MC-mässan 2013

Så var det dags för MC-mässa igen, den här gången i Älvsjö.
Kändes som den var litet mindre i år, litet mindre folk, litet färre utställare – men trevlig ändå förstås. I år fanns det några riktigt stora nyheter som jag ville se, framför allt KTM:s nya Adventure-hojar och BMW:s nya 1200 GS och de fanns på plats. Det är intressant att se hur stort intresset för stora äventyshojar har blivit. Touratechs monter fanns mitt i hallen och kändes nästan större än HD:s som var förpassad till ena hörnet. Ja, ja, trenderna kommer och går, men i det det här fallet tycker jag är en bra trend. Funderar bara över alla som köper en 150tusenkronors äventyshoj och pimpar den för nästan lika mycket – hur många av dem kommer egentligen iväg på den där Afrikaresan? För mig är en sådan resa en dröm än så länge, men någon gång i framtiden kanske det blir av.
Den hoj jag kollade mest på var KTM 1190 Adventure R. Bestämde mig på stört för att köpa en sån – om ett par år. En grushoj med 150 hästar måste man ju bara ha! Enligt KTM:s representant lär det bli möjligheter till provkörning någon gång i vår när deras roadshow besöker stan. Ser fram mot det.
Japanerna hade få nyheter och de har ju legat lågt i flera år nu. Verkar som om det är Européerna som har initiativet när det gäller nyheter. På tal om nyheter, elhojar har ju varit ”på gång” ett tag nu, men det verkar inte hända så mycket. Snackade med en av KTM:s representanter och han sade att det är batterierna som inte håller måttet – därför har inte KTM:s Freeride-E lanserats ännu. Kollade dock litet på amerikanska elhojmärket Zero som hade både offroad- och landsvägsmodeller på plats och enligt ett faktablad så skulle någon av hojarna ha otroliga 200 km räckvidd. Tro´t den som vill! Med tanke på att jag kör min Husaberg ca 120 km innan lampan börjar lysa så verkar det ju ganska bra…
I övrigt kan nämnas att Husqvarnas nya hojar är snygga, att Ducatis är snyggast och Kawasakis fulast.
Här är några bilder:

2013-01-25 17.13.02Vi är som gjorda för varandra!

DSCN0095Så här har man dragit avgassystemet på nya 1190.

DSCN0096 Min nya arbetsplats?

DSCN0104Motorcykel.  Punkt.

Rehab och underhåll

Just nu är allt stilla på hojåkningsfronten. Opererade min ena axel den 24 september och än är det ett tag kvar innan det kan bli tal om någon åkning. Skulle nog iofs kunna köra grusväg igen om ett någon vecka, men risken för att jag åker omkull och skadar mig igen är alltför stor. Axeln behöver läka ett tag till först, så jag får roa mig med sjukgymnastik istället.
Har dock kunnat köra hojen till GMC där de har kollat ventilerna. (skyllde på min axelskada och lämnade in den istället för att göra jobbet själv). Husan har gått 126,5 timmar och inget behövde åtgärdas. Ganska bra tycker jag eftersom den gått en hel del grusväg och isbana med högt varvtal. Husaberg 570 är en dual sport!
Får se om det är något mer man kan kosta på den medan den står stilla. En styrdämpare och en extra omgång hjul står högt på listan. Får väl skriva till tomten…

Grusåkning i Värmland

Trots skador har det ändå blivit drygt 100 grusmil i sommar och min axel känns allt bättre. Verkar som om mc-körning är den bästa rehabträning som finns. Var ute och körde en 27-milarunda idag och efteråt kändes en klar förbättring på det onda stället! Rekommenderas till alla som har ont någonstans alltså. (Nu kan man ju ont av att åka hoj också, det har jag lärt mig, men så länge man håller sig på hjulen verkar mc-åkning på grus vara rena hälsokuren). Hoppas kunna börja köra enduro snart, men först måste hojen fixas till. Nu har den gått 119 timmar utan att jag gjort annat än bytt olja och filter var 10:e timme samt bytt luftfilter efter varje körning.
Drivpaket och däck måste bytas och jag skall lämna ifrån mig gaffelben och stötdämpare för genomgång och byte av fjädrar. Hoppas kunna få en litet följsammare fjädring efter det. Ventilerna behöver också kollas.

Detta måste vara klart tills turen med AdventureBike Wermland i september – om det nu blir någon tur… Antalet anmälda är lågt just nu, så platser finns kvar! Jag annonserade den här turen som en lugnare och enklare tur lämplig för större hojar, men det verkar som om intresset är svalt för den typen av körning. Kanske är det Adventuredays som suger upp alla som vill åka arrangerade turer med stora offroad-hojar?
Hur som helst – platser finns alltså kvar på turen den 13 – 15 september, så anmäl er om ni är intresserade. Jag kan också ordna specialturer över en helg för dem som är intresserade. Hör av er så får vi se om det passar.
Nedan följer en filmsnutt från eftermiddagens körning på blandade vägar.

Veteransug

Min kompis Eje kom över en fin Suzuki GT380 häromveckan och idag var jag ute och kollade. Det är en 72:a som är riktigt fin för sin ålder och helt komplett dessutom. Startade gjorde den också så nu har han en fungerande veteran. 380:n är en trecylindrig tvåtaktare och ljudet är helt underbart. Trimmad Saab 2-takt (för er som vet hur det låter).
Härlig cykel och inte utan att man blir litet avundsjuk. Jag var nämligen erbjuden att köpa en likadan, men förnuftet segrade den här gången.

