Kategori: Allmänt

Mc-mässan 2012

Så har man varit på mc-mässa igen, den här gången i Göteborg. Alltid trevligare där än i Älvsjö tycker jag.
Jag var där på fredagen och det var rätt mycket folk på plats så visst finns intresset. Påtagligt många är i min ålder, dvs. riktiga gubbar, så det gäller nog för branschen att hitta något som lockar även de yngre. Elhojar är säkert något sådant. Amerikanska Zero fanns på plats men tyvärr inte KTM:s elhoj Freeride. Däremot fanns 350 Freeride där och det verkar vara en kul sak med sin vikt under 100 kilo.
Annars är just vikten något man funderar en del över. Ja inte min egen då som verkar vara svår att påverka, utan den på de nya äventyrshojarna. Hondas nya Crosstourer t.ex. väger 285 kg med dubbelkopplingslåda. Säkert en fin hoj att köra långt med, men en äventyrshoj skall man ju våga ta utanför de större vägarna också. Nya Trumph 1200 Explorer väger 259 kg körklar och Yamahas stora Ténéré ligger i samma härad. Visst, all elektronik, kardaner, mm. väger en del, men över ett kvarts ton borde vara straffbart! Honda visade upp en ny serie hojar med en lätt tvåcylindrig 700-kubiksmotor som skall vara mycket bränslesnål. Varför inte sätta den i en lätt äventyrshoj med stor tank och riktiga hjul? Skulle säkert bli poppis hos alla globetrotters.
Det fanns naturligtvis gott om tillbehör och kläder att kolla på också. Touratech var förstås där och de hade en av mässans största montrar. När TT är lika stora som HD på en mc-mässa måste man säga att utvecklingen ändå går åt rätt håll…
Hos Touratech hittade jag några 2-liters bränsledunkar som passade perfekt i sidofickorna på min nyinköpta Giant Loop MoJavi saddle bag. Köpte 2 stycken så nu kan jag enkelt ta med mig 4 liter extra bensin på Husan. Giant Loop fanns på plats med en mycket trevlig och pratglad säljare från USA. Hade jag inte redan haft en väska hade jag säkert köpt en på stört. En annan trevlig herre träffade jag i MCHK:s monter. När han fick höra att jag hade en 570 tyckte han definitivt att jag skulle börja tävla på bana i Sounds of Singles. Motardhjul nästa kanske?
Förutom hojar, mc-delar och kläder finns en hel del krimskrams i vanlig ordning. Tyvärr också ett antal halvrasistiska T-shirts. Trist!
Vilken var bästa hojen på mässan? Ja, om inte ekonomin hade någon betydelse skulle nog en Ducati 1199 Paningale få plats i mitt garage bredvid 570:n och en Tiger 800. Marc Comas KTM 450 Rally skulle kanske inte få plats i garaget, men den tål nog att stå ute…
Snyggaste hojen då? The winner is: Yamaha 125-racern nedan. Funktionell design är snygg design.

 Snygg…

 

Email, RSS Follow

MIN Husaberg 570 testad

I senaste numret av Mc-Folket gör man ett långtest av Husaberg FE 570, KTM 500 EXC och Aprilia RXV 450, mestadels på grusväg. Det roliga med det här testet är att det inte bara är en likadan cykel som jag har som testas, det är faktiskt min hoj som är testhoj.
När jag köpte hojen så visste jag att den var ”demokörd” av Mc-Folket som hade lånat den av generalagenten för ett test. Därför är det extra kul att läsa artikeln.
Litet fundersam blir man i början när man läser att mottot för testet var ”Vi gasar tills det rasar”. Nu lyckades de inte rasera så värst mycket verkar det som eftersom inte ett enda fel uppstod på 250 mil och varken Husaberg eller KTM drog en droppe olja.
Det är också extra kul att se vilken hoj som vann. Några citat från testet:
”Husaberg FE 570 levererar den massiva effekten med det lugn och självförtroende som bara en vinnare kan göra.”
”Trots den överväldigande kraften är den på många sätt lika lättkörd som en modern 350-kubikare.”
”Fjädringen är mjukare och betydligt mera följsam än på konkurrenterna, utan att på något vis bli gungig.”

Ser ut som om man valt rätt hoj för 50/50 enduro och grus som jag har tänkt använda den till. Känns gôtt.

Email, RSS Follow

Abstinensen och dess följder…

Efter att ha varit utan hoj i flera veckor började mc-abstinensen kännas allt svårare och för att råda litet bot på detta så åkte jag på en utflykt till Marin och Fritid i Örebro och provkörde en Husaberg 570. Tanken var mest att provköra en Husa eftersom jag länge varit sugen på en sådan och dessutom få tillfälle köra litet hoj. Målet var definitivt inte att köpa en.
Provkörningen var ju inte direkt tråkig om man säger så och utflykten slutade med ett impulsköp. Har nu varit och hämtat hem hojen – en Husaberg 570 2011!
Tyvärr är den inte inregistrerad än, så någon grusåkning blir det inte den här helgen. Däremot har jag tänkt mig ut till Hynboholm i morgon lördag för litet testkörning. Grusåkningen får vänta tills jag har nummerskylt och försäkring.


