Provkörning av Triumph Tiger 1200 Explorer (och Yamaha 660R)

Nyckelbenet är inte tillräckligt läkt för enduro ännu, men en landsvägssväng är inga problem så när Triumph Center i Karlstad hade roadshow idag så passade jag på att åka dit och provköra den nyaste äventyrshojen från Triumph – 1200 Explorer.

Första känslan när jag drar iväg är att det är en mycket stor och tung hoj. Inte för att vikten märks särskilt mycket, men känslan är tung med den stora bulliga tanken och rutan långt fram. Och 259 kilo är ju tungt… Traction control var inställd på läge 2, vilket betyder att den begränsar effekten, men tillåter litet hjulspinn om jag nu skulle känna för det.

Körde ett varv runt Alstern som innebar både motorväg, krokig smal asfalt och en sväng på grus. Hojen är naturligtvis skön att köra som en nyutvecklad cykel skall vara och motorn drar starkt och rent från låga varv. Jag startade enkelt på fyran från ett rödljus och den drog utan att protestera från 35 km/tim på sexans växel. Den trecylindriga motorn har också ett gôtt ljud. Fjädringen kändes ganska fast, hålor i vägen märktes ganska väl och körställningen passade inte mig riktigt, men allt detta är ju justeringssaker. Något som också måste justeras om jag skulle köpa denna hoj är vindrutan som skapade ganska mycket turbulens.

Efter att ha kört några kilometer blev jag litet varmare i kläderna och farten ökade en aning. Man kunde kasta hojen ganska enkelt från sida till sida på krokig väg och när jag kom ut på gruset märktes det att man lätt blir fartblind i sadeln på en Explorer. Hjälpmedel som traction control och abs är jättebra säkerhetsutrustning, men jag tror också att de bidrar till att man också höjer farten ett snäpp. På större grusvägar går det helt klart att köra ruskigt fort med denna hoj. Stående körning funkar, men tanken är i vägen litet grand tycker jag. När man sedan kommer tillbaka ut på större och rakare vägar går hojen väldigt stabilt och vilsamt. Att den är kardandriven märks knappast alls. Det är bara när man tänker särskilt på det som vissa lastväxelreaktioner kan märkas av.

När provturen är slut kan man konstatera att det är en härlig äventyrscykel som Triumph tagit fram, men som sagt – den är tung, vilket den delar med Yamaha 1200 Superténéré (och den nya Honda 1200 som jag ännu inte har testat). Den är ganska lik Ténérén på många sätt, men jag tycker Yamahan andas litet mer offroad än Explorern. Det man minns mest efter att ha provkört Explorern är den fantastiska motorn, en känsla som jag också hade efter att ha testat Tiger 800.
Här är en film från provkörningen:

Efter Triumph drog jag iväg till Yamaha Center i förhoppning om att de skulle ha någon 660 Ténéré som demo, men de hade inte ens någon hemma i butiken. Jag har länge tyckt att 660 Ténérén är en snygg hoj med det rätta äventyrsstuket och eftersom jag går och kollar efter ett komplement till Husbergaren så kanske Yamahan kunde vara ett alternativ. Är ute efter något att åka grustouring med, att skjutsa på och kanske ta nån tur till Norge.

Någon Ténéré fanns alltså inte, men däremot hade de en 660R som demo och jag tog en sväng med den för att känna på motorn. Risken är ju att en 660 skulle kännas alltför slö efter att man kört SuperEnduro i flera år. Yamahan pinnade dock på ganska bra tycker jag, även om den inte på något sätt kan mäta sig med Triumphs trecylindriga motorer. Jag blev i alla fall inte avskräckt från en Yamaha 660 även om den vibrerade en del i högre fart. Undrar om hustrun skulle trivas bak på en 660 Ténéré?

Läkning…

Skadorna på kroppen och självförtroendet har börjat läka så smått och jag hoppas kunna börja åka hoj igen om någon vecka eller två. Även förtrytelsen över att jag inte kunde åka till Spanien efter påsk börjar lägga sig.

Kul hade det varit i vilket fall! Kolla den här filmen som Jonas lagt ut på Ängebäcks sida: http://www.angebackracing.se/film-2/

Spanien inställt!

I skrivande stund skulle jag ha varit i Spanien och kört offroad med Dust Devils Adventure Tours, men det blev det inget av med. Istället sitter jag med en värkande axel som gör att det t.o.m. är svårt att skriva på datorn. Får hoppas att mina vänner nere på Solkusten har desto roligare…

Det som hände var att jag dumt nog åkte till Hynboholm för en träningsrunda inför Spanien i söndags och den turen slutade med ett brutet nyckelben och en allmänt blåslagen vänstersida. Dubbelt surt eftersom jag dels missade Spanien och dels eftersom det är nu som mc-säsongen drar igång på allvar.

Återbesök hos läkaren och röntgen på tisdag. Hoppas att allt läker som det skall och att uppehållet inte behöver bli alltför långt.

Offroad i Spanien!

På fredag den 13:e drar jag och fem likasinnade till Spanska solkusten för tre dagars offroadåkande i bergen. Känns inte helt fel!

