärken. Får nog till stor del tillskriva detta alla bra skydd jag hade inklusive nackskyddet Leatt Brace. Hela övre delen av ryggen är blå efter att nackskyddet tagit en del av smällen. Kan inte nog rekommendera detta skydd!

Fick åka hem på söndag eftermiddag och sitter nu hemma och är sjukskriven några dagar.

Titeln på den här artikeln är Tur och otur… och jag får nog säga så här i efterhand att vi hade mer tur än otur trots allt strul. Framför allt hade jag tur som klarade mig såpass bra trots den vådliga vurpan. Tack alla som hjälpte mig att ta hand om mig, hojen och alla prylar efteråt!

Hojen står förvarad i ett uthus i Kil och jag skall hämta den under veckan.Vet inte hur illa skadad den är, men den såg ganska hel ut efter smällen. Återstår att se om den är ramsned eller om det är något annat större fel. Därefter får jag bedöma om jag behåller den eller ej. Det är visserligen den roligaste grushoj jag haft, men i endurospåret är den väl stark och när föraren börjar närma sig 60 är det kanske något lugnare man skulle ha?

Här är en filmsnutt och några bilder från turen.

130907_1 Lossnatframdrevsmekning.

130907_2
Rogge kyler ner öm fot i en bäck.

130907_3
Gruppbild från sista stoppet innan jag klotade.

Ingen grustur i september 2012!

För första gången sedan 2007 blir det ingen grusåkning med AdventureBike Wermland detta år. Dåligt med bokningar och egna skador med risk för operation framöver gör att jag måste ställa in turen i september. Får se om det blir någon tur nästa år. Fortfarande finns möjlighet att boka specialdesignade turer under hösten, men då vill det till att det passar in bland älgjakt och annat som händer.

I år annonserade jag turen som en lugnare grustur på litet större vägar som även skulle passa större offroadhojar, men det verkar inte ha varit rätt koncept. Tidigare turer har alltid varit tredagars grusbus utan packning och med återkomst till ett ”basläger” varje kväll med möjlighet till relax och ”töling”. Man kanske skulle tänka i andra banor inför framtiden. Kanske skulle man ta sig längre norrut och köra i den ”riktiga” vildmarken som finns i Nordvärmland och uppåt Dalarna? Eller ordna en riktig långtur med övernattning i tält? Eller köra i spåren av Swedish Rally och hoppa långt vid Colin´s Crest? Eller…? Har ni förslag så kommentera gärna i fältet nedan. Den Värmländska grusterrängen finns ju kvar och hoj vill vi ju åka!

Mvh
Anders Jonsson
AdventureBike Wermland