Nu har jag gått omkring och varit mer eller mindre skadad sedan den 8 april och är fortfarande långt ifrån bra, men är åksugen förstås. Har en axel som krånglar och just nu går jag faktiskt och hoppas på att det skall bli operation framöver. Det är dock inte värre än att det borde gå att åka hoj om man undviker surhål och håller sig till det slätare vägnätet tänkte jag. För att testa detta drog jag ut på en grustur den 14 juli tillsammans med Jakob (KTM 950 SE) och David (KTM 690).
Jakob som kände väl till vägarna uppåt Hagfors tog täten. Vi körde från Karlstad över Forshaga, Munkfors, och Sunnemo. Efter en näringsriktig lunch i Hagfors åkte vi över Klarälven och körde tillbaka söderut över skogen mellan Torsby och Hagfors där bland annat Vargåsensträckan (känd från Rally Sweden) ingick. Via Sunne gick färden sedan över Stensjön tillbaks till Karlstad. 32 mil hade jag kört när jag parkerade utanför garaget.
Det var kul med en gammal hederlig grustur och vi körde många kul vägar uppåt och omkring Hagfors som jag aldrig åkt tidigare. Jakob körde först hela tiden och han kände till massor av vägar. Skönt att inte åka först utan bara kunna hänga på för en gångs skull.
Det var inte utan att jag kände en viss saknad efter min Superenduro när jag såg Jakob köra. Det är inte det att Husan går dåligt, men ibland saknar jag effekten och det långa registret som finns i 950-twinnen. Och komforten. 32 mil på en endurohoj är på gränsen för vad röven tål…
Här kommer en film med några snuttar från Hagfors och söderut:
Follow