Vi flyger till Malaga och har köpt ett paket med Dustdevils Adventure Tours som ordnar offroadresor med guide. Arrangemanget liknar mina egna tredagarsturer till viss del, men här ingår också hojar (KTM 250 – 450) och naturligtvis får vi uppleva ett helt annat klimat och annorlunda natur.

Skall bli kul att bara åka med för en gångs skull!  Rapport med bilder och förhoppningsvis en hel del film kommer.

Premiär på KMX och kopplingsstrul del 2

I kväll var det premiär i endurospåret på KMX. Kom dit ganska sent och körde bara två varv. Det första varvet gick riktigt dåligt rent ut sagt och ibland undrar jag om 570:n är rätt cykel för mig. Pustade litet och körde ett varv till och då gick det något bättre och jag gillade hojen igen.

En anledning till att det var litet extra svårkört idag (förutom brist på rutin) var att kopplingen fortsätter strula. Inte Reklusen dock utan den vanliga kopplingen som är helt ur funktion. Visserligen är koppling inte nödvändigt med Rekluse, men med en 570 behöver man kunna slira litet extra när det är knixigt.

Kopplingen behåller inte hydrauloljan och det blir att demontera slavcylindern igen, byta packning och göra ett nytt försök att få det tätt.

Det tidigare strulet jag hade med att Reklusen slirade berodde på att när jag monterade bort slavcylindern för att lufta så försvann trycket på tryckstången och den tjocka bricka som sitter mitt i Reklusen hamnade snett. Kunde fixas på 5 sekunder med hjälp av lillfingret. Misstänker att samma fel uppstår nästa gång jag grejar igen. Känns inte helt tillförlitligt kan man lugnt säga men det var ju lätt fixat iaf.

Grusåkning den 24 mars

På lördag den 24/3 drog jag och David från Kil (KTM 690) ut på årets första barmarkstur.

Härligt väder och nysladdade grusvägar borde ha lagt grunden för en perfekt dag, men för min del slutade turen i Bössviken där jag tvingades vända p.g.a. slirande koppling. Det gick inte ens att lägga upp en sladd på de högre växlarna, så jag vände och åkte hem igen. Trist!

Det blir till att riva Reklusen och kolla alla inställningar 🙁 David fortsatte på egen hand. Om du läser detta David så får du gärna lämna en rapport i kommentarsfältet.

Fulltankad!

Våren är här, om inte i almanackan så alla fall enligt termometern, så idag åkte dubbdäcken av och nya Michelin monterades fram och bak.

Monterade också min nya Giant Loop Mojavi Saddle Bag som jag inhandlat från Raid Designs. Dessa väskor sitter som gjutna på Husan. I varje sidoväska har jag en 2-litersdunk från Touratech och i den lilla väskan i mitten får man plats med verktyg, ett första-hjälpen-kit och litet smågrejor. Nu är 570 plötsligt en dual-sport!

Nya däck och 12,5 liter i tanken alltså. Snart är grusvägarna farbara…

Kopplingsproblem…

Förra helgen provkörde jag hojen på Björbybanan med Reklusen installerad.

Funkade fint och kopplingen verkade perfekt inställd, dvs. motorbroms finns och den kopplar ur på tomgång med bara litet, litet dragläge. Så långt allt bra.

I slutet av passet märkte jag dock att funktionen i kopplingshandtaget var helt borta. Visserligen blir känslan litet diffus med Rekluse monterad, men nu fanns ingen koppling alls.

Efter att ha ägnat någon timme idag åt att försöka lufta kopplingen började jag undra vart all olja som man sprutade in egentligen tog vägen . Började undersöka hojen litet närmare och under gummidamasken vid huvudcylindern på styret hittade jag svaret: Kopplingsslangen hade gått helt av vid nippeln som resultat av närkontakt med ett träd på Björby. Trist! särskilt som en ny slang med kopplingar kostar över tusenlappen. Därför funderar jag på att investera i en vänsterbroms istället. Någon som testat och kan ge litet feedback? Skriv en kommentar i så fall.

Rekluse!

Så var automatkoppling monterad på 570:n, så nu skall den förhoppningsvis bli mer lätthanterlig i skogen. Hoppas man får möjlighet att testa den i helgen som kommer.

Rekluse är en centrifugalkoppling och på bilden till höger kan man tydligt se ett antal ”spår” under tryckplattan. I spåren ligger totalt 27 kulor som trycks utåt av centrifugalkraften och skapar dragläge i kopplingen så fort som vavet ökar över tomgång. Man kan välja olika material/vikt på kulorna och olika hårdhet på centrumfjädern i kopplingen beroende på hur man vill anpassa karaktären på kopplingen. Jag har min inställd med standardinställningen för enduro. Får se hur det funkar.

I bilden kan man också se att jag stuckit in två trådar – ”feeler gauges” ovanför översta lamellen. Detta är för att kolla spelet och att man valt rätt tjocklek på metallskivorna som ligger mellan lamellerna.

 
Original                                                                              Rekluse