Vi var sex personer som drog iväg på långtur den 24 juli, men det var bara fem som tog sig hem för egen maskin. För mig blev det en trist avslutning på turen eftersom jag och hojen fick åka bärgningsbil hem.
En bit efter Hagfors tyckte jag att det började skramla onödigt mycket i motorn. Tänkte först att det är nog bara inbillning, men när vi kommit riktigt långt ut i ödemarken så gick det inte längre. Husan lät som ett tröskverk i motorn så det var bara att ge upp. Övriga fortsatte turen mot Malung men för mig var det bara att bereda mig på en lång väntan på bärgning.
Jag var någonstans mitt emellan Hagfors och Malung, det var hett och jag hade full mc-mundering och nästan ingen telefontäckning, så jag fick gå ut på ett hygge för att kunna ringa på assistans. Roligare kan man ha. Jag hade dock tur, för redan efter en timme så kom bilen fram till mig där jag stod. Vi lastade på hojen och det var bara att åka lastbil tillbaks till Karlstad. Vet inte ännu vad det är för fel, men jag tippar på att det är kamkedjesträckaren som har gett upp.
Övriga fortsatte turen och vid niotiden på kvällen var de tillbaka i stan. Allt hade gått bra förutom en punktering. Dammat hade det gjort också…
Vid det här tillfället var inte Husan min kompis.
Några av hojarna som var med. Här gick Husan fortfarande. Notera touringstuket!
Värmländska skogar…
…och vägar.
Samtliga bilder med hojar ”på väg” är tagna med Jakobs GoPro.
Follow