2016 slutade jag med grusturerna i Värmland. Svårigheter att kombinera arrangemangen med jobbet och en viss känsla av att förnyelse behövdes var anledningar till att jag lade ner.
2021 blir det litet lugnare på jobbfronten eftersom jag går i pension 🙂 så jag har planer på att starta verksamheten igen – dock med ett annat koncept.
Det jag tänker mig är att köra mindre grupper (max sex deltagare) och koncentrera körningen på litet lugnare körning i två dagar på grusvägar passande för de flesta äventyrshojar. Boende, lunch och middag blir i lägenhet i mitt eget hus i Karlstad. I övrigt ser körningarna ut som tidigare med ”fullservice” under hela dagen.
Vad tror ni om detta? Om intresse finns kommer jag att planera för de första turerna i början av hösten 2021.
Solsken och inget regn! Det är man inte bortskämd med i december 2020. Passade på att ta en tur med mountainbiken och tog mig upp till toppen av Bryngfjordsbacken.
Det är jobbigt uppför men desto roligare när man åker ner.
Inga dubbdäck behövdes idag den 20 december när jag åkte ut till endurobanan. Den här vintern liknar så här långt de flesta vintrar vi haft de senaste 30 åren. 8 plusgrader fyra dagar innan julafton och ingen kyla i sikte.
Det här är förstås inte normalt även om vi börjar bli vana.De flesta verkar idag förstå att en klimatförändring pågår. Visst finns det de som förnekar det eller påstår att den klimatförändring som sker är något ”naturligt” och inget som har med vår livsstil att göra. Majoriteten av oss förstår ändå vad som är på gång – vetenskapen är tydlig – men vi lever ändå våra liv som vanligt.
Jag lever också mitt liv som vanligt. Så, vad kan vi ”vanliga” göra som gynnar klimatet? Ja att konsumera mindre, flyga mindre (eller sluta flyga) och sluta köra fordon som drivs med fossila bränslen förstås. Det vet vi alla att vi borde göra.
Som enduroförare känns det då bra att köra eldrivet i skogen. Önskar att fler skulle göra det, men så länge ingen efterfrågan finns lär det dröja innan alternativen kommer.
KTM kom med sin Freeride e 2015 och inte så mycket har hänt sedan dess. Svenska Cake är ett intressant företag och de har en del nyheter på gång under 2021, men i övrigt ser det tunt ut. Både inom motocross, speedway och till viss del enduro borde elhojar vara stort redan idag om intresset fanns, men motorsporten känns ibland som konservatismens högborg tyvärr. T.o.m. ljudet används som ett försvar för att låta saker förbli som de är. ”Vem vill se racing när det inte låter?”
Tvärtom tror jag att det är avsaknaden av ljud och avgaser som kan bli motorsportens räddning. Tänk bara på hur svårt det är att få tillstånd för motorbanor idag. T.o.m. Hynboholm var det bråk om fast det ligger i en grusgrop i skogen…
Det var sådana här tankar som for genom huvudet när jag plaskade fram genom vattenpölarna på Björbybanan idag. Det var blött och lerigt och mörkt fast det var mitt på dagen. Längtar efter snö och is!
Jag tror vi måste ta till betydligt hårdare åtgärder för att vända det här. Förbjud försäljning av nya fossildrivna fordon inom ett par år – inte 2030. Förändra processer i industrin som bidrar till stora koldioxidutsläpp, t.ex. inom stålframställning, cementindustri och raffinaderier. Stoppa genast all ny prospektering av olja, kol och gas och sätt ett slutdatum för användning av dessa energikällor globalt.
Tror också att vi måste satsa på att återföra koldioxid från atmosfären och lagra den där den inte gör skada. Även om vi skulle sluta alla utsläpp inom bara några år har vi redan gjort alltför mycket skada.
Det här var en litet dyster betraktelse, men egentligen är jag optimist – teknikoptimist. Vi har redan mycket av den teknik som behövs för att vända det här. Solen vräker ner energi över jorden varje dygn, mer än vi någonsin kommer att behöva. Det handlar ”bara” om att fånga in den. Energilagring är nyckeln till att lösa det här och jag tror att lösningar kommer, men det är bråttom.
Greta Thunberg hade en intressant reflektion i sitt sommarprogram där hon jämförde världens reaktion på corona med hur vi reagerar på klimatförändringarna. När corona drabbar oss märker vi det direkt och då finns det plötsligt hur mycket pengar som helst för att rädda företag, betala för arbetslöshet och överskrida budgetar.
Man kanske ändå kan se med en viss optimism på politiken. Fler och fler förstår vad som är på gång och igår presenterade Joe Biden en plan för ”Clean Energy Revolution”. Om USA åter kommer med i racet kanske det kan hända saker…
Nu börjar det hända saker när det gäller elfordon – åtminstone på bilsidan. Under 2021 kommer det bara att smälla till och elbilarna kommer att ta över på bred front.
Var inne på Polestars showroom i Göteborg och provsatt och klämde. Fin bil, men dyr! Får bli en provkörning framöver. Polestar samarbetar med Cake som också fanns på plats. Snygg kombo!
Har också börjat kolla på en ersättare för vår BMW i3 där leasingen går ut om ett drygt halvår. Kanske får bli en Honda e? Har provkört och jag gillade den! Snygg och med massor av kul teknik.
Nu är Hondan preppad för grusåkning. Nya styret känns bra, Giant Loop-väskorna är på plats och GPS är monterad.
