Honda CRF 250L ”Adventure”

Nu är Hondan preppad för grusåkning. Nya styret känns bra, Giant Loop-väskorna är på plats och GPS är monterad.

Hojen är fin att köra på små grusvägar, men den är slö…

Fjädringen behöver också bytas, men det är en dyrare operation så det avvaktar jag med tills jag vet om jag kommer att behålla Hondan någon längre tid.

Nya sulor och sadel till CRF 250L

Har börjat modifiera min lilla Honda litet grand. Den har fått en en högsadel och nya däck – Michelins nya Tracker, deras ersättare till AC 10.

Tracker är ett landsvägsgodkänt allround cross/endurodäck. Bakdäcket är betydligt fetare än orginalet fast det är samma dimension. Ser i alla fall bra ut på bild!

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.

Giant Loop Mojavi väskorna passar. I dem få jag plats med 4 liter extra bensin. Kan vara bra med tanke på originaltankens 7,5.

Nu väntar jag på styrhöjarna som beställts på eBay.

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.
Plats för bensin, verktyg och första förband.

Första turen med nya CRF 250L

Idag den 29 juni tog jag en drygt 20 mil lång tur med den nya (för mig) Hondan. Turen gick mest på grus. Första intrycket är övervägande positivt.

Hojen känns gedigen överlag och det känns som om den lilla motorn kan plågas rejält utan att den klagar. Den känns lättare än den är (”confidence inspiring”) och jag tror att det här är en hoj som man vågar ge sig ut på upptäcktsfärd med.

Fjädringen är väldigt mjuk och följsam och därmed energibesparande för föraren. Att köra grusväg är bekvämt, som att åka Citroën ungefär.

Fjädringen är som sagt mjuk och bekväm, men inget för mer inspirerad körning på sämre underlag. Framför allt bakdämparen börjar leva sitt eget liv då och bakändan (hojens alltså) dansar omkring litet som den vill.

Det som jag måste modifiera först är dock ergonomin. Det känns om att avståndet mellan fotpinnar, sadel och styre är alldeles för ”litet” trots att jag själv inte är mer än 173 cm lång. Fick med en högsadel till hojen och den skall jag montera. Sedan måste styret uppåt/framåt ett par cm och fotpinnarna skall bytas till bredare (kanske skall testa Pivot Pegz?).

Att hojen är slö det visste jag ju innan, men den pinnar ändå på ganska bra och den lugna gången i motorn gör att man får ett bra flyt i körningen.

Behåller nog den här ett tag 🙂

Ännu en Honda!

Under en period ägde jag en Honda Varadero -00 som användes som grus-/landsvägshoj, men jag sålde den för ett par år sedan. Det blev inte så mycket åkt på den och den var ärligt talat för tung och gammalmodig.

Hade tänkt använda min KTM 350 som grushoj efter att jag kompletterat med en elhoj för enduron, men 350:n bara stående och det är ju synd på en sådan fin hoj. Kanske blev den stående för att en ren endurohoj egentligen inte är så kul på grus. Det finns ju inte ens ett tändningslås om man vill parkera och ta en pizza, så den fick också gå.

Nu har jag istället köpt en Honda som är i motsatt ände av spektrat jämfört med Varaderon, nämligen en CRF 250L -14. Hade tittat efter en grushoj på Blocket ett tag och när jag fick syn på Hondan slog jag till. Den hade rätt pris och mycket av den utrusning som jag vill ha på en grushoj: Arrow helsystem, moddad luftburk, EJK dator för insprutningen, ordentlig hasplåt, packhållare, offroad-däck, miniblinkers, tail-tidy, ledbakljus, handskydd och handtagsvärme.

Nybesiktad. Betyg: u.a.

CRF 250L är en hoj som gått litet under radarn för mig. Kanske för att den har en beskedlig effekt: 22 hk. Vi får se hur mycket den kommer att gå, men det lilla jag testat hittills känns positivt. Den går helt vibrationsfritt, är bekväm och känns väldigt lättkörd. Den har också sex växlar, vilket är bra på landsvägen.

En längre provtur återstår, men den känns väldigt gedigen på något slags Honda-vis. Den ser litet ut som en CRF crosshoj men är mycket mer landsväg. Motorn kommer från en landsvägshoj och har dubbla överliggande kamaxlar – och oljan behöver bytas efter 1000 mil!

Det jag förmodligen kommer att göra något åt är fjädringen, vilken känns alldeles för mjuk. Öhlins har fina grejer till de här…

Bromsar

Fjädringen är uppdaterad på min nya Freeride e, men något behövde också göras åt bromsarna. De är inte top-of-the-line på KTM Freeride (även om de blivit bättre på de senare årsmodellerna)

Med bakbromsen på styret har jag märkt att jag använder den mycket mer nu än jag gjorde på tidigare hojar. Det är ju mycket enklare! Efter 10 timmar var det metall mot metall på bakbromsen och istället för att byta bara beläggen har jag bytt hela bromsoket till ett nytt från MotoMaster. Beläggen är större än original och hela oket känns kraftigare. Skall testas på banan i morgon (den 8 mars)!

