Kategori: Allmänt

Vintern verkar hålla i sig ett tag till trots att det hunnit bli april och någon grusvägsåkning lär det inte bli ännu på några veckor, så dubbdäcken får sitta på ett tag till. Asfalten är i alla fall åkbar och idag kom Eje och hälsande på körandes sin Suzuki 380, en trecylindrig tvåtakts landsvägshoj från 1973.
Jag provkörde den runt kvarteret och när man kör en sådan här hoj drabbas man av vissa nostalgikänslor. Det var ju på en japansk tvåtakts landsvägsmaskin som mc-åkandet började en gång i tiden för min del (och för många andra). Jag körde inte långt, men blev faktiskt imponerad av den fina motorgången – och ljudet!
Tack för provturen Eje.

 
Då kliver vi ombord…

 
…och kickar igång. Ingen elstart här inte, och inte heller nödvändigt. Hojen är väldigt lättstartad.

AdventureBike Wermland finns nu på Facebook!

Så var det dags för MC-mässa igen, den här gången i Älvsjö.
Kändes som den var litet mindre i år, litet mindre folk, litet färre utställare – men trevlig ändå förstås. I år fanns det några riktigt stora nyheter som jag ville se, framför allt KTM:s nya Adventure-hojar och BMW:s nya 1200 GS och de fanns på plats. Det är intressant att se hur stort intresset för stora äventyshojar har blivit. Touratechs monter fanns mitt i hallen och kändes nästan större än HD:s som var förpassad till ena hörnet. Ja, ja, trenderna kommer och går, men i det det här fallet tycker jag är en bra trend. Funderar bara över alla som köper en 150tusenkronors äventyshoj och pimpar den för nästan lika mycket – hur många av dem kommer egentligen iväg på den där Afrikaresan? För mig är en sådan resa en dröm än så länge, men någon gång i framtiden kanske det blir av.
Den hoj jag kollade mest på var KTM 1190 Adventure R. Bestämde mig på stört för att köpa en sån – om ett par år. En grushoj med 150 hästar måste man ju bara ha! Enligt KTM:s representant lär det bli möjligheter till provkörning någon gång i vår när deras roadshow besöker stan. Ser fram mot det.
Japanerna hade få nyheter och de har ju legat lågt i flera år nu. Verkar som om det är Européerna som har initiativet när det gäller nyheter. På tal om nyheter, elhojar har ju varit ”på gång” ett tag nu, men det verkar inte hända så mycket. Snackade med en av KTM:s representanter och han sade att det är batterierna som inte håller måttet – därför har inte KTM:s Freeride-E lanserats ännu. Kollade dock litet på amerikanska elhojmärket Zero som hade både offroad- och landsvägsmodeller på plats och enligt ett faktablad så skulle någon av hojarna ha otroliga 200 km räckvidd. Tro´t den som vill! Med tanke på att jag kör min Husaberg ca 120 km innan lampan börjar lysa så verkar det ju ganska bra…
I övrigt kan nämnas att Husqvarnas nya hojar är snygga, att Ducatis är snyggast och Kawasakis fulast.
Här är några bilder:

Vi är som gjorda för varandra!

Så här har man dragit avgassystemet på nya 1190.

 Min nya arbetsplats?

Motorcykel.  Punkt.

Just nu är allt stilla på hojåkningsfronten. Opererade min ena axel den 24 september och än är det ett tag kvar innan det kan bli tal om någon åkning. Skulle nog iofs kunna köra grusväg igen om ett någon vecka, men risken för att jag åker omkull och skadar mig igen är alltför stor. Axeln behöver läka ett tag till först, så jag får roa mig med sjukgymnastik istället.
Har dock kunnat köra hojen till GMC där de har kollat ventilerna. (skyllde på min axelskada och lämnade in den istället för att göra jobbet själv). Husan har gått 126,5 timmar och inget behövde åtgärdas. Ganska bra tycker jag eftersom den gått en hel del grusväg och isbana med högt varvtal. Husaberg 570 är en dual sport!
Får se om det är något mer man kan kosta på den medan den står stilla. En styrdämpare och en extra omgång hjul står högt på listan. Får väl skriva till tomten…

Min kompis Eje kom över en fin Suzuki GT380 häromveckan och idag var jag ute och kollade. Det är en 72:a som är riktigt fin för sin ålder och helt komplett dessutom. Startade gjorde den också så nu har han en fungerande veteran. 380:n är en trecylindrig tvåtaktare och ljudet är helt underbart. Trimmad Saab 2-takt (för er som vet hur det låter).
Härlig cykel och inte utan att man blir litet avundsjuk. Jag var nämligen erbjuden att köpa en likadan, men förnuftet segrade den här gången.