Hojen är fin att köra på små grusvägar, men den är slö…
Fjädringen behöver också bytas, men det är en dyrare operation så det avvaktar jag med tills jag vet om jag kommer att behålla Hondan någon längre tid.
Klagade litet på ergonomin på CRF:en tidigare. Styret kändes för lågt och för långt bak.
Nu har jag monterat styrhöjare som både höjer och flyttar styret i längsled. Har dessutom bytt ut det gamla plåtstyret mot ett ProTaper fatbar i guld.
Starkare, rakare och guldfärgat!
Det var en del pyssel att byta styre på CRF:en. Reglagen på Hondan har piggar som passar i små hål i originalstyret, så piggarna måste slipas bort. När det dessutom är elhandtag och barkbusters som skall passa blir det en del jobb att byta styre.
Nu känns körställningen bra, men provkörning återstår.
Idag fick jag chansen att testa en Cake Kalk OR uppför/nerför Hammarbybacken och att köra ett tjugotal varv på en liten bana på toppen.
Cake är en svensk tillverkare av elmotorcyklar som jag har följt ett tag och idag fick jag alltså provköra. Det var kul!
Företaget ett start-up med intressanta idéer och hojarna har en design som för tankarna till Apple snarare än traditionella motorcyklar. Knäppa tycker en del – snygga tycker jag.
Avskalat
Hojen jag körde var en Cake Kalk OR, toppmodellen om man vill köra fort på bana. Den har visserligen bara en 11 kW motor men vikten inklusive batteri är bara 69 kg. Och den har fjädring från Öhlins.
Hur var den att köra? Jag är ju van eldrivna endurohojar och den här liknar min KTM Freeride e till viss del, men den är betydligt lättare och det märks. MTB-känsla! Bromsarna var också bättre, särskilt bak, och man kunde ha full motorbroms på alla tre effektlägena. Tror att man skulle vara snabbare på många banor med den här jämfört med Freeriden eller vanliga endurohojar.
Hoppas Cake kommer med något mer enduroliknande snart med litet längre fjädringsväg och med normala hjulstorlekar (Kalk OR har 24-tumshjul). Nu finns ju Cake INK också, som har 19-tumshjul, men jag tror att det finns ännu intressantare modeller på gång.
KTM får passa sig! Det är snart 10 år sedan Freeride e presenterades. Dags att komma med något nytt.
Under en period ägde jag en Honda Varadero -00 som användes som grus-/landsvägshoj, men jag sålde den för ett par år sedan. Det blev inte så mycket åkt på den och den var ärligt talat för tung och gammalmodig.
Hade tänkt använda min KTM 350 som grushoj efter att jag kompletterat med en elhoj för enduron, men 350:n bara stående och det är ju synd på en sådan fin hoj. Kanske blev den stående för att en ren endurohoj egentligen inte är så kul på grus. Det finns ju inte ens ett tändningslås om man vill parkera och ta en pizza, så den fick också gå.
Nu har jag istället köpt en Honda som är i motsatt ände av spektrat jämfört med Varaderon, nämligen en CRF 250L -14. Hade tittat efter en grushoj på Blocket ett tag och när jag fick syn på Hondan slog jag till. Den hade rätt pris och mycket av den utrusning som jag vill ha på en grushoj: Arrow helsystem, moddad luftburk, EJK dator för insprutningen, ordentlig hasplåt, packhållare, offroad-däck, miniblinkers, tail-tidy, ledbakljus, handskydd och handtagsvärme.
Nybesiktad. Betyg: u.a.
CRF 250L är en hoj som gått litet under radarn för mig. Kanske för att den har en beskedlig effekt: 22 hk. Vi får se hur mycket den kommer att gå, men det lilla jag testat hittills känns positivt. Den går helt vibrationsfritt, är bekväm och känns väldigt lättkörd. Den har också sex växlar, vilket är bra på landsvägen.
En längre provtur återstår, men den känns väldigt gedigen på något slags Honda-vis. Den ser litet ut som en CRF crosshoj men är mycket mer landsväg. Motorn kommer från en landsvägshoj och har dubbla överliggande kamaxlar – och oljan behöver bytas efter 1000 mil!
Det jag förmodligen kommer att göra något åt är fjädringen, vilken känns alldeles för mjuk. Öhlins har fina grejer till de här…
Den 16 maj ordnade min klubb TVMK en träningsdag med självaste Joakim Ljunggren på vår hemmabana Björby och jag deltog med Freeriden.
Vi började kl. 09:30 på morgonen och höll på till 15:00. Man var ganska mör vid dagens slut… Först körde vi ett uppvärmningsvarv och sedan åkte vi ut och tränade i steniga backar och över bildäck och stockar. Sedan blev det lunch med fjädringsgenomgång av alla hojar och tips om inställningar. Efter lunch körde vi tidsträning och testade spårval i litet svårare sektioner. Som ni märker var det en toppendag!
Hade två fulladdade batterier med mig och bytte vid lunchen. Hade en grön lampa kvar på båda då dagen var slut och då hade jag kört två timmar och tjugo minuter aktiv körning.
Här är några bilder från dagen:
Ljunggren och en riktig hoj!En av kursdeltagarna laddar.Undertecknad laddar.Bästa spårvalet enligt Ljunggren – håll rakt och hoppa!Fjädringsgenomgång i depån. Som synes var det inte bara gubbar som var med.Alla tolv deltagarna och Ljunggren. Glada miner och vi klarade oss från skador!
Follow