Första endurotestet med nya e

Eftersom vintervädret lyst med sin frånvaro hittills i år och termometern visade +9! den 30 december monterade jag av dubbdäcken och flyttade över hjulen från den gamla hojen för att kunna köra dubbfritt. Sedan bar det av till endurobanan i Ransberg.

Måste säga att den nya Freeriden känns väldigt bra att köra!

Filmade ett av varven:

Uppdaterad elhoj

Nu har jag kört min KTM Freeride e i 39 timmar, alla i endurospåret, och det har blivit några uppdateringar. Eftersom Freeriden är litet mindre i formaten än en vanlig enduro så har jag höjt styret 15 mm. Den viktigaste uppdateringen har jag dock gjort med fjädringen. Ganska snart efter att jag köpt hojen bytte jag till hårdare fjädrar fram och bak, men efter att ha kört ett 20-tal timmar ville jag förbättra fjädringen ytterligare. Det är trots allt 85-kubikarens fjädring på Freeriden och den kändes litet stum och okänslig.

Började kolla på Blocket efter Öhlinsgrejer till 85-kubikare och det fanns en del. Slog till på ett par kompletta gaffelben med Öhlins cartride och en Öhlins STX 46 bakdämpare. När jag skulle montera dämparen blev det dock problem. Reservoaren på originaldämparen pekar snett bakåt medan Öhlinsdämparen pekar snett framåt. Den passade inte.

Som tur är känner jag en duktig fjädringskille som modifierade bakdämparen. Inte världens lättaste dock. Hela övre delen av dämparen måste bytas, men nu pekar reservoaren åt rätt håll. Förutom detta byttes fjädrar både fram och bak, olja byttes, shimsning, mm….

Det här kan kännas som overkill för en relativt långsam motionär som mig, men nog blev det bättre! Man kan hålla högre fart i spåret och hojen känns allmänt litet tryggare. Den går också något högre än tidigare, framför allt bak.

Sveriges enda Freeride e med Öhlins fram och bak?

Electric Enduro

Det började med en gräsklippare…

För några år sedan köpte jag en laddningsbar batteridriven gräsklippare när den gamla bensinaren gett upp. Ville testa och upptäckte snart att den här klipparen var både enklare att hantera och lättare att klippa med. Tystare var den också förstås. Iron Maiden behövde inte vara på högsta volym i lurarna när man klippte 🙂

2017 skaffade vi elbil i familjen. Hade gått och grunnat på det ett tag och eftersom min arbetsgivare (Karlstads kommun) är så snäll att man låter anställda leasa en miljöbil till ett förmånligt pris så slog vi till på en BMW i3. Vilken bil! Tyst, oerhört smidig och lätt att köra och framför allt kul eftersom den har väldigt bra acc. Bilen gjorde att jag började bli litet elnörd. Att ha en bil som kostar drygt en krona milen i elkostnad att köra och accar som en Porsche är ju inte fel.

Från gräsklippare till bil är ju steget långt, men från bil till mc är det kanske inte lika avlägset. Har länge varit sugen att testa KTM:s Freeride e och när jag hittade en -17 till ett bra pris på Blocket i februari 2019 slog jag till. Det blev en tur till Nykvarn där hojen fanns och sedan dess är jag elhojsägare. Min Honda Varadero såldes och KTM 350:n har jag inte kört sedan dess. Jag gillar alltså Freeriden!

Hur funkar den? Ja, att köra elhoj är annorlunda. Effekten kommer direkt men ändå lätthanterligt och lösningen med bakbromsen till vänster på styret passar mig. Den är också mindre i formatet är en vanlig endurohoj, dock inte lättare eftersom batteriet väger bly.

Har kört ca 17 timmar enduro sedan jag köpte den och har gjort en del små modifieringar. Dessutom har jag köpt ett extra batteri. Återkommer med mer erfarenheter och praktiska tips kring hur det funkar att köra el i endurospåret.

Träning på Hynboholms endurobana. Foto: Patrik Jordansson.

MC-mässa och vintermek

Den 29 januari var det dags för mc-mässa igen – kul tradition som måste vårdas. Man har visserligen sett allt man är intresserad av på nätet innan, men det var ändå kul att provsitta nya Africa Twinnen och konstatera att den skulle nog passa mig…

IMG_0617[1]
Skall jag ha en AT så skall det vara den här färgen.

IMG_0614[1]
Äventyrshojar är ju stort nu och även Ducati har en – Multistrada 1200 Enduro. Pris: 209 900.

Istället för att köpa nytt kanske man kan uppdatera det man har. Har köpt tillbehörsljuddämpare till min Varadero på ebay som jag monterade i helgen. Det är ett par Remus i kolfiber som ser riktigt snygga ut. Lätta är de också – trodde kartongen var tom när den levererades. Varje dämpare med anslutningsrör och alla fästen väger bara 2 kg styck! Det blir en bra minskning av högt sittande vikt. Låter bra gör de också, dvs. litet mer ljud men inte för mycket. Passade också på att kapa bakskärmen en bit för att få till en snyggare bakdel. Så här blev det:

IMG_0619[1]

IMG_0621[1]

IMG_0623[1]