Skall den här kunna ersätta SE:n? Ja, den ser ju lika kaxig ut iaf…

Email, RSS Follow

Mc-mässan 2011

Så har det varit mc-mässa igen. Denna gång i Älvsjö. Förra året hölls ju ingen mässa eftersom den dåliga ekonomin drabbade mc-branschen extra hårt. Det har nog inte vänt helt och hållet ännu, men optimismen verkar i alla fall vara större i år. Mässan kändes dock något mindre än förr om åren (så uppfattade jag det i alla fall).  En hel del intressant fanns att titta på även om det inte är några okända nyheter som man får se här. Allt nytt läcker ju ut långt innan det kommer till mässorna.
Triumphs nya 800XC fick jag i alla fall se i verkligheten för första gången. En fin hoj som kändes bra att både sitta och stå på. Touratechs monter kryllade av folk och det verkar generellt som om äventyrshojar blir allt hetare och custom blir allt kallare. Bra tycker jag!
BMW hade en stor monter och de har en väldig bredd av hojar. KTM hade egentligen inga nyheter, men det ryktas ju om att en rad intressanta äventyrshojar är på gång därifrån.
Av de japanska tillverkarna är det Yamaha som har mest att titta på tycker jag. Honda har blivit märkligt trista och de
andra två har inte heller så mycket som intresserar mig.
Vad kan man se för trender då? Ja, äventyrshojar verkar vara en klar trend, men annars är det inte så mycket nytt. Mc-folk är nog ganska konservativa (titta bara på HD!) och man kan undra vad som skall hända med branschen den dag vi gubbar som idag är i majoritet på mässan har dött ut…
Den intressantaste hojen på plats fanns enligt mig i SVEMO:s monter (av alla ställen!). Det var ett exemplar av
Schweiziska Quantya – en eldriven crosshoj. Skulle inte vara fel att ha en sådan att smyga omkring med…
Eldrivna cross- och endurohojar gör ju att sporten kan komma till publiken och inte tvärs om som idag. Vem blir först med att ordna en extremendurotävling på Sergels torg i Stockholm? Upp och nerför trapporna och
en sväng ner i T-centralen vore väl kul!


60-tal                                                             70-tal                                                           00-tal

Email, RSS Follow

Barmarkspremiär med förhinder – Annandag Påsk

Årets första tur på grusdäck blev det idag, men inte utan en och annan svordom. En hel del snö var kvar i skogen och på småvägarna, men det visste jag ju innan. Det var inte snön som ställde till det utan istället ett närmast osannolikt däckskrångel innan jag slutligen kunde komma iväg och åka hoj.
Det började när jag krängde av dubbdäcken och krängde på grusdäcken på påskafton. Efter att ha monterat av de vassa däcken och fått på grusframdäcket, pumpat det och monterat det så var det pyspunka. Hade klämt sönder slangen vid monteringen, så det var bara att börja om. Ut till Biltema och köpa ny slang…
Ovanstående procedur upprepade sig IGEN med tillägget att jag dessutom drog sönder däckslåset. Ut till Biltema IGEN och köpa ny slang och däckslås…
Efter många om och men var äntligen framhjulet på plats och jag började jobba med bakhjulet. Byte av däck till ett nytt MT 21 (som är HÅRT). När hjulet sen är på plats på hojen så drar jag åt däckslåset bak och ”PING” så drar jag sönder  det också… Ut till Biltema IGEN och köpa ett däckslås till. Nåja, man kan nog åka med trasigt däckslås också, så när jag kommer hem så bestämmer jag mig för att åka till macken och fylla luft istället för att kränga en gång till. Åker iväg med hojen, men kommer bara 10 meter när jag inser att det är pyspunka bak. Ridå! Ger upp och går in och äter påskmat.
På Påskdagen är jag trött på detta och ringer min däckshandlare: HJÄLP – har du en slang och kan du montera den!? Ja, det har han och han kan montera trots att det är påskdag. Bra service! Åker ut till honom på eftermiddagen med bakhjulet i skuffen. Nu hade han dock ingen slang hemma visade det sig utan vi får ta en begagnad som ändå verkar hålla luft. Hem med hjulet och montera. Nu har jag ett riktigt bakdäck på hojen och fram verkar det också hålla luft. Går in och äter påskmat.
På Annandagen är det äntligen dags för barmarkspremiär – en helig ritual för oss mc-nördar. På med alla #%”& kläder och ut i garaget. Startar motorn, på med hjälm och handskar och… då ser jag att framdäcket är platt! Pyspunka! Stänger inte ens av motorn utan rusar ilsket in i garaget och rycker tag i en flaska punkaspray som jag fyller framdäcket med och åker sedan iväg för att sprida ut sprayen i framdäcket. Behöver kolla trycket bak så jag kör till Shellmacken där de har en luftkula som passar till hojar. Vad den ormar sig hojen… Nu är det punktering bak också!!! Den begagnade slangen höll alltså inte luft trots allt. När jag kommer fram till macken är det en milslång kö till Karlstads – som det verkar – enda fungerande luftkula (det är ju sommardäcksdags för alla bilister). Orkar inte vänta utan går in i macken för att köpa mer spray, men kommer på att jag nog har en punkaspray till hemma i garaget så jag åker hem och fyller även bakslangen med klet. Nu har jag två stenhårda och obalanserade däck på hojen som fantastiskt nog verkar hålla tätt. Det blir sedan en kort tur i Karlstads omgivningar och får man bara köra litet hoj så blir man på bättre humör och ilskan lägger sig så smått.
Nu står hojen i garaget och om det är luft i däcken i morgon så får den leva…

