Nya sulor och sadel till CRF 250L

Har börjat modifiera min lilla Honda litet grand. Den har fått en en högsadel och nya däck – Michelins nya Tracker, deras ersättare till AC 10.

Tracker är ett landsvägsgodkänt allround cross/endurodäck. Bakdäcket är betydligt fetare än orginalet fast det är samma dimension. Ser i alla fall bra ut på bild!

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.

Giant Loop Mojavi väskorna passar. I dem få jag plats med 4 liter extra bensin. Kan vara bra med tanke på originaltankens 7,5.

Nu väntar jag på styrhöjarna som beställts på eBay.

Med högre sadel och höga nabbar är CRF:en plötsligt lika hög att sitta på som en vanlig offroadhoj.
Plats för bensin, verktyg och första förband.

Första turen med nya CRF 250L

Idag den 29 juni tog jag en drygt 20 mil lång tur med den nya (för mig) Hondan. Turen gick mest på grus. Första intrycket är övervägande positivt.

Hojen känns gedigen överlag och det känns som om den lilla motorn kan plågas rejält utan att den klagar. Den känns lättare än den är (”confidence inspiring”) och jag tror att det här är en hoj som man vågar ge sig ut på upptäcktsfärd med.

Fjädringen är väldigt mjuk och följsam och därmed energibesparande för föraren. Att köra grusväg är bekvämt, som att åka Citroën ungefär.

Fjädringen är som sagt mjuk och bekväm, men inget för mer inspirerad körning på sämre underlag. Framför allt bakdämparen börjar leva sitt eget liv då och bakändan (hojens alltså) dansar omkring litet som den vill.

Det som jag måste modifiera först är dock ergonomin. Det känns om att avståndet mellan fotpinnar, sadel och styre är alldeles för ”litet” trots att jag själv inte är mer än 173 cm lång. Fick med en högsadel till hojen och den skall jag montera. Sedan måste styret uppåt/framåt ett par cm och fotpinnarna skall bytas till bredare (kanske skall testa Pivot Pegz?).

Att hojen är slö det visste jag ju innan, men den pinnar ändå på ganska bra och den lugna gången i motorn gör att man får ett bra flyt i körningen.

Behåller nog den här ett tag 🙂

Ännu en Honda!

Under en period ägde jag en Honda Varadero -00 som användes som grus-/landsvägshoj, men jag sålde den för ett par år sedan. Det blev inte så mycket åkt på den och den var ärligt talat för tung och gammalmodig.

Hade tänkt använda min KTM 350 som grushoj efter att jag kompletterat med en elhoj för enduron, men 350:n bara stående och det är ju synd på en sådan fin hoj. Kanske blev den stående för att en ren endurohoj egentligen inte är så kul på grus. Det finns ju inte ens ett tändningslås om man vill parkera och ta en pizza, så den fick också gå.

Nu har jag istället köpt en Honda som är i motsatt ände av spektrat jämfört med Varaderon, nämligen en CRF 250L -14. Hade tittat efter en grushoj på Blocket ett tag och när jag fick syn på Hondan slog jag till. Den hade rätt pris och mycket av den utrusning som jag vill ha på en grushoj: Arrow helsystem, moddad luftburk, EJK dator för insprutningen, ordentlig hasplåt, packhållare, offroad-däck, miniblinkers, tail-tidy, ledbakljus, handskydd och handtagsvärme.

Nybesiktad. Betyg: u.a.

CRF 250L är en hoj som gått litet under radarn för mig. Kanske för att den har en beskedlig effekt: 22 hk. Vi får se hur mycket den kommer att gå, men det lilla jag testat hittills känns positivt. Den går helt vibrationsfritt, är bekväm och känns väldigt lättkörd. Den har också sex växlar, vilket är bra på landsvägen.

En längre provtur återstår, men den känns väldigt gedigen på något slags Honda-vis. Den ser litet ut som en CRF crosshoj men är mycket mer landsväg. Motorn kommer från en landsvägshoj och har dubbla överliggande kamaxlar – och oljan behöver bytas efter 1000 mil!

Det jag förmodligen kommer att göra något åt är fjädringen, vilken känns alldeles för mjuk. Öhlins har fina grejer till de här…

Elhojen på träningsläger med Ljunggren

Den 16 maj ordnade min klubb TVMK en träningsdag med självaste Joakim Ljunggren på vår hemmabana Björby och jag deltog med Freeriden.

Vi började kl. 09:30 på morgonen och höll på till 15:00. Man var ganska mör vid dagens slut… Först körde vi ett uppvärmningsvarv och sedan åkte vi ut och tränade i steniga backar och över bildäck och stockar. Sedan blev det lunch med fjädringsgenomgång av alla hojar och tips om inställningar. Efter lunch körde vi tidsträning och testade spårval i litet svårare sektioner. Som ni märker var det en toppendag!

Hade två fulladdade batterier med mig och bytte vid lunchen. Hade en grön lampa kvar på båda då dagen var slut och då hade jag kört två timmar och tjugo minuter aktiv körning.

