Första semesterdagen tänkte jag fira med en mc-tur ner till Uddevalla och Bokenäsets Motorpark. Har länge varit sugen på att testa Quantyas elcrossar och det kan man göra där.
Nu var det på vippen att det inte blev mer än en kopp kaffe i Grums, för redan på Sörmon märkte jag att hojen gick ovanligt varm och i Grums lyste varningslampor! Efter en nerkylningspaus var det bara att vända hem igen. Jag fruktade det värsta = trasig vattenpump eller kylare. Väl hemma rev jag av tanken och kunde konstatera att det ”bara” var en kylarslang som läckte. Med hjälp av litet silikonpackning på tub så var problemet löst och jag drog söderut igen.
Nu var jag ju kraftigt försenad, men humöret blev litet bättre när de fina grusvägarna neråt Edsleskog och den krokiga asfalten innan Håverud dök upp på GPS:en.
Väl framme i Uddevalla tankade jag hojen med bensin och mig själv med skräpmat och begav mig till Bokenäset där jag blev mycket väl omhändertagen av Martin Dygd som driver stället.
Efter en kort genomgång var det dags att ge sig ut och åka. Quantya-hojarna är litet mindre och nättare än en vanlig cross och har 19 tums framhjul. Att som jag kliva direkt från SuperEnduron till elhojen förstärker intrycket om man säger så…
En kille som hette Sebastian hängde med ut till banan som låg några hundra meter därifrån. Det är han som har fotat. Väl ute vid banan fick jag några förmanande ord och Sebastian åkte före i ett par varv. Sedan fick jag gasa bäst jag ville.

 

 

 

När man startar Quantyan vrider man på tändningsnyckeln och inget händer, men man måste vara aktsam med ”gasen” för så fort man rör den så bär det iväg – så gott som ljudlöst. Hojen har två effektlägen – låg- och högeffekt. På lågeffektläget var den väldigt lättkörd och jag kan tänka mig att man kan vara rätt snabb i endurospåret med den här hojen eftersom den är så lätt och samtidigt snäll. På högeffektläget var den skapligt snabb och det var det läget jag använde mest på crossbanan.
Jag malde på i crossbanan i ca 40 minuter och körde halva tiden med en hoj med fotbroms och halva med den andra hojen som hade bakbromsen till vänster på styret. Den senare varianten körde jag snabbare med och det hade gått ändå bättre om det varit litet mer bett i bakbromsen.
Quantyan gick riktigt bra och den var kul att köra. Det kändes märkligt att motorn knappt hördes förutom ett tyst vinande. Det som hördes mest var gnirk från fjädring och bromsar (och ljudet av bilarna på vägen bredvid).
Efter att ha kört klart på crossbanan drack vi kaffe och sedan drog jag ut på en endurosväng i skogen tillsammans med Martin och en av hans kompisar. Måste säga att det var på skogsstigen som hojen var allra roligast. Den var lättkörd och tyst och om man möter en joggare (som vi gjorde) så är det bara att stanna och motorn stannar den också. Vrid på gasen och du är iväg igen!
Martin är generalagent för Quantya och priset för en hoj är ca 100 000. Mycket pengar, men driftskostnaderna är ju väldigt låga.
Jag tror att den här typen av fordon har framtiden för sig – särskilt om några år när batteriutvecklingen kommit ännu längre. Med ett reservbatteri i bilen så kan man köra sig ganska trött ute på banan och inte behöver man byta olja och luftfilter när man kommer hem heller…

 

När jag kört klart drog jag hemåt via Munkedal och Dals-Ed. Fina asfaltvägar!
Väl hemma hade jag avverkat 52 mil + ca en timme på elhojarna.
Semester var det…