Email, RSS Follow

Så var den här – OLYCKAN!

Den här säsongen har jag kört mer hoj än på länge, både grus, touring och litet enduro. Var faktiskt anmäld till årets GGN t.o.m.! Tyvärr blir det inget GGN och troligen inget mer mc-åkande det här året heller eftersom jag råkade ut för en svår olycka den 3 augusti. Ironiskt nog inträffade olyckan inte på grus utan under en ren transportkörning på väg 45 och det gick inte särskilt fort heller. Exakt vad som hände vet jag inte eftersom jag inte kommer ihåg själva olyckstillfället, men troligen har jag överraskats av svår halka orsakad av nylagd asfalt i kombination  med regn. Jag kanade av vägen och träffade en hållplatsstolpe såpass svårt att stolpen knäcktes. Mitt minne återkommer då brandkåren håller på att ta hand om mig och jag minns att jag låg på stolpen och att det gjorde ONT! Jag kördes i ambulans till sjukhuset i Karlstad där man konstaterade skador på nacken, bäckenet, blödningar i huvudet, brutet nyckelben och litet annat. Av dessa skador var det förstås nackskadan som var allvarligast och jag fick åka vidare till Uppsala med helikopter för operation. Operationen genomfördes på tisdag och var ganska komplicerad. En av de översta kotorna i nacken var bruten och man måste gå in framifrån (genom halsen) för att kunna utföra operationen – detta för att inte riskera att skada ryggmärgen. Jag har nu en 4 cm lång skruv i nacken som håller ihop kotan. Det är fantastiskt att se vad sjukvården klarar av. Jag har själv tittat på röntgenbilderna efter operationen och det är både fascinerande och skrämmande. Operationen gick bra och jag åkte tillbaka till Karlstad efter ett par dagar och fick komma hem från sjukhuset här i stan efter bara fem dagar. Idag (den 20 augusti) har jag varit hemma i en vecka och min rehabilitering går stadigt framåt. Jag går omkring med en (mycket obekväm) halskrage som skall bäras i 6 – 8 veckor efter operationen. Jag ser ut ungefär som Ingvar Hirdvall i Beck-filmerna. Det är fler än en som frågat om jag vill ha en ”stänkare”.
Som ni säkert förstår har jag haft en otrolig tur i oturen, jag har både överlevt och har rörelseförmågan kvar i armar och ben. Det har varit en rejäl pärs med mycket smärtor och det som hänt gör att man värderar småsaker i livet på ett annat sätt än tidigare. Varje litet steg, som att ta sig upp ur sängen själv, att kunna gå utan gåstol, att känna hur krafterna återkommer dag för dag gör en lycklig. Hur det blir med framtida mc-åkande återstår att se. Själv är jag helt inställd på att komma tillbaka, men det är ju först när man sätter sig på hojen igen som man vet riktigt säkert. Uppmanar er alla att köra försiktigt, olyckan kan vara framme snabbare än man tror. Själv har jag inte varit ute för några allvarligare olyckor tidigare, men de allvarligaste incidenterna har för min del inträffat på asfalt då man bara har ”åkt” mc och inte varit skärpt till 100% som man ju är vid aktivt grusåka. Jag tror också att min fysik räddade mig till viss del. Har tränat styrketräning sedan mer än 20 år tillbaka och har gott om muskler i nacken. Min hösttur i AdventureBike Wermland kommer att köras som vanligt med Stefan Johansson som färdledare. Stort tack till dig Stefan! Själv kommer jag säkert att kunna köra bil och träffa deltagarna när det blir dags.

Det här var en litet tråkigare åkrapport än brukligt, men jag kände att jag måste berätta vad som hänt. Själv ser jag nu bara framåt och min rehabilitering går jättebra. Förhoppningsvis är jag snart fit for fight igen.


Armerad nacke…

Email, RSS Follow