Det blir sommaruppehåll :-(

Ny datortomografi i torsdags och läkarbesök igår. Tydligen är skadan litet allvarligare än jag trodde – eller i alla fall litet mer komplicerad. Det är inte bara en spricka, utan en bit av benet i axelleden har gått av och flyttat sig ca en centimeter. Läkarna hade funderat fram och tillbaka om det är operation eller konservativ behandling, dvs självläkning, som är bästa medicinen. Resultatet av funderingarna blev självläkning och fixering av vänsterarmen i tre veckor framåt, därefter skall jag börja med sjukgymnastik. Läkaren konstaterade torrt att enduro inte är detsamma som sjukgymnastik, så det lär dröja ett tag innan jag kan åka hoj överhuvudtaget och enduroträning får vänta ytterligare. Han tyckte nog att jag hade skött mig ganska dåligt efter de senaste skadorna.
Det får bli promenader istället för mc ett tag framöver. Om allt läker som det skall så skall det väl inte börja växa mossa på hojen i alla fall…

Stiltje på hojfronten

Just nu är det stillestånd på hojfronten och det kommer det att bli ett tag framöver. Jag skadade mig ju i början av april och bröt nyckelbenet och då jag skulle premiäråka på bana igen i onsdags så gjorde jag en ny vurpa – om möjligt ännu klantigare än förra gången och jag landade på samma vänsteraxel som senast. Det gjorde jä***gt ont och till råga på allt hade jag publik till kraschen. Mörkade väl litet hur ont jag egentligen hade och tog mig ändå hem för (och på) egen maskin.
Trodde först inte att det var någon större skada skedd utan att axeln bara hoppat ur led och tillbaka igen, men på fredag var jag tvungen att åka in till akuten och där blev jag sittande hela dagen. Det blev både röntgen och datortomografi och efter att ha kollat bilderna kunde läkaren konstatera att jag hade en spricka i ”skålen” som ledkulan till axeln ligger mot. Det blir troligen operation till veckan. Vet inte om jag skall hoppas på operation eller ej… Om det får läka av sig självt så betyder det ju att skadan är ganska liten, men jag skulle tro att konvalecensen kommer att ta betydligt längre tid då – och man vill ju ut och åka…  På måndag får jag besked.
När jag låg på backen den här gången slog mig för första gången tanken: ”Skall du verkligen hålla på med det här?” Kanske en naturlig tanke i den situationen för en överviktig 56-åring som tror han är yngre och vigare än han är. Tanken försvann dock ganska fort, men faktum är att jag aldrig kommit riktigt överens med Husan i enduropåret. Kände mig faktiskt säkrare på Superenduron. Å andra sidan var det ju ingen som förväntade sig att man skulle kunna hålla något högre tempo med den, men jag tog mig runt de flesta banor. På Husan tar jag mig naturligtvis runt, men man vill ju att det skall gå med någorlunda tempo också. Nåja, Husabergaren skall få hänga med ett tag till. När det blir dags att ta ut den i spåret igen skall nog fjädringen ha fått sig en ordentlig översyn. Tror att en stor del av den dåliga känslan med hojen finns där.
En annan bidragande orsak till att jag gick omkull den här gången var nog också att jag fortfarande kände av nyckelbensbrottet en del och var stel och otränad. Får försöka ta det litet lugnare i starten nästa gång.
Tjatade till mig en kopia på röntgenbilden av läkaren. Där syns både den gamla och nya skadan. Får hoppas på snabb operation och snabb läkning. Vill ju kunna komma igång med gräsklippningen 🙂
Här är röntgenbilden. Det var en dålig kopia så jag har fyllt i litet linjer. Överst kan man se det brutna nyckelbenet som läkt överlappande. Inget fel med det, det skall läka så. Under det kan man se den nya skadan (vid pilen). Hur de skall fixa till det på ortopeden vete tusan. Skruv, spik eller kanske lim?

Läkning…

Skadorna på kroppen och självförtroendet har börjat läka så smått och jag hoppas kunna börja åka hoj igen om någon vecka eller två. Även förtrytelsen över att jag inte kunde åka till Spanien efter påsk börjar lägga sig.
Kul hade det varit i vilket fall! Kolla den här filmen som Jonas lagt ut på Ängebäcks sida: http://www.angebackracing.se/film-2/

Spanien inställt!

I skrivande stund skulle jag ha varit i Spanien och kört offroad med Dust Devils Adventure Tours, men det blev det inget av med. Istället sitter jag med en värkande axel som gör att det t.o.m. är svårt att skriva på datorn. Får hoppas att mina vänner nere på Solkusten har desto roligare…
Det som hände var att jag dumt nog åkte till Hynboholm för en träningsrunda inför Spanien i söndags och den turen slutade med ett brutet nyckelben och en allmänt blåslagen vänstersida. Dubbelt surt eftersom jag dels missade Spanien och dels eftersom det är nu som mc-säsongen drar igång på allvar. Återbesök hos läkaren och röntgen på tisdag. Hoppas att allt läker som det skall och att uppehållet inte behöver bli alltför långt.

Fulltankad!

Våren är här, om inte i almanackan så alla fall enligt termometern, så idag åkte dubbdäcken av och nya Michelin monterades fram och bak. Monterade också min nya Giant Loop Mojavi Saddle Bag som jag inhandlat från Raid Designs. Dessa väskor sitter som gjutna på Husan. I varje sidoväska har jag en 2-litersdunk från Touratech och i den lilla väskan i mitten får man plats med verktyg, ett första-hjälpen-kit och litet smågrejor. Nu är 570 plötsligt en dual-sport!
Nya däck och 12,5 liter i tanken alltså. Snart är grusvägarna farbara…