Här är några bilder från dagen:

Ljunggren och en riktig hoj!
En av kursdeltagarna laddar.
Undertecknad laddar.
Bästa spårvalet enligt Ljunggren – håll rakt och hoppa!
Fjädringsgenomgång i depån. Som synes var det inte bara gubbar som var med.
Alla tolv deltagarna och Ljunggren. Glada miner och vi klarade oss från skador!

Möte med Svemo om e-bike den 7 mars 2020

Det händer ju massor på fordonsfronten idag och mest märks det på bilsidan. Det är eldrift som gäller nu och det ser inte bra ut för de traditionella biltillverkarna. Den som inte hänger med i utvecklingen kommer att vara borta om några år när fossilfordon blir omöjliga att sälja. Om ni inte tror mig så kan vi vänta 2-3 år och se…

Oavsett vad man tycker om det här – och bland oss ”petrolheads” är det ju många som inte gillar den här utvecklingen – så är det något vi måste förhålla oss till, annars ligger all motorsport risigt till om ett par år.

På mc-sidan ligger vi långt efter bilarna när det gäller eldrift, men den kommer naturligtvis här också. Det är inte bara det att förbränningsmotorer blir allt mer ifrågasatta som gör att mc-sporten behöver förändras, utan även bullerfrågan. Runt om i Europa stängs allt fler motorbanor p.g.a. att folk inte tolererar bullret. Elhojar är alltså lösningen på flera problem.

Svemo bjöd för ett tag sedan in till en workshop om hur mc-sporten kan anpassas till den här utveckligen. Jag anmälde mig och den 7 mars träffades vi i Norrköping. Vi var 10 personer med väldigt olika bakgrund som möttes, allt från el-intresserade enduromotionärer som jag själv till roadracingförare och förbundsfolk.

Tycker det är framsynt av Svemo att ta det här initiativet och diskussionerna vi hade var verkligen framåtsyftande. Det handlade inte om hur klassindelningar skall se ut eller om vilka elfordon som skall få tävla eller inte, utan det handlade om hur vi kan öppna sporten för alla de nya elfordon som kommer nu – inklusive sådana som har trampor.

Vi kommer att ses igen i slutet av april. Fortsättning följer…

Bromsar

Fjädringen är uppdaterad på min nya Freeride e, men något behövde också göras åt bromsarna. De är inte top-of-the-line på KTM Freeride (även om de blivit bättre på de senare årsmodellerna)

Med bakbromsen på styret har jag märkt att jag använder den mycket mer nu än jag gjorde på tidigare hojar. Det är ju mycket enklare! Efter 10 timmar var det metall mot metall på bakbromsen och istället för att byta bara beläggen har jag bytt hela bromsoket till ett nytt från MotoMaster. Beläggen är större än original och hela oket känns kraftigare. Skall testas på banan i morgon (den 8 mars)!

Första endurotestet med nya e

Eftersom vintervädret lyst med sin frånvaro hittills i år och termometern visade +9! den 30 december monterade jag av dubbdäcken och flyttade över hjulen från den gamla hojen för att kunna köra dubbfritt. Sedan bar det av till endurobanan i Ransberg.

Måste säga att den nya Freeriden känns väldigt bra att köra!

Filmade ett av varven:

Ny Freeride e!

Impulsköp kanske det kan kallas, för plötsligt har jag två Freeride e i garaget. Min ”gamla” -17 har nämligen fått sällskap av en sprillans ny -19 som jag köpt på CEC Motorcycles i Göteborg. Varför nytt? Ja, KTM gör nu samma sak med den nya generationen som när första introducerades och dumpar priset på nya hojar. Bra för mig som kunde köpa en ny för 79 900, men inte så kul för den som köpt till fullpris (117 900 inkl. laddare).

Nu har jag en ny hoj plus ett extra 3.9 kWh batteri att byta med och jag kan sälja den gamla hojen. En ganska bra affär tycker jag med tanke på vad ett nytt batteri kostar!

Hojen är uppdaterad med Öhlins-fjädringen från den gamla hojen (passade rakt av på den nya), styrhöjare, ledlampa, KTM:s handguards och dubbdäck.

Det var ett mystiskt fel på hojen när jag när jag kommit hem med den och skulle provköra. Felkoder blinkade, lampan för tom bensintank lyste, broms- o bakljus funkade inte och hojen gick någon minut, sedan dog den. Felsökte halvt ihjäl mig först, men sedan filmade jag felkoderna och skickade filmen till CEC i Göteborg. De tipsade mig att ta gasreglaget från den gamla hojen och montera på den nya – och det funkade! Ett elektronikfel i gashandtaget hade gjort att allt elektriskt fick spel.

Den nya generationen Freeride e har WP:s Xplor-fjädring fram och bak, men jag flyttade som sagt över Öhlins direkt. Det gjorde att hojen blev mycket högre och nu fattas det nästan en decimeter för att den skall kunna stå på sidostödet! Skall bli spännande att få testa den på endurobanan.

Jag har iaf hunnit med en kortare provtur: