Elhojen på träningsläger med Ljunggren

Den 16 maj ordnade min klubb TVMK en träningsdag med självaste Joakim Ljunggren på vår hemmabana Björby och jag deltog med Freeriden.

Vi började kl. 09:30 på morgonen och höll på till 15:00. Man var ganska mör vid dagens slut… Först körde vi ett uppvärmningsvarv och sedan åkte vi ut och tränade i steniga backar och över bildäck och stockar. Sedan blev det lunch med fjädringsgenomgång av alla hojar och tips om inställningar. Efter lunch körde vi tidsträning och testade spårval i litet svårare sektioner. Som ni märker var det en toppendag!

Hade två fulladdade batterier med mig och bytte vid lunchen. Hade en grön lampa kvar på båda då dagen var slut och då hade jag kört två timmar och tjugo minuter aktiv körning.

Här är några bilder från dagen:

Ljunggren och en riktig hoj!
En av kursdeltagarna laddar.
Undertecknad laddar.
Bästa spårvalet enligt Ljunggren – håll rakt och hoppa!
Fjädringsgenomgång i depån. Som synes var det inte bara gubbar som var med.
Alla tolv deltagarna och Ljunggren. Glada miner och vi klarade oss från skador!

Möte med Svemo om e-bike den 7 mars 2020

Det händer ju massor på fordonsfronten idag och mest märks det på bilsidan. Det är eldrift som gäller nu och det ser inte bra ut för de traditionella biltillverkarna. Den som inte hänger med i utvecklingen kommer att vara borta om några år när fossilfordon blir omöjliga att sälja. Om ni inte tror mig så kan vi vänta 2-3 år och se…

Oavsett vad man tycker om det här – och bland oss ”petrolheads” är det ju många som inte gillar den här utvecklingen – så är det något vi måste förhålla oss till, annars ligger all motorsport risigt till om ett par år.

På mc-sidan ligger vi långt efter bilarna när det gäller eldrift, men den kommer naturligtvis här också. Det är inte bara det att förbränningsmotorer blir allt mer ifrågasatta som gör att mc-sporten behöver förändras, utan även bullerfrågan. Runt om i Europa stängs allt fler motorbanor p.g.a. att folk inte tolererar bullret. Elhojar är alltså lösningen på flera problem.

Svemo bjöd för ett tag sedan in till en workshop om hur mc-sporten kan anpassas till den här utveckligen. Jag anmälde mig och den 7 mars träffades vi i Norrköping. Vi var 10 personer med väldigt olika bakgrund som möttes, allt från el-intresserade enduromotionärer som jag själv till roadracingförare och förbundsfolk.

Tycker det är framsynt av Svemo att ta det här initiativet och diskussionerna vi hade var verkligen framåtsyftande. Det handlade inte om hur klassindelningar skall se ut eller om vilka elfordon som skall få tävla eller inte, utan det handlade om hur vi kan öppna sporten för alla de nya elfordon som kommer nu – inklusive sådana som har trampor.

Vi kommer att ses igen i slutet av april. Fortsättning följer…

Bromsar

Fjädringen är uppdaterad på min nya Freeride e, men något behövde också göras åt bromsarna. De är inte top-of-the-line på KTM Freeride (även om de blivit bättre på de senare årsmodellerna)

Med bakbromsen på styret har jag märkt att jag använder den mycket mer nu än jag gjorde på tidigare hojar. Det är ju mycket enklare! Efter 10 timmar var det metall mot metall på bakbromsen och istället för att byta bara beläggen har jag bytt hela bromsoket till ett nytt från MotoMaster. Beläggen är större än original och hela oket känns kraftigare. Skall testas på banan i morgon (den 8 mars)!

Första endurotestet med nya e

Eftersom vintervädret lyst med sin frånvaro hittills i år och termometern visade +9! den 30 december monterade jag av dubbdäcken och flyttade över hjulen från den gamla hojen för att kunna köra dubbfritt. Sedan bar det av till endurobanan i Ransberg.

Måste säga att den nya Freeriden känns väldigt bra att köra!

Filmade ett av varven:

Ny Freeride e!

Impulsköp kanske det kan kallas, för plötsligt har jag två Freeride e i garaget. Min ”gamla” -17 har nämligen fått sällskap av en sprillans ny -19 som jag köpt på CEC Motorcycles i Göteborg. Varför nytt? Ja, KTM gör nu samma sak med den nya generationen som när första introducerades och dumpar priset på nya hojar. Bra för mig som kunde köpa en ny för 79 900, men inte så kul för den som köpt till fullpris (117 900 inkl. laddare).

Nu har jag en ny hoj plus ett extra 3.9 kWh batteri att byta med och jag kan sälja den gamla hojen. En ganska bra affär tycker jag med tanke på vad ett nytt batteri kostar!

Hojen är uppdaterad med Öhlins-fjädringen från den gamla hojen (passade rakt av på den nya), styrhöjare, ledlampa, KTM:s handguards och dubbdäck.

Det var ett mystiskt fel på hojen när jag när jag kommit hem med den och skulle provköra. Felkoder blinkade, lampan för tom bensintank lyste, broms- o bakljus funkade inte och hojen gick någon minut, sedan dog den. Felsökte halvt ihjäl mig först, men sedan filmade jag felkoderna och skickade filmen till CEC i Göteborg. De tipsade mig att ta gasreglaget från den gamla hojen och montera på den nya – och det funkade! Ett elektronikfel i gashandtaget hade gjort att allt elektriskt fick spel.

Den nya generationen Freeride e har WP:s Xplor-fjädring fram och bak, men jag flyttade som sagt över Öhlins direkt. Det gjorde att hojen blev mycket högre och nu fattas det nästan en decimeter för att den skall kunna stå på sidostödet! Skall bli spännande att få testa den på endurobanan.

Jag har iaf hunnit med en kortare provtur:

Att tävla med el

Den 13 oktober var det dags för första tävlingen med elhojen. Placeringen blev väl inte topp precis, men det berodde nog mer på ålderstigen och långsam förare än på hojen.

Tävlingen var Skoj på hoj i Kil, en endurotävling som ingår i Värmlandsserien och som körs på crossbanan och i ett spår i skogen runtomkring. Det är gemensam start och efter 45 minuter flaggas förarna av allt eftersom man passerar mållinjen. Jag körde sex varv och flaggades av efter 51 minuter. Innan starten kör man också ett mastervarv. De totala körtiden var alltså ca en timme.

Jag tyckte det var kul att testa hur det skulle funka att köra tävling med Freeriden och om batteriet skulle räcka. På den här tävlingen räckte det ganska precis. Skulle tro att jag hade max tio minuter kvar i batteriet efter målgång. Kanske skulle ha tagit mig ett varv till, men om jag varit snabbare och kört sju varv på samma tid så vete tusan om det funkat. Högre tempo drar betydligt mera ström. Underlaget på den här tävlingen var jord- och sandbana (på crossbanan) och blöt svenskenduro i skogen.

Elhoj bland idel ICE-hojar. Väckte en del uppmärksamhet…

Att tävla med elhoj bland idel ”vanliga” cross- och endurohojar väckte mersmak trots placering långt ner i listan. Kommer eventuellt att testa fler tävlingar i Värmlandsserien nästa år. Då kör man ett visst antal varv inom ett par timmar och går i depå mellan varven. Effektiv körtid gäller. Det skulle nog funka om jag byter batteri mellan varven. Blir att träna litet mer bara 🙂

Kul bana genom Lökeneskogen 🙂

Att köra enduro med el

Vintern -19 köpte jag en begagnad KTM Freeride e som hade gått knappt 20 timmar och nu, ett halvår senare, har jag hunnit köra nästan 40 timmar enduro med den. De flesta timmarna har jag kört på ”hemmabanan” Björby som är en typisk svenskendurobana med mycket sten och ganska kuperad.

Hur är den då att köra? Jodå, jag är mycket förtjust i den! Min KTM 350 -18 har nog inte gått 10 timmar ens sedan jag köpte elhojen, så 350:n blir nog förpassad till enbart grusväg.

Den funkar på sandbana också!

Jag är ingen särskilt snabb förare och ganska kort, så för mig passar Freeriden väldigt bra eftersom den är mindre i formatet än en vanlig endurohoj. Den är också väldigt lätthanterlig i knixiga partier och den är lätt att köra över hinder. En annan stor fördel är att bakbromsen sitter på vänster sida på styret vilket gör det busenkelt att moderera bakbromsen. Att hojen också saknar växelpedal gör att man slipper tänka på att använda fötterna till annat än att stå rätt på fotpinnarna.

Man (i alla fall jag) kör snabbare på den här hojen, särskilt sedan fjädringen heter Öhlins 🙂

Uppdaterad elhoj

Nu har jag kört min KTM Freeride e i 39 timmar, alla i endurospåret, och det har blivit några uppdateringar. Eftersom Freeriden är litet mindre i formaten än en vanlig enduro så har jag höjt styret 15 mm. Den viktigaste uppdateringen har jag dock gjort med fjädringen. Ganska snart efter att jag köpt hojen bytte jag till hårdare fjädrar fram och bak, men efter att ha kört ett 20-tal timmar ville jag förbättra fjädringen ytterligare. Det är trots allt 85-kubikarens fjädring på Freeriden och den kändes litet stum och okänslig.

Började kolla på Blocket efter Öhlinsgrejer till 85-kubikare och det fanns en del. Slog till på ett par kompletta gaffelben med Öhlins cartride och en Öhlins STX 46 bakdämpare. När jag skulle montera dämparen blev det dock problem. Reservoaren på originaldämparen pekar snett bakåt medan Öhlinsdämparen pekar snett framåt. Den passade inte.

Som tur är känner jag en duktig fjädringskille som modifierade bakdämparen. Inte världens lättaste dock. Hela övre delen av dämparen måste bytas, men nu pekar reservoaren åt rätt håll. Förutom detta byttes fjädrar både fram och bak, olja byttes, shimsning, mm….

Det här kan kännas som overkill för en relativt långsam motionär som mig, men nog blev det bättre! Man kan hålla högre fart i spåret och hojen känns allmänt litet tryggare. Den går också något högre än tidigare, framför allt bak.

Sveriges enda Freeride e med Öhlins fram och bak?