Ny datortomografi i torsdags och läkarbesök igår. Tydligen är skadan litet allvarligare än jag trodde – eller i alla fall litet mer komplicerad. Det är inte bara en spricka, utan en bit av benet i axelleden har gått av och flyttat sig ca en centimeter. Läkarna hade funderat fram och tillbaka om det är operation eller konservativ behandling, dvs självläkning, som är bästa medicinen. Resultatet av funderingarna blev självläkning och fixering av vänsterarmen i tre veckor framåt, därefter skall jag börja med sjukgymnastik. Läkaren konstaterade torrt att enduro inte är detsamma som sjukgymnastik, så det lär dröja ett tag innan jag kan åka hoj överhuvudtaget och enduroträning får vänta ytterligare. Han tyckte nog att jag hade skött mig ganska dåligt efter de senaste skadorna.
Det får bli promenader istället för mc ett tag framöver. Om allt läker som det skall så skall det väl inte börja växa mossa på hojen i alla fall…

Just nu är det stillestånd på hojfronten och det kommer det att bli ett tag framöver. Jag skadade mig ju i början av april och bröt nyckelbenet och då jag skulle premiäråka på bana igen i onsdags så gjorde jag en ny vurpa – om möjligt ännu klantigare än förra gången och jag landade på samma vänsteraxel som senast. Det gjorde jä***gt ont och till råga på allt hade jag publik till kraschen. Mörkade väl litet hur ont jag egentligen hade och tog mig ändå hem för (och på) egen maskin.
Trodde först inte att det var någon större skada skedd utan att axeln bara hoppat ur led och tillbaka igen, men på fredag var jag tvungen att åka in till akuten och där blev jag sittande hela dagen. Det blev både röntgen och datortomografi och efter att ha kollat bilderna kunde läkaren konstatera att jag hade en spricka i ”skålen” som ledkulan till axeln ligger mot. Det blir troligen operation till veckan. Vet inte om jag skall hoppas på operation eller ej… Om det får läka av sig självt så betyder det ju att skadan är ganska liten, men jag skulle tro att konvalecensen kommer att ta betydligt längre tid då – och man vill ju ut och åka…  På måndag får jag besked.
När jag låg på backen den här gången slog mig för första gången tanken: ”Skall du verkligen hålla på med det här?” Kanske en naturlig tanke i den situationen för en överviktig 56-åring som tror han är yngre och vigare än han är. Tanken försvann dock ganska fort, men faktum är att jag aldrig kommit riktigt överens med Husan i enduropåret. Kände mig faktiskt säkrare på Superenduron. Å andra sidan var det ju ingen som förväntade sig att man skulle kunna hålla något högre tempo med den, men jag tog mig runt de flesta banor. På Husan tar jag mig naturligtvis runt, men man vill ju att det skall gå med någorlunda tempo också. Nåja, Husabergaren skall få hänga med ett tag till. När det blir dags att ta ut den i spåret igen skall nog fjädringen ha fått sig en ordentlig översyn. Tror att en stor del av den dåliga känslan med hojen finns där.
En annan bidragande orsak till att jag gick omkull den här gången var nog också att jag fortfarande kände av nyckelbensbrottet en del och var stel och otränad. Får försöka ta det litet lugnare i starten nästa gång.
Tjatade till mig en kopia på röntgenbilden av läkaren. Där syns både den gamla och nya skadan. Får hoppas på snabb operation och snabb läkning. Vill ju kunna komma igång med gräsklippningen 🙂
Här är röntgenbilden. Det var en dålig kopia så jag har fyllt i litet linjer. Överst kan man se det brutna nyckelbenet som läkt överlappande. Inget fel med det, det skall läka så. Under det kan man se den nya skadan (vid pilen). Hur de skall fixa till det på ortopeden vete tusan. Skruv, spik eller kanske lim?

Skadorna på kroppen och självförtroendet har börjat läka så smått och jag hoppas kunna börja åka hoj igen om någon vecka eller två. Även förtrytelsen över att jag inte kunde åka till Spanien efter påsk börjar lägga sig.
Kul hade det varit i vilket fall! Kolla den här filmen som Jonas lagt ut på Ängebäcks sida: http://www.angebackracing.se/film-2/

I skrivande stund skulle jag ha varit i Spanien och kört offroad med Dust Devils Adventure Tours, men det blev det inget av med. Istället sitter jag med en värkande axel som gör att det t.o.m. är svårt att skriva på datorn. Får hoppas att mina vänner nere på Solkusten har desto roligare…
Det som hände var att jag dumt nog åkte till Hynboholm för en träningsrunda inför Spanien i söndags och den turen slutade med ett brutet nyckelben och en allmänt blåslagen vänstersida. Dubbelt surt eftersom jag dels missade Spanien och dels eftersom det är nu som mc-säsongen drar igång på allvar. Återbesök hos läkaren och röntgen på tisdag. Hoppas att allt läker som det skall och att uppehållet inte behöver bli alltför långt.